av Ingolf Kiesow

Två böcker med delvis samma tema, nämligen USA:s tillbakagång som supermakt, har väckt uppmärksamhet. Den ena framhåller USA:s ovana att sätta sig över principer och folkrättsregler när det bedöms krävas av ”nationens väsentliga intressen”. Det har minskat USA:s anseende och mjuka makt. Den andra boken är en appell för ”idén om Europa”. Problemet är att EU varken kan eller har viljan att ersätta USA som ledare. Sveriges ambition att framstå som beskyddare av FN:s principer och mänskliga rättigheter blir vanskligare att realisera. Den sätts nu på prov när Högsta Domstolen vägrar att tillåta utlämning av en kinesisk affärsman med hänvisning till risken för en politiserad rättegång och dödsstraff i Kina

USA på tillbakagång

Donald Trumps utrikespolitik förefaller inte vara så framgångsrik. Den snarast förminskar USA:s inflytande. Både dess ”mjuka” och dess ”hårda” makt går tillbaka jämfört med den närmaste konkurrenten om internationellt inflytande, nämligen Kina. Det drabbar även ”Väst” i dess helhet, alltså även EU, Japan och Sydkorea, Kanada, Australien och Nya Zeeland. NATO försvagas av att Trump uttalar sig svävande om USA:s åtaganden att försvara Europa. Skadeverkningarna av det handelskrig med Kina som Trump har påbörjat drabbar USA:s anseende hårt liksom att världen kan vara på väg att delas upp i två handelsblock om man både i USA och Kina fortsätter att planera för en ”decoupling” från handel med motparten. Vid G20-mötet i Osaka andades världen ut för att Trump inte förvärrade handelskriget med Kina ytterligare – men redan efter en vecka kom uttalanden, som fick börserna att gå ned igen. Att den storslagna planen för fred i Mellanöstern som presenterades av svärsonen Kushner har fallit platt till marken gör varje nytt försök från Väst mindre realistiskt för en lång tid framöver. Att EU och USA har olika inställning till Irans atomenergiprogram förminskar uppenbarligen möjligheten till en lösning. En prestigekamp mellan Trump och prästerskapet i Irans ledning har tidvis fört länderna till randen av ett krig.

Långsiktig trend

Att dessa dagsaktuella händelseutvecklingar bör ses som delar av en långsiktig försvagning är huvudtema för en bred översikt av USA:s historia som utkom för ett knappt år sedan. Den är författad av den brittiske historikern och amerikaspecialisten Victor Bulmer-Tomas och heter Imperium på tillbakagång.[1] Den har fått rätt betydande uppmärksamhet trots sitt för amerikanarna oangenäma budskap – eller kanske just på grund av det.

Bulmer-Tomas gör en systematisk skillnad mellan ”det semiglobala imperiet USA” och ”nationalstaten USA”. Han anser att USA:s tillbakagång som semiglobalt imperium har pågått länge. Landets ekonomi presterar till exempel inte längre mera än omvärlden. Hittills har USA:s ekonomi vuxit snabbare än de flesta andra jämförbara ländernas ekonomier, men så är det inte längre. De internationella institutionerna, såsom FN, världsbanksfamiljen och WTO låter sig inte längre styras av USA – och det förvärras av att Donald Trump behandlar dem illa. USA.s eget politiska system fungerar sämre. Kongressen går oftare tvärs emot presidentmakten, angelägna lagförslag blir liggande et cetera.

Exceptionalism

Viktigast, säger Bulmer-Tomas, är dock att myten om ” USA:s exceptionalism” framstår som ett sämre försvar för ett beteende, som egentligen aldrig har varit försvarbart.  Allt färre tror på det rimliga i att ”imperiets krav” är en rimlig ursäkt för att sätta sig över regler för internationellt uppträdande, som USA själv har varit med om att skapa eller har tagit initiativet till att formulera. Som ett av flera exempel anför han den internationella havsrättskonventionen, som USA ännu inte har ratificerat.

USA:s mjuka makt minskas av alltför regelbunden användning av militär styrka som argument i världspolitiken. Exceptionalismen fjärmar USA:s allierade. Den gör även den internationella opinionen negativ och skeptisk. Växande sociala klyftor inom det egna landet och ökade inkomstskillnader bidrar till skepticismen, hävdar Bulmer-Tomas. Förnekandet av klimatfrågans betydelse förminskar USA:s anseende i utlandet. Allt detta gör att USA nu måste lära sig att rätta sig efter villkoren och sluta tro på en självklar roll som världens ledare.

Han ägnar en tredjedel av boken åt att bevisa att USA verkligen måste anses som ett ”semiglobalt imperium”, ett land som har styrt världen och satt sig över rättsprinciper i sin ambition att vinna makt och inflytande ända sedan tillkomsten av ”nationen USA”. Termen exceptionalism har använts i USA sedan 1950-talet för att som en statsvetenskaplig grundsats förklara varför USA:s ledning ibland anser sig inte bara kunna utan även ha en skyldighet mot sitt folk att bryta mot folkrättens regler, nämligen när det har krävts för att försvara nationens egna väsentliga intressen.

Boken är mycket väldokumenterad. Bulmer-Tomas har under sin karriär hamnat i svårigheter för att ha bedrivit vänsterpolitisk aktivitet i universitetsvärlden. En del av hans slutsatser har kritiserats i USA för att vara mera utmanande än vad underlaget egentligen ger honom rätt att vara – trots att han anför en överväldigande rikedom på detaljer.

Imperiet och de fem kungarna

USA:s relativa tillbakagång i rollen som ledare är ett tema också i en annan och ganska annorlunda bok. Den har skrivits av den franske filmskaparen, politik- och kulturskribenten Bernard-Henri Lévy. Den är mera lättläst, mindre historiskt dokumenterad, men i gengäld skriven med ”poetisk flykt”, och den är full av historiska paralleller och jämförelser, som ständigt öppnar nya perspektiv. Även denna bok har fått ett visst genomslag i USA, trots att läsningen måste framkalla en hel del olust hos en amerikansk läsare. Den har titeln ”Imperiet och de fem kungarna.”[2]

Han tar USA:s misslyckande i Mellanöstern till utgångspunkt, särskilt för vad han kallar ”sveket mot kurderna”. I Syrien användes kurderna för att knäcka det muslimska kalifatet d v s ISIL. Det var kurdernas militära styrka och passionerade kamp för ett eget territorium, som till slut knäckte ISIL:s grepp om sitt område mera än Assads egna styrkor och hjälpen från USA och Ryssland, anser Lévy. Sedan ISIL i praktiken hade besegrats och Syriens härskare Assad fick stöd av kurdernas evige motståndare och förtryckare, nämligen Turkiet vände sig Assad mot kurderna och med ytterligare stöd av Ryssland bombar och driver han nu bort dem – och kurderna lämnas plötsligt åt sitt öde. USA offrade tanken på ett fritt Kurdistan i sitt intresse att undvika en ny konflikt. Vad som nu pågår är ett folkmord enligt Lévy – och det slutliga beviset för ”Västs” moraliska nederlag.

Lévy menar att världen nu är på väg att bli en plats, som regeras med djungelns lag och där Västs principer ställs mot principen om auktoritärt styre och nationellt egenintresse representerat av de fem auktoritära staterna Kina, Ryssland, Turkiet, Saudiarabien och Iran. Liksom Bulmer-Tomas ser Lévy i USA ett imperium på nedgång. Som god europé ser han dock utvecklingen som en nedgång för hela Väst. USA anser han nämligen ha vuxit fram ur europeiska idéer, och han beklagar den moraliska och politiska nedgången.

Appel för Europa

Däremot accepterar han den inte. Hans bok är en appell. ”Vi behöver Europa som idé…..Europa som en ny front, som en inspiration för andra.” Han tror inte att någon av ”de fem kungarna” Kina, Ryssland, Turkiet, Saudiarabien eller Iran kommer att bli långlivade och mäktigare än nu och framför allt inte härskare över världen.

Båda böckerna belyser att Europa står inför ett dilemma. Europa utgör en del av ”Väst” men Europa delar inte helt den amerikanska uppfattningen om vilken roll som skall spelas av detta Väst. Den amerikanska exceptionalismen har aldrig accepterats som grundsats, och ändå får Europa ofta försvara sig mot följderna av den amerikanska politiken.

Folkrätten under attack

Som jag har belyst i en essä i det senaste numret av Akademiens Handlingar och Tidskrift är också Kina på väg att nedvärdera folkrätten genom sina försök att förändra den så att den gynnar totalitärt styrda stater och särskilt Kina själv. I essän påtalar jag också att USA med sin exceptionalism bidrar till att förringa folkrättens inflytande på staternas rättsuppfattning. Det är en farlig tendens  hos de två viktigaste stormakter, som tävlar om ledarrollen, farlig därför att den undergräver möjligheterna att undvika att världen ännu mera blir en plats som regeras av djungelns lag.

Sverige har en tradition att värdera FN högt och kämpa för dess idéer. Det är bra, men vi bör nog ställa in oss på att det kommer att bli svårare. Det kan komma att krävas att vi måste påtala brott mot folkrätten utan att kunna påräkna stöd av ett försvagat USA, som är upptaget av sina egna problem och kanske inte heller kunna påräkna stöd av ett enat EU i frågor som till exempel berör Kina.

I det landet är det kommunistiska partiet överordnat domstolarna, och det finns inte några helt självständiga domstolar som kan bortse från partiets politik, när de skall tillämpa lagen. I Ryssland och Turkiet är förhållandet i praktiken detsamma. I Iran och Saudiarabien är det prästerskapet och koranen som står över rättssystemet. Bernard-Henry Lévys fem kungar vill alla avvisa tanken på en stat där individens rättigheter definieras i absoluta termer i lag och kan hävdas med framgång mot stat och myndigheter. Vägran att acceptera absoluta rättigheter för individen måste vi värja oss mot och inte tolerera hos andra.

Sverige har fått en ansvarsfull roll, som inte blir lätt att spela

Det gäller såväl på det mellanstatliga planet vad gäller folkrättens innehåll som hur lagarna i de enskilda länderna bör vara beskaffade. Därför var det utmärkt att Sveriges Högsta Domstol nyligen fastslog att det skulle vara oförenligt med svensk lag att utlämna en kinesisk affärsman som av Kina hade begärts utlämnad för påstådda brott för vilka någon övertygande bevisföring inte hade presenterats. Att det kinesiska rättssystemet offentligen underkändes av Sveriges Högsta Domstol får omedelbara konsekvenser. Kinas ambassadör kallar det för ”skandal”, och det lär betyda att rejäla kinesiska påtryckningar kan förväntas. USA har dessutom begärt samme affärsman (och tidigare myndighetsperson) utlämnad för brott som begåtts i USA:

Om USA nu presenterar en tillfredsställande bevisföring kommer det att kunna tolkas som en ännu värre förolämpning mot Kina att lämna ut den misstänkte till USA men inte till Kina – och det är ett faktum att USA har ett fungerande rättssystem, där rimliga krav på en rättvis rättegång kan förväntas bli uppfyllda.

Och där står vi. Möjligt stöd av ett försvagat USA, som är upptaget med andra frågor blir knappast till mycket hjälp mot påtryckningar av ett aggressivt Kina. Sverige står för rättsprinciper, ett litet land med ett stort ansvar.

Kinas växande närvaro i Europa ställer krav på sammanhållning av EU. USA är inte längre berett att stödja Europa på samma sätt som förut, och har också en avtagande förmåga att göra det. EU har själv problem rörande rättsprinciper i flera av sina medlemsländer och måste ägna mycket uppmärksamhet åt uppslutningen kring de principer som man enades om, när EU skapades. Sverige har som medlemsland ett behov av stöd från EU för att hävda dessa principer mot Kina. Kraven på praktisk politik kommer att ställas mot vårt engagemang för grundläggande värderingar.

Författaren är ambassadör och ledamot av KKrVA.

Noter

[1] Bulmer-Tomas, Victor, Empire in Retreat; The Past, Present, and Future of the United States,Yale University Press, New Haven and London, 2018
[2] Lévy, Bernard-Henri, The Empire and the Five Kings, America’s Abdication and the Fate of the World, Henry Holt and Company, New York, 2019

Mer av samma författare