≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

Denna artikel är den sista jag skriver i rollen som redaktör för Försvar och Säkerhet, och vad passar väl bättre än där jag började min militära bana – Hemvärnet. De drygt fyra åren har gått väldigt fort och jag har haft stor behållning av all interaktion med läsarna. Tyvärr har vår värld blivit betydligt gråare under dessa år på många ställen, men inte alla. Nu lämnar jag över till Akademins huvudredaktör och ledamoten Tommy Jeppson, som tills vidare kommer att tjänstgöra även här. Själv kommer jag som sagt att trappa ned på frekvensen, men jag kommer ibland att återkomma här och emellanåt även i tryckpressen. Tack för att ni har läst och allt gott! Fortsätt att följa F&S! – Johan Wiktorin

Hemvärnet i Sverige har genomgått en nästa lika drastisk förändring som Försvarsmakten gjort under den tid som varit, sedan jag som 15-åring stiftade bekantskap med rörelsen i form av ungdomshemvärnet. Skillnaden är att Hemvärnet hela tiden byggt på frivillighet.

Borta är ”de sega gubbarna” jag mötte, när jag några år senare blev extra Hemvärnsman. Det var definitivt inget fel på försvarsviljan, men medelåldern var allt för hög generellt sett. Under åren som officer tjänstgjorde jag sedan emellanåt på 90-talet som frivillig instruktör, och jag kunde konstatera att det även fanns mer rörliga och effektiva hemvärnsenheter än där jag var uppvuxen. De hemvärnsförband jag bland annat stötte på kring de västgötska flygbaserna var allt annat än menlösa. Originella, javisst, men också kämpaglöd och en vilja att lösa uppgifterna som imponerade.

När försvaret sedan började stöpas om, så sjönk medelåldern kraftigt och nu började enheterna uppvisa högre militära färdigheter efter hand. En hel del nya hemvärnsmän hade nu utlandserfarenheter. I mitten av 00-talet upplevde jag dock att framförallt övningsverksamheten drogs ned under en rad av år, vilket gjorde att tempot avstannade i reformeringen.

Sedan ett par år är det nu annat ljud i skällan, även om det finns variationer i nytändningen av Hemvärnet som skett under generalen Roland Ekenbergs tid som Rikshemvärnschef. Hemvärnet i Sverige har fått en allt viktigare roll att spela i takt med den kraftiga neddragningen av våra fältförband. I direkta utgifter lägger vi 900 MSEK/år för dessa 22 000 soldater och befäl när allt är på plats. Sedan kommer en overheadkostnad på ytterligare 700 MSEK/år, om jag förstått siffrorna rätt.

Allt är dock långt ifrån guld och gröna skogar. Hemvärnet dras fortfarande med stora utmaningar och jag tänkte beröra några av dem som jag har fångat upp i mina kontakter med Hemvärnet.

…………………..

Det viktigaste vägvalet är hur långt man driver Hemvärnet när det gäller kvalificerade uppgifter. Idag klarar hemvärnsförbanden av sina bevakningsuppgifter i stort och enklare stridsuppgifter. Vi kan se en rörelse mot en tyngre beväpning av förbanden i form av försök med granatkastare och kanske luftvärnsrobotsystem. Broläggningsförmåga kan också bli aktuellt.

Med tanke på utvecklingen av specialstyrkor som vi bland annat sett i Ukraina, så gillar jag idén med granatkastare. Eftersom en elitsoldat är överlägset tränad en hemvärnssoldat, så gäller det att bemästra förmågor som kan utjämna en eventuell eldstrid. En 8-cm granatkastare har kort minsta skjutavstånd och mindre riskområde än vad ett 12-cm system har. Å andra sidan går det att få verkan mot luftlandsatta eller landstigna stridsfordon med 12-cm granatkastare, om ammunition och träning finns.

Broläggnning är en annan bra idé med tanke på alla vattendrag som finns i vårt avlånga land och de långa förflyttningar som våra förband kan tvingas till, även förband ur flygvapnet och marinen. Luftvärnsförmågan är lite svårare att förhålla sig till, eftersom det kräver en mer kontinuerlig träning än vad de andra systemen gör.

Hela diskussionen kokar ned till att balansera kvalitet med tillräcklig utbildning och träning. Vi får inte hamna i en situation, där den politiska nivån får uppfattningen att det bara är att föra över materiel till Hemvärnet och så kan de så småningom klara av uppgifter som skyttebataljoner på avtalstid.

När Irakkriget 2003 hade dragit igång, så kallade den amerikanske försvarsministern tillbaka generalen Peter Schoomaker från pension för att leda armén. På en presskonferens vid sitt tillträde blev han tillfrågad om det stämde att han alltid hade ett foto i innerfickan från den misslyckade fritagningsoperationen Desert One i Iran 1980. Generalen, som hade varit med då, drog fram ett foto med helikoptervrak från den missyckade operationen och sa till pressen att han hade lärt sig en läxa för livet: Förväxla aldrig ambition med profession.

Därför, Hemvärnet kan utföra de uppgifter som de har utbildningstid för i förband. Om vi satsar på mycket övningstid, så kommer de att kunna lösa svårare uppgifter.
…………………

Tyvärr väntar emellertid en annan utmaning, nämligen rekryteringen på sikt. Den senaste tiden har Hemvärnet i och för sig känt av ett uppsving i rekryteringen. Rysslands invasion av Ukraina har gett utslag i folkdjupet och direktrekryteringen har därför gått riktigt bra på många håll. Människor med framförallt värnplikten i bagaget söker sig alltså just nu en uppgift i försvaret.

Detta varar dock inte för evigt. Ryssland må marschera på, men för varje år som går blir tillgången till grundutbildade soldater allt sämre. Då krävs det rekryteringen via GMU, något som Försvarsmakten är långt ifrån att få ordning på. Resultaten under senaste året är illavarslande, enligt mina källor. En del av förklaringen kan vara den modell som tillämpas lokalt.

I Göteborg exempelvis når man signifikant bättre resultat, eftersom man väver in hemvärnspersonal i utbildningen och de potentiella soldaterna lever sig därför in i hemvärnslivet, eftersom en del instruktörer pratar om hemvärnet under varenda paus de har. Kompanicheferna tar emot vid utryckning, på så sätt skapar man förbandsanda. Vid andra större garnisoner är det utbildningen till fältförband som står i centrum och därför blir det ett dåligt utfall.

Vi får hoppas att Försvarsberedningens nya utbildningssystem blir genomfört och även gäller hemvärnspersonal, annars kommer Hemvärnet långsamt att förtvina i takt med att tidigare grundutbildade försvinner. Även om man skulle lyckas få ordning på direktrekryteringen ovan, så krävs det som sagt utbildningstid. Att nya hemvärnsmän skulle kunna lösa stridsuppgifter i förband med enbart en grundläggande militär utbildning om 3 månader är inte bara en önskedröm, den är dessutom en farlig sådan. Gärna ny materiel, men först en rejäl utbildning, för att travestera en känd sentens.

………………………

För att utveckla organisationen är ledarskapet helt avgörande. De olika hemvärnsbataljonerna drivs av eldsjälar som lägger ned en energi som vida överstiger vad som förväntas. Det är inget ovanligt att chefer och enskilda stabmedlemmar utför hundratals timmar obetalt arbete för att göra allt lite bättre.

Här finns det mycket att vinna för Försvarmakten genom att tilldela stöd i form av befattningar i utbildningsgrupper och främst bataljonsstaber. Genom att frigöra exempelvis bataljonchefer från administrativa bördor som personal- och materiellistor kan det viktiga ledarskapet utövas av dessa. Vi borde ha en organisation som stödjer cheferna istället för att begrava dem i tabeller.

Sådana förändringar skulle också kunna innebära att dessa chefer skulle kunna delta i de kurser som Hemvärnets Stridsskola anordnar. I dagsläget måste de administrera och sedan vara vid truppen, utrymmet för egen fortbildning stryps. Förutom minskade möjligheter till egen träning missar de och organisationen en viktig möjlighet till socialisering, där den enskilde kan möta andra i liknande befattningar och situationer. Att lägga rader i hemvärnsorganisationen skulle skapa positiva effekter som man inte kan köpa över disk. En militär organisation, och andra organisationer för den delen, står och faller med sina människor och deras samfällda förmåga.

………………….

Liknande resonemang skulle kunna föras när det gäller de övriga frivilligorganisationerna också, men tid och plats medger tyvärr inte detta. Igår släppte Oscar Jonsson det tredje avsnittet av Försvarspodden, där vi diskuterar Ukraina, rysk krigföring och implikationer för Sveriges försvar.

Oscar frågade mig om vår försvarsvilja, och jag uppfattade att han blev lite överraskad när jag sa att den var god. Inte så bra som den har varit eller borde vara, men likväl god. Hemvärnet och frivilligrörelsen är ett levande bevis på svensk försvarsvilja och är det något enda som jag vill förmedla efter de här fyra åren, så är det att väpnade konflikter till syveende och sist är en viljeakt.

Släpp ingen djävul över bron!

Comments on this entry are closed.

  • Tack för ditt ihärdiga och mycket kvalificerade bloggande – du har tillfört debatten massor och hoppas nu oftare få se dig i pressen, på debattsidor och som intervjuad expert.

    Bästa hälsningar,

    Lars

  • Tack Johan för alla dessa mycket tänkvärda och genomarbetade inlägg som du har publicerat genom åren både här och på den gamla bloggen! Det kommer inte bli lätt för en efterträdare att på samma sätt axla den mantel som du nu lägger av dig. Jag är övertygad om att våra gemensamma ansträngningar tillsammans med de övriga aktiva i försvarsbloggosfären har gjort skillnad under dessa år och förhoppningsvis blir så fallet även framöver även om du då kanske dyker upp via andra media istället.

  • En reflektion kring rekryteringsförfarander i Hemvärnet. En vän sökte i februari. Två gånger tappades ansökan bort och denne fick försöka jaga ansvariga inom FM för att se vad som händer. I september lyckades han få kontakt med Kompanichefen och ansökan kom på rull igen. Anekdoter, men jag har hört liknande historier från andra delar av landet. Jag tror en hel del personer tappas bort pga undermålig rekryteringsprocess.

  • @Lars och Carl! Tack själva för all inspiration och kontinuerlig uppmuntran!
    @Tartarus. Jag har hört liknande exempel och jag vet att Rikshemvärnsavdelningen jobbar hårt med dessa frågor.

  • Martin B

    Well Done Johan, lycka till!
    Martin, kullare ChP

  • Jag har följt Försvar&Säkerhet väldigt noga sedan du började blogga. Just då var den speciellt viktig för mig då jag var intresserad av strategi och säkerhetspolitik, något som just då lyste med sin frånvaro i det svenska högskolesystemet (speciellt då jag studerade fred- och konfliktkunskap). Då var F&S ett spännande fönster in till den ’världen’ och något som drev mitt intresse djupare i dessa frågor.

    Idag har jag landat på ett universitet då det inte alls är något brist på denna frågeställningar och själv klottrat mina tankar i etern i något år. Det engagemang som du lagt ner har bidragit till båda två.

    Johan, tack för all tid och engagemang du har lagt ner på att driva den här bloggen och oss, dina läsare det vill säga. Det har inte varit förgäves vare sig för oss eller för politiken i sak. All lycka till i framtida företag!

  • Johan!

    Tack för ditt djupa engagemang för försvarsfrågan och att du under ett antal år bidragit till att skapa en större kunskap runt det som någon ansåg vara ett särintresse och som i dag definitivt ånyo har fått karaktären av största allmänintresse.

    Din stora stryka är analyserna som du ofta dragit ett steg längre än vad många andra förmår att göra. En annan är din förmåga att förklara svåra sammanhang på ett sätt som många utan djupare kunskap i ämnet ändå kan ta till sig och begripa. Något jag särskilt beundrar är din kompetensbredd.

    Jag säger som Wiseman, det blir inte lätt att efterträda dig här.

    Jag är dock inte det minsta orolig över att vi kommer få höra mindre från dig än tidigare det kanske nu blir flera forum istället.

    GMY!

  • Lennart Stenberg

    Johan, tack för dina inlägg och dina rejäla djupdykningar för att peka på olika sammanhang och orsaker kring försvarspolitiken! Jag ser fram emot fortsatt kontakt och fortsatta inlägg!

    Din beskrivning av Hemvärnet är riktig. Det finns fortfarande entusiasm och engagemang men det är i avtagande. GMU-rekrytering till Hemvärnet är en utmaning, särskilt för de HV-enheter som inte har ett regemente i närheten. Konkurrensen med mer ”spännande” roller i fältförbanden är tydlig. Det gäller att HV-bataljonerna har representanter till exempel vid testveckorna på Rekryteringsmyndigheten.
    En dimension till kan jag nämna – att HV syns i tätorter i olika sammanhang. Huvuddelen av HV övningar och verksamhet sker ”bort i skogen”. Tanken att genomföra övningar i tätorter oftare för att synas och höras mer bör vara något att spinna vidare på. Detta för att också visa att HV idag har rörliga insatsförband och inte längre står på post i stålhjälm och grå vadmalsuniform beväpnad med Mauserbössa och fem skott.

  • Tackar för en rätlinjig kontinuitet som, trots ibland vida svängar, aldrig avvikit från huvudkursen.
    Lycka till!

  • Ensam

    ”Här finns det mycket att vinna för Försvarmakten genom att tilldela stöd i form av befattningar…”

    Vi kanske skulle börja med att (åter)upprätta stöd för samtliga förband och inte bara Hv.

  • jan-olov holm

    Tack för dina kunniga analyserande och upplysande insatser du gjort här.Jag tror att de har spelat roll tex i försvarsberedningens arbete men även en självransakan på Lidingövägen.

    Tillsammans skall vi styra den politiska och miltära ledningen tillbaka till fakta och verklighet och aktiva förstoringar av vår försvarsmakt och sätta strålkastar ljuset på dem som falerar i ansvar inför sina medborgare och sitt land politiker såväl som ansvariga i försvarsmaktens ledningsskikt.

    Sverige är fantastiskt och värt och försvara och försvarsviljan är god och utvecklas uppåt.
    Hemvärnet manifisterar det genom sin frivillighet

    Kn jan-olov holm Hemvärnsbefäl

  • Johan har inte alltid publicerat mina kommentarer, men han har oftast släppt igenom mina kommentarer. Något jag har märkt är att FM och deras anställda är betydligt bättre på demokratiskt tänkande än den politiska sfären. Så också Johan, tycker jag om att tänka. Annars hade mina kommentarer helt lyst med sin frånvaro. Så fortsätt med det Johan!
    Sedan så vill jag säga att när Johan fick uppdraget att skriva på KkrVa:s blogg så fanns det inte mycket som talade för att det kunde vara ett karriärsdrag. Men man tager vad man haver, sade Kajsa Warg. Och tog det gjorde Johan. Den som kommer efter får det därför lite bättre förspänt. Lycka till och salut Johan Wiktorin!

    Roger Klang

  • Markus

    Tack för en jätte intressant blogg med olika utformningar, fått upp mitt intresse för säkerhetspolitik och gett mig kunskap om ämnet.
    TACK

    All lycka till dig

  • Patrik Björnström

    Har med stort intresse läst dina inlägg och du lämnar ett tomrum!
    Lycka till!

  • Tinhead

    Tack för dina bra bloggar och artiklar!

    Det är inte bara möjligheten till kurser som begränsas.
    För varje utbildnings tillfälle (och efter med vård) så slits det som tusan av kvm och diverse andra nyckel positioner inom varje kompani.

    Visst går det att delegera till flera, men många har familjer och andra åtaganden som gör att det ofta faller tillbaka till ”eldsjälarna”.
    Vore intressant att se en tids studie på hur mycket tid som nyttjas jämfört med hur mycket tid som faktiskt ersätts.

    Orsaken är kraftiga nerdragningar tidigare år på hel/deltids anställd personal som kunde ordna detta på arbetstid.

    En förutsättning att öka utbildning under året är att det finns personal som kan ordna med det praktiska på betald arbetstid.
    Tyvärr fungerar det inte att ”låna” personal från närmsta regemente då dom isåfall måste kapa på sin ”eget” förbands arbetstid.

    /Tinhead

  • Johan!

    Först och främst väl skrivet inlägg! Dina inlägg i debatten, både här hos Kkrva, på Twitter och övrig media, har varit och är en stor källa till insperation, men även de diskussioner vi fört kring olika händelseutvecklingar i vårt närområde. Förhoppningsvis försvinner du inte bort i den debatt som nu trots allt börjat föras kring vår säkerhets- och försvarspolitik det senaste halvåret, som du definitivt varit en bidragande orsak till att få igång. Vilket i framtiden förhoppningsvis kommer dels uppmärksammas dels uppskattas! All välgång i ditt fortsatta värv!

    Have a good one! // Jägarchefen

  • Anders Carell

    Johan,

    Du har definitivt bidragit till att vitalisera KKrVA. Lite osvenskt måste jag tillstå att jag är stolt över att, i egenskap av min roll i valberedning avdelning I, bidragit till att få dig som ledamot i akademien. Det finns ingen, som har ambitionen att sova gott om natten, som kan ha synpunkter på att försvars- och säkerhetspolitiken debatteras. Kan garantera att KKrVA avd I inte låter dig slippa undan….

  • Anders Emanuelson

    Johan, stort tack för dina insatser!!
    Det har varit oerhört berikande att få ta del av dina alltid så väl underbyggda artiklar. Ditt engagemang kommer aldrig tryta vilket torde innebära att vi får njuta av dina tankar och analyser på olika medier.
    Att området krisberedskap och -hantering flyttas till justitie skapar goda möjligheter skriva vassa debattartiklar.
    /Anders

  • Tack alla för uppmuntrande tillrop! Johan (som vikarierar som moderator denna vecka)

  • Per Tengblad

    Johan,
    Instämmer med övriga debattörer, ett varmt tack för insatserna. Det har varit mycket intressant och upplysande att följa dina spännande artiklar och inlägg.

    Det vore intressant att läsa dina kommentarer till den aktuella aktivitetsnivån i FM med ökad övningsverksamhet, mer aktiv omvärldsbevakning etc.

    Per T