Det välskrivna inlägget ”Några reflektioner kring svensk uppdragstaktik som den beskrivs i Reglemente Armé Taktik 2023”, av överstelöjtnant Ola Palmqvist och universitetsadjunkt Niklas Wikström i KKrVAHT nr 1 för innevarande år, är tankeväckande. Inlägget är också en bra start för en diskussion som vi bör ha, om hur vårt sätt att utrycka oss i taktiska begrepp behöver utvecklas, när vi nu verkar som del av Nato.
Vi behöver fundera på hur vi ”gör” taktik och varför. Den numera, även på högre nivåer, tydligare uppfattade risken för att det kan bli krig där Sverige deltar och krig även med storskaliga stridsoperationer, ger god anledning att vässa oss taktiskt. Att vi blivit en del av Nato ger ytterligare ett gott skäl att tänka på hur vi, som nya i Nato, utrycker oss taktiskt.
Jag antar att vårt inträde i Nato, förr eller senare, kommer att leda till insikter om att officerare, även i vår svenska armé, behöver Natos överenskomna militära begrepp och terminologi för att kunna uttrycka sig professionellt. Självklart kommer svensk personal som tjänstgör i svenska förband att tala svenska med varandra. Att hålla sig med ett unikt svenskt system för taktisk terminologi, ett system skilt från Natos, är något annat.
Vår nya AR Taktik 23 förpliktar arméofficerare att hålla sig informerade om hur man använder två olika terminologiska system för att uttrycka taktiska order, både det unika svenska systemet såväl som det av Nato överenskomna och standardiserade systemet.
På någon ledningsnivå kommer svenska officerare att behöva växla från att uttrycka sig med det ena systemet till att uttrycka sig med det andra systemet. Ett sådant växlande har potential att bli rörigt på riktigt, och detta i ledningssituationer vilka redan kan vara såväl röriga som livsfarliga. En användbar översättningstabell mellan dessa två system skulle kunna vara till nytta. Det unika svenska systemet, med unikt svenska stridsuppgifter, har nog tjänat oss väl.
Natos ”Mission task verbs” och att uttrycka ”Mission statement” med ”Task & Purpose”, är båda delar av de standarder som Nato gemensamt har överenskommit att använda. Som nya i Nato är det lämpligt att acceptera Natos standarder och agera därefter, när vår armé nu ska fungera som del av alliansens styrkor.
Att tydligt ange syftet (”Purpose”) i ”Mission statement” är betydelsefullt. I de av Nato ledda staber jag har erfarenhet av att arbeta i, lade vi ofta mer kraft på att lista alla uppgifter (”Tasks”) vilka skulle lösas enligt planen, än kraft på att tydliggöra uppdragets syfte (”Purpose” – ”… in order to …”).
Vill vi hålla fast vid vår svenska ledningsfilosofi Uppdragstaktik, vilket jag anser är sunt, då är att tydliggöra syftet med uppdraget (”Mission statement”), samt syftet med till förband givna uppgifter (”Tasks”), ett sätt att använda överenskomna standarder. En kort och tydlig sådan är NATO STANDARD ATP-112, MISSION TASK VERBS FOR USE IN THE PLANNING AND DISSEMINATION OF ORDERS, Edition A, Version 1, NOVEMBER 2020.
Att ta ansvar och våga ta initiativ är bra, i synnerhet i strid. Det är ännu bättre när taktiska initiativ av officerare kan uttryckas professionellt, med de begrepp och den terminologi vilka den försvarsallians vi är del av har kommit överens om.
All lycka till,
