Hösten 2023 åtog sig förre statsministern Bildt uppdraget att utreda och föreslå förbättringar för svensk underrättelsetjänst. Rapporten, i vilket ett par dussin specialister medarbetade, kom i somras (SOU 2025:78) och finns väl tillgänglig på internet.
Mest kännetecknas det 285-sidiga dokumentet av vattentrampande repetitioner och sammanfattningar. Mångordigt fastslås att 1) underrättelsetjänst blivit svårare, 2) i en allt våldsammare och oberäknelig värld, 3) att den måste skärpas, 4) bl a genom att skapa en civil underrättelsemyndighet under regeringen… Vilket måhända är vad bl a vår tidigare nationelle säkerhetsrådgivare sysslade med, således ”samordna Sveriges säkerhetspolitiska agerande”. För övrigt tycks detta vara en institution som Magdalena Andersson (30/8) vid väntad valseger ”sannolikt” kommer att lägga ner… Därutöver 5) föreslog Bildt att tillsätta en – underrättelseombudsman… !
Men, kritik och kompletteringar har influtit från militärt håll (jfr kkrva blogg). Utifrån reellt upplevda situationer har där till dags dato Johan Wiktorin, Anders Brännström, samt Per Tengblad och Wiktorin än en gång argumenterat för uppenbara förbättringar. Mindre än om underrättelsernas inhämtning, analys och spridning gällde synpunkterna avnämarna. Alltså hur skall man få just de, som har direkt behov av korrekt information inför långtgående beslut, att fatta vad som är på gång. Det rör såväl taktisk som strategisk, informativ och politisk riksnivå, d v s också sittande regerings utrikespolitik. Nämligen har det alltför ofta visat sig, att oavsett hur skickligt inhämtade och hur starkt verifierade underrättelserna än var, så nådde deras innehåll inte fram. Eller uppfattades de inte till sin fulla innebörd.
Som internationella avskräckande exempel nämns alltid Israel före Yom Kippur-kriget 1973, liksom inför det förintande Hamas-anfallet i oktober 2022. Det vill säga, att hotande information var på plats, men att de adekvata slutledningarna och reaktionerna uteblev. Lika virrigt uppträdde, som vi minns, UD i samband med den våldsamma tsunami-katastrofen 2004. I stället för att omedelbart ingripa och leda för att rädda liv tog sig utrikesministern t o m tid för ett operabesök. Hennes kabinetts- och statssekreterares trovärdighet och mer eller mindre passiva uppträdande samma morgon är fortfarande höljda i dunkel… I stället klev den beslutsamma resebyråkvinnan Lottie Knutson fram. Hon greppade omedelbart läget, tog ansvar och började agera och organisera!
Kanske hade vi en liknande situation i Rosenbad kring den 24. februari 2022? D v s att all adekvat information om Putins förestående storanfall mot Ukraina redan var på plats? Liksom ju samtidigt i Tallinn? Där hade man redan skickat ner Estlands alla pansarbrytande Javelins till Ukraina… I Stockholm, däremot, närmast kollapsade ”politiken”. Det vill säga att regeringen inte fattade vad som var på gång. Statsministern hade ju uppenbara svårigheter att i TV-Aktuellt tre dagar efter storattacken formulera ordet ”invasion”. Eller – visste man, och duckade?? – Vi vet inte.
Glöm inte heller bakslaget kring Transportstyrelsens läckta hemliga uppgifter för snart tio år sedan. Två ministrar och en statssekreterare, som tydligen inte hade en susning om vad de höll på med, fick avgå. Lika oförsvarbart var kring 2015 regionala lokala myndigheters försök att hyra ut Slite och Ronneby hamnar och den strategiska basen Fårösund till Putins NordStream II. Men till skillnad från region- och lokalpolitikerna hade regeringen Reinfeldt-Borg-Bildt självklart tillgång till all relevant information. Likväl avböjdes övlig säkerhetspolitisk analys. Och rätt upp och ner uppläts svenskt farvatten utanför Gotland åt Putin och hans oljeoligarker.
Tillbaka till Bildt-utredningen: Självklart kan och skall alla inhämtnings-, analys- och spridningsprocesser stärkas, säkras och organisationen effektiviseras. Ständigt. I en evig rundgång. Här får specialisterna ta vid… Men, som sagt, om avnämarna, d v s högre officerare och tjänstemän, ledande journalister samt statsråd i nyckelposition inte fattar, inte ens anar och ibland kanske inte ens vill veta vad som rör sig? – Vad göra?
Ibland tycks våra överordnade beslutsfattare sakna tillräcklig utbildning och kunskap om i vilken ordning man bör agera, ge order och vidta åtgärder.– Lottie Knutson visste, och kunde!