Varför kapas fartyg?
Det finns fem huvudsakliga syften med sjöröveri och kapningar.
- Kräva lösensumma.
- Utpressning
- Ta över fartygen för eget bruk.
- Komma åt lasten.
- Maktdemonstration för att störa sjöfarten.
Kräva lösensumma
Det intressanta för kaparna är att växla bytet mot reda pengar. Fartygen, lasten och människorna ombord saknar eget värde för kaparna. Värdet de representerar är vad någon är beredd att betala för att få dem fria. Någon tanke på att behålla bytet själv finns knappast.
I vår tid förknippas detta främst med piratverksamhet i Adenviken som utgår från Somalia. Där har även Sverige deltagit i en lång internationell anti-piratinsats för omkring tio år sedan. Fler detaljer tas upp i del 4 av denna artikelserie.
Det är inte troligt att Ryssland kommer att kapa fartyg i Östersjön med det här syftet. Summorna i sammanhanget är småpengar för en stormakt av Rysslands kaliber.
Utpressning
Kaparmakten vill ha något som inte i första hand är pengar. Fartyg beslagtas för att man tror att det går att få ut någon fördel av det. Motparten förväntas göra eftergifter för att få fartyg och last släppta. Oftast och naturligast kommer en beslagtagen besättning på köpet. Det kan öppna upp för en ren gisslandiplomati och mänskliga sköldar med obehagliga förvecklingar.
I del 3 och del 5 kommer läsaren att ges få exempel på detta syfte med kapningar.
Ta över fartygen för eget bruk
Vill man bara beröva motståndaren transportkapacitet så är sänkningar enklaste sättet. När fartyg kapas finns ytterligare en dimension mer än att skada fienden. Man kan konfiskera skeppen och själv börja använda dem. Kapade fartyg kan stärka den egna handelsflottan och sjötransportförmågan. De kan även användas som hjälpfartyg till marinen. Möjligen kan vissa erövrade fartyg till och med ges enklare militära uppgifter.
Komma åt lasten
Den tillsynes mest uppenbara anledningen till att ett fartyg kapas är önskan att komma åt det som finns ombord. Motståndarsidan fraktar gods och varor som den egna sidan vill ha eller behöver. Eftersom sjötransporterna är så omfattande fraktas i princip allt på havet – så även på Östersjön. Därmed kan man också kapa sig till det mesta. Om man inte har god underrättelseinformation är det emellertid mycket svårt att pricka rätt och kapa ett fartyg med just det ombord som man själv saknar. Vi befinner oss inte i 1600-talets Västindien där de flesta handelsfartyg var lastade med begärliga saker som socker, tobak, silverskatter, slavar och där besuttna personer konkade runt på guld och ädelstenar. Därför ska inte det här syftet med moderna kapningar överbetonas. Översatt till dagens kontext får man fråga sig vad Ryssland kritiskt behöver av det som andra fraktar på Östersjön.
Vi glider in på en annan aspekt av att ”komma åt lasten”, nämligen att det viktigaste är att motståndaren inte får del av den. Har man väl kapat och stulit lasten kan man lika gärna själv använda produkterna. Men det är inte avgörande eller kanske ens nödvändigt.
”Lasten” skulle även kunna vara någon specifik person ombord men exempel på att kapningar utförs med det i åtanke verkar vara ytterst sällsynta. Ett internationellt känt fall är Dubai-prinsessan Latifa som i mars 2018 flydde från sitt omgärdade liv i shejkdömet. Planen var att färdas på en yacht till Indien. Några mil väster om Goa kapades båten och Latifa fördes tillbaka till Dubai. Gränsen mellan kapning och kidnappning blir här ganska suddig.
Maktdemonstration för att störa sjöfarten
Det går inte att bortse från en mer psykologisk anledningen till att fartyg kapas. Vi gör det för att vi kan, har förmågan och viljan. Inte för att vi behöver det. Symbolpolitik, helt enkelt. Motståndaren ska bli otrygg och känna till hotet på havet. Man ska begränsa sig själv, hålla tillbaka och inte transportera så mycket som man egentligen behöver. Kanske ta omvägar och tvingas binda upp stora resurser för skydd. I synnerhet kan maktuppvisning anas om kapade fartyg släpps efter ett tag utan synbar åtgärd mot last och besättning. Något exempel på detta ges i del 3.
Tillvägagångssätt
Kanonkulor som avlossas enkom av förstörelselusta? Män som vrålandes svingar sig över relingen med en kniv mellan tänderna och flintlåspistol i byxlinningen? En änterbila som huggs mot första bästa offer?
Knappast i vår tid. Själva äntringen behöver varken vara särskilt dramatisk eller våldsam om besättningen inte gör något motstånd. Chocken och stressen på det personliga planet kan ändå vara stor. Ett fiendeskepp kan segla upp jämsides och preja. Det kan anropa och beordra stopp. Varningsskott kan slå ned i havet för att visa att man gör bäst i att stanna. En snabbgående båt kan göra en professionell insats mot fartyget och kapningen kan föreställas som en kommandoräd. Om kaparna möts av motstånd kan händelsen utvecklas till regelrätt strid.
Om vi ska göra oss en realistisk bild av hur kapningar i vår tid och i vårt närområde kan gå till så är det fem scenarion som vi ska titta närmare på. Exempel på de fyra första finns i Östersjöhistorien medan exempel på det sista scenariot hittas ute i världen. Vid alla kapningar krävs att kaparna har fysisk närvaro och utövar direkt kontroll över det erövrade fartyget. Annars är det tal om tvångseskort eller liknande.
- Kapning med militära ytfartyg.
- Kapningar via civila fartyg med militär besättning.
- Kapningar som utgår från ubåtar.
- ”Gröna gubbar” eller falsk flagg-kapningar.
- Kapning med helikopter.
Militära ytfartyg
Rysslands Östersjöflotta är inte alltför skräckinjagande vid en översiktlig jämförelse mellan ryska marina enheter och Natos sjöstridskrafter i Östersjön. Lägg därtill övriga Nato-fartyg som kan förstärka alliansen i aktuellt hav. Sett till vilka länder som behärskar kuststräckorna förefaller det ryska läget problematiskt.
Ryssland har dock stora resurser kring Östersjökusten vad gäller exempelvis sjöminor och sjömålsrobotar. Utmed de förhållandevis små kuststräckorna kring Kaliningrad och St Petersburg finns också betydande luftvärn, robotar, stridsflyg, specialstyrkor och andra stridskrafter. Att se Östersjön som ett Nato-innanhav är att göra det lite för enkelt för sig. Det finns också en strategisk aspekt som gäller Rysslands respektive Natos förmåga att förstärka och försörja sina sjöstridskrafter i Östersjön. En storkonflikt lär ju utspela sig på många hav och resurserna behövs på flera ställen. Man ska därför inte förledas att tro att Nato per automatik och på ett enkelt sätt kan skaffa sig sjöherravälde. Rysk närvaro på havet kan bli mycket påtaglig, inte minst i samband med ett krigsutbrott.
Det finns alltså en rysk flotta som kapningar kan utföras ifrån. Drygt 50 stridsfartyg av mycket varierande storlek och minst dubbelt så många hjälp- eller underhållsfartyg verkar utgöra Östersjöflottan. Många av dem kan genomföra en kapning mot civila fartyg, beroende på omständigheterna.
Civila fartyg med militär besättning
Det går också att lasta soldater och sjömän på helt civila fartyg liksom båtar under rysk flagg. Kapningarna kan bli omfattande om ryssarna bestämmer sig för krigsmetoden. ”Under rysk flagg” avser här att ryssarna inte döljer att det är de som kapar (exempelvis genom att uppträda i uniform). Fartygen/ båtarna kanske varken behöver föra flottans vita flagga med det blå Andreaskorset, eller den vit-blå-röda ryska nationsflaggan. Pirater har i alla tider föredragit mindre, snabbgående båtar. Det är alltså inte långsökt att båtar avsedda för en helt privat marknad kan bli ett verktyg i händerna på ryska kapare. Läsaren får i del 5 ett konkret exempel.
Ubåtar
Ubåtsfrågan blir särskilt intressant just med tanke på de långsiktigt dystra ryska marina utsikterna vid ett krig i Östersjön. Nu finns det bara en operativ ubåt i Östersjöflottan men det kan ju komma att förändras över tid och vid ett försämrat läge. Enstaka ubåtar kan för övrigt ställa till med mycket besvär och binda upp stora motståndarstyrkor.
Ubåten kan spana diskret på sitt offer, dyka upp oväntat i både ljus och mörker. Möjligheterna att undfly före, under och efter en kapning är stora. Det räcker med att få över några matroser direkt till däck eller via en gummibåt. Ett kapat fartyg behöver inte alls åtföljas av kaparnas båt när det väl tagits över.
Däckskanoner har inte funnits på ubåtar på många årtionden. Att skjuta varningsskott eller hota med dessa är alltså inte längre ett alternativ. Kanske kan man bruka handeldvapen från tornet, eller rentav hota med dyrbara torpeder.
Det finns uppenbara nackdelar med att låta mycket dyra, fåtaliga, avancerade system syssla med något så simpelt som att kapa skepp. Användningen ligger i överraskningsmomentet, en minskad riskbenägenhet, begränsad förmåga att kapa via ytfartyg, eller behovet av att göra kapningen till en specialoperation.
Att det är fullt görbart att kapa fartyg från u-båtar kan vi läsa mer om i del 3.
Gröna gubbar och falsk flagg
Gröna gubbar betyder att man inte riktigt vet vem som är förövaren även om rimliga gissningar ofta kan göras. Uttrycket kommer från den ryska ockupationen av Krim 2014 då soldaterna var militärt grönklädda men annars saknade igenkännings- och identifieringstecken. I gråzonen och hybridkriget kan gröna gubbar mycket väl kapa svenska och allierade fartyg utan någon tydlig avsändare – samtidigt som vi vet att de tänkbara aktörerna är begränsade till antalet. ”Gröna gubbar” skulle i teorin kunna vara pirater, även om sådana som opererar i Östersjön är mindre sannolikt. Den geopolitiska verkligheten lämnar ett litet utrymme för detta. En ”Wagnergrupp till havs” skulle i praktiken vara en del av den ordinarie ryska krigföringen. Den enes verksamhet hade varit svår att skilja från den andres. Vid en öppen konflikt förlorar de gröna gubbarna i betydelse. Då har man bättre kontroll på vän och fiende. Ingen tvivlar längre på vem som ligger bakom krigshandlingarna.
De gröna gubbarna skulle kunna vara kapare som utger sig för att vara vänligt sinnade militärer, tillsynsmyndigheter, skeppsbrutna, fiskare, eller ett fraktfartyg i nöd. Allt för att sänka garden hos fartyget som ska kapas och få ett överraskningsövertag. Den så kallade ryska skuggflottan, som seglar genom Östersjön för att undgå ekonomiska sanktioner mot Ryssland, kan också spela en roll här. I kommande del 3 får vi läsa mer om den här typen av kapning i Östersjön.
Falsk flagg-operationer är ursprungligen en sjökrigsterm som syftar på att föra en annan flagga än sin nationsflagga som krigslist. Som i exemplen här ovan. Numer betyder begreppet alltmer att man vill få det att se ut som att någon annan utför aktionen. Det är utstuderat och sofistikerat men i Östersjön finns inget direkt behov av att, låt säga Ryssland, skulle utge sig för att vara polacker vid kapning av ett estniskt fartyg. Det skulle vara alltför konstruerat för att någon skulle tro på det.
Så länge ryskkontrollerade båtar kan operera på Östersjön kvarstår risken för kapningar. Internationella konventioner spelar ingen större roll för rysk krigföring. Varken i Tjetjenien, Georgien, Syrien eller Ukraina. Säkert inte i nästa konflikt heller. Gröna gubbar och falsk flagg skulle kunna vara de kort som ryska kapare kan spela ut.
Om kapningar i Östersjön skulle genomföras för att pressa fram en lösensumma, så är det nog genom gröna gubbar och/eller falsk flagg. I det virrvarr av korrupta allianser som kretsar kring det ryska maktsfären skulle någon underaktör kunna försöka sko sig på en kapning.
Helikoptrar
Idag kan kaparna även komma från skyn. Helikoptrar kan utgå från land eller via moderfartyg. Från ryska Östersjökusten kan militära helikoptrar snabbt nå mycket långt.
Några exempel från Östersjön är inte kända men i del 3 får vi läsa om internationella kapningsfall. Fartygskapning med helikopter ska inte blandas ihop med andra militära och polisiära helikopteraktioner mot fartyg. Vi talar då om den typen av bordning som nämndes i förra delen. Det kan också rentav vara en motattack mot kapare!
Avslutning
Efter del 2 har läsaren förhoppningsvis fått en inblick i vad som driver olika aktörer att genomföra kapningar. Genom att bättre förstå hur kaparna närmar sig offret, blir det också något lättare att föreställa sig hotet och kanske börja tänka på hur man skyddar sig. I nästa del får läsaren veta mer om flera konkreta fartygskapningar.
