Del 3 Lärdomar från kapningar på världshaven och i vårt närområde
Det finns många exempel på kapningar från vår moderna tid. Det råder ingen brist på fall som tydligt talar om för oss att sjöröveri, om man så vill, beklagligt nog inte är en anakronism. Vi kan dra lärdomar av tidigare kapningar och förstå vilka hot våra fartyg kan stå inför vid en konflikt i Östersjön. Exemplen visar också på hur mångfacetterade kapningar kan vara.
Global utblick
Vi börjar med en global utblick med start längst bort från Sverige.
Sjöröveriet som bedrivs i närheten av ekvatorn påminner mest om gamla tiders pirater. Framför allt tre regioner är drabbade. Guineabukten utanför Afrikas kust. Adenviken utanför Somalia samt Malackasundet mellan Malaysia och Indonesien. Från mindre snabba båtar kapar beväpnade grupper civila fartyg. Att döma av de bilder som har släppts på piraterna så färdas de över lag i enkla, gamla och slitna båtar. Männen är mer eller mindre klädda i trasor och har knappast någon mer utrustning än en Kalasjnikov. Vissa försök till att efterlikna militärer förekommer också. Förklaringsmodellerna till att sjöröveri sker just här känns igen från andra sammanhang. Fattigdom, svaga centralmakter och sammanslutningar utan skrupler. En förutsättning för sjöröveriet är också att haven i regionerna är inarbetade farleder sedan lång tid tillbaka. Kapningarna vid de här ställena får mest uppmärksamhet när det drabbar stora internationella handelsfartyg. Militära insatser har med varierande framgång lyckats trycka tillbaka piraterna. Målet med kapningarna är oftast att pressa fram lösensummor eller så är det rena rånöverfall. Som framhölls i del 2 är det nog inte kapningar som dessa som vi kan komma att uppleva i Östersjön. Internationellt kan det givetvis drabba svensk handel och sjöfart.
Röda havet
Attackerna mot den internationella sjöfarten har de senaste månaderna fått stor uppmärksamhet. Huthirebellerna har många gånger beskjutit stora lastfartyg, som de menar har koppling till Israel. Hänvisning görs till det pågående Gazakriget. Om syftet är att skada eller rentav sänka fartygen så är det egentligen inte tal om piratverksamhet eller kapningar. Den åtskillnaden klargjordes redan i del 1.
I november 2023 närmade sig Huthirebeller ett stort lastfartyg i Röda havet. Beväpnade civilklädda män fanns i småbåtar runt fartyget men kaparna som stormade kommandobryggan kom från ett helt annat håll. De sattes ombord med helikopter och uppträdde som vältränade soldater. Galaxy Leader har brittiska såväl som japanska och israeliska kopplingar. Besättningen kom också från flera länder. Det gjordes ett stort propagandanummer av kapningen, som visar på vilka resurser den Iranstödda Huthirörelsen har.
Omanska havet
Tankfartyget Suez Rajan beslagtogs av USA 2023 efter anklagelser om att det skulle frakta iransk olja till Kina i strid mot internationella sanktioner. Oljan konfiskerades och fartyget såldes vidare. Samma fartyg, omdöpt till St Nikolas, kapades av Iran i januari 2024 utanför Oman. Motivet var en direkt hämnd för det amerikanska agerandet och iranska flottan tog på sig kapningen. Kapningen genomfördes på natten av en handfull svartklädda män med masker för ansiktena.
I juli 2024 släppte Iran oljetankern Advantage Sweet, över ett år efter att den kapats och senare länsats på sin last (värd ca en halv miljard). Kapningen skedde på dagtid av iranska flottan efter påståenden om att tankern krockat med ett iranskt skepp och sen försökt att avvika. Då firades soldater ner på fartyget från en stor helikopter. Några stöd för den iranska versionen har inte presenterats.
Ibland är det svårt att hänga med i logiken bakom kapningarna. Frisläppandet av Advantage Sweet skedde efter att en iransk domstol fastställt att USA ska betala ett mycket stort skadestånd med anledning av att sanktionerna mot Iran drabbat sjukvårdssektorn. Mer specifikt rör det sig om att svenska Mölnlycke slutat leverera en viss sorts bandage som används mot obotliga hudsjukdomar. Leveranserna upphörde när USA 2018 drog sig ur den omfattande kärnenergiöverenskommelsen. Oljan på Advantage Sweet antas ha varit en del av det skadestånd Iran utkrävde.
Hormuzsundet
Som ett led i den upptrappade konflikten i Mellanöstern har även Iran kapat ett antal fartyg med någon form av israelisk koppling. Ett exempel som kan nämnas är kapningen av MSC Aries i april 2024. Åttio km från kusten bordades fartyget av iranska elitsoldater via helikopter. Den officiella anledningen var att MSC Aries bröt mot internationella sjöfartslagar. En förklaring som återkommer vid liknande fall. Kapningen utfördes strax efter att Israel bombat en iransk konsulär byggnad i Damaskus. Fartyget fördes till iransk hamn.
Svarta havet
I juli 2023 hotade Ryssland med att alla fartyg som angör hamnar i Ukraina betraktas som det lite omständliga ”potentiella bärare av militär utrustning”. Månaden efter avlossade ryska marinen varningsskott mot det Palauflaggade fartyget Sukru Okan. Ryssarna hävdade att fartyget inte stannade varpå soldater medelst helikopter bordade fartyget. Det turkiska rederiet uppgav att lastfartyget skulle hämta spannmål i Ukraina. Videoupptagningar visar ett dramatiska övertagande av Sukru Okan. Samtidigt som besättningen får en automatkarbin riktad mot sig halvskriker en rysk soldat ”sit down, please sit down”. Kanske var det en oavsiktlig artighet men för betraktaren tar det lite udden av dramatiken. Osagt om det lindrade för den turkiska besättningen. Efter någon timme av förhör och kontroller tilläts fartyget segla vidare.
Östersjön
Efter dessa internationella exempel ska vi zooma in mot Östersjön.
Kapningen av Arctic Sea i juli 2009 fick mycket stor uppmärksamhet. Inte så konstigt med tanke på hur längesen det var som något liknande utspelade sig på Östersjön. Lastat med trä från Finland på väg till Algeriet kapades hon någonstans mellan Öland och Gotland. Det förekom uppgifter om att de beväpnade och svartklädda männen färdades i en mindre båt med texten ”Polis” på sidorna. Svenska myndigheter hade inte gjort någon inspektion utan inledde tvärt om en brottsutredning. Arctic Sea fortsatte ut ur Östersjön efter kapningen. Efterhand försvann fartyget men dök upp vid Kap Verde där ryska flottan stoppade färden. Åtta män greps, alla med baltisk-rysk bakgrund. Efter ett tag angavs utpressning som skäl till kapningen. 1,5 miljoner dollar skulle kaparna ha för att släppa fartyg och besättning. Att Arctic Sea kapades för lasten trodde knappast någon. Trävarorna ombord var värda ungefär lika mycket. Senare kom spekulationer om att fartyget innehöll en hemlig vapenlast av luftvärnsrobotar. Det gissades att antingen Ryssland eller Israel kunde ligga bakom. Vapnen skulle enligt teorin till Iran vilket börjar förklara hela affären. Några bekräftelser har givetvis inte kommit. När Ryssland skulle hämta hem kaparna och elva av besättningsmännen från Kap Verde, skickades två större transportflygplan ner dit. Lite överdrivet för att flyga tjugotalet man till Ryssland – vilket inte minskade känslan av spionthriller!
Arctic Sea rymmer flera av ingredienserna som tagits upp i de två tidigare delarna. Kapningen är också ett bevis på att äntring av fartyg med onda avsikter kan inträffa på Östersjön, också i vår tid. Hotet är inte bara teoretiskt.
Kapningar under andra världskriget
Även om andra världskriget börjar ligga långt bak i tiden är många lärdomar därifrån högst relevanta. Det var en stormaktskonflikt och den utspelades sig trots allt i en modern värld. Andra världskrigets väsen har mycket mer med vår tid att göra än andra europeiska storkrig som Napoleonkrigen eller Trettioåriga kriget. Politiskt, teknologiskt, mentalt, ekonomiskt och visuellt märks det att 1940-talet trots allt utspelade sig i ”vår värld”. Vår kultursfär, vår geografi, våra institutioner, våra folk, vår estetik och våra samhällsreferenser i stort.
Kapningarna började direkt efter krigsutbrottet och då kallades det alltså för att uppbringa fartyg. Det var något som alla stormakterna sysslade med. I den tidens internationella relationer, sedvanor och överenskommelser var det någorlunda reglerat. Därmed inte sagt att parterna på något sätt höll sig strikt till spelreglerna, i synnerhet inte Tyskland. Några fakta kan nämnas. Grunden för att uppbringa skepp var ofta att de hade otillåtet gods ombord (kontraband). Definitionen av det var mycket elastisk. Ett stort mått av godtycke förekom. Om man beslagtog fartyg och last kallades det för pris. Pris återkom även i andra relaterade ord såsom prisbesättning (alltså kaparna). Anklagelser om rent sjöröveri förekom också under kriget. Långt ifrån all uppbringning berodde på att man ville stoppa krigsviktigt gods att nå fiendehamn. Kapningar genomfördes över hela världen även om tyngdpunkten låg i Västeuropa och i början av kriget.
Påfallande många fartyg kapades i Östersjön och Nordsjön. De drabbade fartygen kom från flera olika länder, både krigförande och neutrala. Hur många svenska fartyg som kapades är osäkert, men oftast var det aktioner av tyska styrkor. En statlig utredning från 1960-talet anger totalt 27 st. Kapningarna skedde nästan bara under 1939 och 1940. Men statistiken verkar endast omfatta fartyg som först beslagtogs och sedan konfiskerades. Kapningar som inte slutade med att last och fartyg förlorades för gott verkar inte ha räknats med.
Här presenteras några typfall som får tjäna som exempel.
Kapningar av svenska skepp
Mercia
Måndag 2 oktober 1939 kapade tyska örlogsfartyg fem svenska ångare utanför Hanö. De fördes till tysk hamn med tyska militärer ombord. Det enda av fartygen vars öde kunnat följas är Mercias. Hon var lastad med en typ av cellulosa som skulle transporteras från Sverige till Storbritannien. Först i december samma år fastslog en tysk domstol att lasten kunde användas för tillverkning av krut hos fienden och att den därför skulle beslagtas av Tyskland. Även fartyget togs i beslag och de svenska ägarna blev utan kompensation.
Gustaf Adolf
Öster om Shetlandsöarna stoppades en svensk ångare av en tysk ubåt den 20 oktober 1939. Tysken signalerade att Gustaf Adolf skulle stanna och att de ville se olika dokument. Kaptenen och fyra man rodde över till ubåten. Ångaren var på väg från Göteborg till Bristol i England med trämassa och papper. Ubåtskaptenen fattade snabbt beslutet att fartyget skulle sänkas. Den svenske kaptenen fick i all hast ro tillbaka och besättningen sattes i livbåten. Ubåten besköt Gustaf Adolf med däckskanonen. 15 skott krävdes för att sänka henne. När livbåten seglade iväg dök samma ubåt upp igen och erbjöd bogsering, som accepterades. Efter några timmar plockades Gustaf Adolfs besättning upp av en norsk ångare och sattes i säkerhet.
Gustaf Adolf är ett sådant gränsfall mellan kapning och sänkning som nämndes i del 1. Det tydliggör också att en ubåt kan kapa ett handelsfartyg. För övrigt hade den svenska ångaren Algeria kapats i slutet av september utanför Stavanger av just en tysk ubåt. Algeria fördes till Kiel men släpptes efter några dagar. Fartygets destination var Italien med järn och papper.
Birger Jarl
I mitten av januari 1940 kapades oceanångaren Birger Jarl och fördes till Swinemünde, som då tillhörde Tyskland, nu tillhör Polen, och är känt som Świnoujście. Birger Jarl hade 50 passagerare och mindre last ombord. Hon hade avgått från Windau, en stad i Lettland som även den bytt namn, till Ventspils. Destinationen var Stockholm. Oceanångaren släpptes snart av tyskarna och kunde återgå i trafik.
Wanja
Uppgifterna är ganska knapphändiga om ångfartyget Wanja. Hon var på väg från Florida mot Stockholm lastad med fosfat. Utanför Orkneyöarna uppbringades Wanja av ett brittiskt krigsfartyg. Det var den 12 oktober 1939 och färden till hamnen i Kirkwall blev svår då nästan alla fyrar var mörklagda. Det slutade med att ångaren grundstötte innan man nådde hamn. Försök att lösgöra henne misslyckas och efter drygt en vecka bröts hon på mitten av en storm. Besättningen fick åka hem till Sverige och enligt kaptenen fanns inga anmärkningar på britternas uppträdande. Tyskland blåste dock upp händelsen stort i sin propaganda.
Kapningar på världshaven
Fyra kapningar eller bordningar på världshaven ska lyftas fram för att illustrera hur det kunde gå till.
- Det tyska motorfartyget Odenwald fraktade i november 1941 gummi och däck från Japan till det tyskockuperade Frankrike. Fartyget utgav sig för att vara amerikanskt och uppbringades av USA under viss dramatik i Sydatlanten. Det skulle dröja ytterligare en månad innan USA kom med i kriget men läget var spänt. Odenwald fördes till Puerto Rico och antas ha blivit konfiskerad då hon både förde amerikansk flagg och hade målats om med ett amerikanskt fartygsnamn. Kamouflaget syftade till att undgå den brittiska blockaden mot tyskkontrollerade områden liksom för att inte bli sänkt.
- Bara någon dag efter krigsutbrottet mellan Japan-USA den 7 december 1941 jagade japanska styrkor det stora amerikanska passagerar- och lastfartyget President Harrison utanför Shanghai. Fartyget var destinerat till Beijing för att evakuera amerikanska soldater och utrustning. President Harrison gick på grund och skadades. Alla ombord togs som krigsfångar och japanerna reparerade fartyget. Hon döptes om och blev snart ett japanskt militärt transportfartyg.
- Under 1942 erövrade allierade styrkor Madagaskar från Vichyfrankrike, alltså den tyska lydstaten som hade visst självstyre efter ockupationen av Frankrike 1940. Striderna pågick under några månader. Strax innan de Vichyfranska trupperna besegrats lyckades två handelsfartyg lämna ön. Vichyfrankrike var mycket underlägsna de allierade till sjöss, trots hjälp från några japanska ubåtar. De två fartygen kunde enkelt stoppas av britterna. Ett sänktes av den egna besättningen medan det andra, Maréchal Gallieni, fördes till Sydafrika.
- I november 1944 anklagade Tyskland Storbritannien för att ha kapat tyska lasarettsfartyg i Medelhavsområdet och fört dem till Kairo. De sårade ska ha tillfångatagits. Händelserna sammanföll med att lasarettsfartyget Tübingen sänkts av britterna i Adriatiska havet.
Lärdomarna här är framför allt två:
- Så länge en konflikt pågår där parterna har fungerande sjöfart eller flottor kan kapningar eller bordningar förekomma.
- Globala konflikter leder till globala kapningar; man lägger beslag på motståndarens fartyg där det går och där man kan.
Avslutning del 3
Kanske insikten nu förstärks om att kapningar är en krigsmetod som, tyvärr måste man framhålla, hör hemma här och nu. Om piraten fortfarande ger associationer till en oborstad sjöman med tubkikare, träben och färgglad papegoja på axeln är det dags att tänka nytt. Föreställ honom som en vältränad kapare med rånarluva, automatvapen, mörkersikte och headset.
Författaren har en fil kand i historia från Lunds universitet och arbetar som projektledare inom Region Skåne.