I dagarna talas mycket om världshavens strategiska betydelse. Det handlar då om vattenytans omistlighet för transporter och flödessäkerhet. Men också och inte minst om havsbottnarnas stora och starkt växande betydelse som möjliggör andra sorters flöden, främst olje- och gasledningarna i världens energiförsöjningssystem men också internetkablar och andra uttryck för digitaliseringens och annan teknikutvecklings globala utbredning, omistliga inslag i globaliseringen men samtidigt ämne för växande oro för en tilltagande sårbarhet och därför skyddsvärde, i en konkurrensutsatt och potentiellt spänningsfylld kontext. Såsom exemplifierats av senare tiders sabotageincidenter, bl a Nordstream 1 och 2.
Och mellan ytan och botten finns själva vattnen som strategiskt möjliggör ett dolt uppträdande, något som varit betydelsefullt på varierande sätt under hela efterkrigstiden, med en fortgående maktkamp både mellan geopolitikens huvudaktörer och mellan ubåtsteknik- och anti-ubåtsteknikutveckling, en ständig duell om medel och motmedel, med bäring inte minst på kärnvapennivån.
Vår tids fokusering på dessa frågor för tankarna till vad som skedde under det tidiga 80-talet, då 70-talets relativa nukleära stabilitet (baserat på MAD) och tentativa avspänningspolitik (Helsingfors-avtalet mm) hade ersatts av betydande strategisk oro och osäkerhet, och då det neutrala Sverige utsattes för ihållande ubåtskränkningar, pågående långt in på perioden efter det kalla krigets slut. En enig särskild kommission, ubåtsskyddskommissionen under ledning av f statsrådet Sven Andersson, förvånade världen genom sitt klarspråk och genom att utpeka Sovjetunionen som den skyldiga parten. Ubåtskränkningarna och ”ubåtsfrågan” kom, trots kommissionen (och trots en serie efterföljande utredningar, att sätta svensk säkerhetspolitik och den nationella enigheten om den för betydande påfrestningar, ett viktig spår i Sveriges väg från neutralitet/alliansfrihet till dagens sikte på Nato-medlemskap.
Michael Sahlin, som var sekreterare i Sven Anderssons ubåtsskyddskommission och sedan dess följd denna fråga, intervjuas i denna pod om olika skeden i denna säkerhetspolitiskt avgörande process och om vad vi idag har att dra lärdom av. Han samtalar i podden med Consilio Internationals vd Andreas von der Heide.
****
