Generalerna Helge Gard och Carl Björeman gav i mitten på 1990-talet ut en ganska kortfattad bok, med titeln anpassning, återtagning eller ominriktning.[1] Återtagning betydde som det låter – planera för återtagning av den militära förmågan, men ominriktning ledde åt ett helt annat håll. Stort fokus lades på planering inför återtagning, men det andra alternativet kom att gälla fram till dess att vinden återigen vände  för några år sedan.

Nu står vi inför en ny situation med tillväxt av den militära förmågan och en återuppbyggnad av det civila försvaret i fokus.

Nog så utmanande för en organisation som Försvarsmakten som under mycket lång tid tvingats fokusera mer på ekonomi än operativ förmåga och än mer för de civila delarna som börjat om från början.

Artikeln tar upp två dokument av särskilt intresse för de militära delarna, dels ÖB dagorder, dels några delar av Försvarsmaktens Strategiska Inriktning (FMSI) och avslutas med några reflektioner.

ÖB gav i slutet av januari[2] 2021 ut en dagorder inför verkställandet av försvarsbeslut 2021-2025, där han betonade möjligheterna att agera tidigt, ta initiativet och ”grabba tag i nya och snabbare sätt att nå  målen”. Han nämner också hantering av de skarpa uppgifterna, större krigsorganisation och etablering av verksamhet på nya orter. Det viktigaste kommer i slutet, d v s att kärnan i den militära professionen är att agera, med ansvarstagande, initiativkraft och samarbete.

Dagordern är en tydlig och välgörande inriktning som ställer krav på alla, men främst på chefernas förmåga oberoende av nivå, att agera tidigt, fatta beslut och att hela organisationen ges möjlighet att göra samma sak.

Senare, i mars 2021, kom FMSI 2021–2030,[3] som omvandlar regeringens inriktningsbeslut till försvarsmaktsplanering med fokus på militärstrategisk nivå. Inriktningarna ställer krav på vilken operativ förmåga som ska uppnås 2025 resp 2030 baserat på de förutsättningar som angavs i Försvarsbeslutet 2020, d v s inte det förmågebehov som angavs i perspektivstudien 2016-2018.[4]

Det är en betydelsefull skillnad, benämnd operativ risk,[5] som blir än viktigare med en oroande utveckling i omvärlden.

Formuleringar i FMSI, som även återkommer i andra dokument, är att ”Det säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde och i Europa har över tid försämrats. Ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas”.[6]

Den ökande rivaliteten mellan stormakterna,[7] bristande europeiska satsningar på försvarsmakterna och ett fortsatt starkt beroende av USA samt ett ryskt agerande mot den europeiska säkerhetsordningen,[8] medför sannolikt att den stabila instabiliteten har kommit för att stanna.

ÖB beslut i stort för 2021-2030 tar inledningsvis upp bl a (2021-2025) ökad operativ förmåga, undanröjande av hinder för tillväxt, ledarskap och uppdragstaktik samt förmåga att kunna genomföra gemensamma operationer med Finland och samordnade operationer med Danmark, Norge, Storbritannien, USA och Nato. Därefter (2026–2030) är inriktningen fortsatt ökad operativ förmåga att kunna möta angrepp i flera riktningar.[9]

Kombinationen av bilaterala, multilaterala samarbeten och ambitioner är naturligtvis bra eftersom de skapar optioner, men innehåller inte ömsesidiga försvarsförpliktelser.  Inte ens med Finland, trots det ytterst nära samarbetet!

FMSI nämner att den förmågeskapande verksamheten gör att ledningskulturen behöver förändras med en ökad decentralisering och med uppmaningar till att ta initiativ samt med ökad handlingsfrihet, som också innebär en viss risktagning.[10]

Uppdragstaktiken behöver användas mer och med resultatfokus.[11] Begreppet är helt centralt och återkommande i FMSI som ett av fundamenten för fortsatt utveckling. I praktiken ställs det ökande krav på förmåga att kunna fatta individuella beslut när så krävs, d v s precis det som ÖB anger i sin dagorder.

Ledningssystemet ska utformas så att uppgifterna kan lösas med ”… en hög grad av överensstämmelse mellan metod och organisation för ledning i samtliga skeden.”,[12] d v s normalläge, säkerhetspolitisk kris och väpnat angrepp. Dessutom ska operationer kunna genomföras tillsammans med partners utan fördröjning, där metoder och processer i Federated Mission Network (FMN) är dimensionerande.[13]

I senare delen av FMSI[14] tas begrepp som vilja, mod, uthållighet, ledarskap m m upp, d v s mänskliga faktorer som är helt avgörande framgångsfaktorer för att lyckas.

Sammantaget är FMSI ett välbehövligt, ambitiöst och välskrivet dokument som verkligen är värt att läsa.

Inriktningen sträcker sig över lång tid med koppling till militära operativa förmågor som ska uppnås om knappt tio år. Det är definitivt ett steg i rätt riktning, eftersom Sverige ändå inte har möjligheter att tillräckligt snabbt kunna anpassa Försvarsmaktens förmåga i takt med variationerna i den säkerhetspolitiska omvärlden.

FMSI fokusering på operativa förmågor medför ökade och reella möjligheter att kunna hantera framtida säkerhetspolitiska utvecklingar som vi inte kan förutse nu, men som kan uppstå i framtiden.

Inriktningen ger också goda förutsättningar för långsiktig planering, kanske också justerade ekonomiska ramar, förhoppningsvis upp mot 2%-nivån.

Den nuvarande ambitionen innebär en operativ risk i förhållande till Försvarsmaktens bedömning, men är ändå ett konkret tecken på en fördjupad insikt och att realismen har börjat återvända hos våra politiker.

Helge Gard och Carl Björeman insåg säkert inte att det skulle ta så lång tid innan återtagningen inleddes, men nu är vi där med en strategisk inriktning i takt med tiden!

Stig Rydell är överstelöjtnant, reservofficer i Flygvapnet och har tidigare bl a varit strategilärare vid den svenska, norska och finska Försvarshögskolan.
Foto: Mats Carlsson, Försvarsmakten.

Noter

[1] Uppgifterna är hämtade ur författarens minne, eftersom boken inte varit tillgänglig i skrivande stund. 25 år har förflutit varför precisionen i sakuppgifterna kanske inte är den allra bästa, men andemeningen stämmer!

[2] Överbefälhavarens dagorder 2021-01-22

[3] FMSI Försvarsmaktens Strategiska Inriktning 2021–2030, 2021-03-19, FM2021-7333:1

[4] Ibid, sid 1.

[5] Ibid, sid 24-25.

[6] Ibid, sid 10.

[7] Ibid sid 5.

[8] Stig Rydell, Oordning i den europeiska säkerhetsordningen?, KKrVA, 8 februari 2021

[9] Ibid sid 18.

[10] Ibid sid 26.

[11] Ibid och sid 36. Observerat att förändrade styrformer ska vara implementerade senast första halvåret 2024.

[12] Ibid sid 46.

[13] Ibid sid. 47. ”Ledningsstödsystem ska stödja gemensamma operationer, såväl nationellt som internationellt…”

[14] Ibid sid 82.