av Niklas Granholm

Résumé

This long hot summer, three open conflicts rage in Europe and its proximity. This has quickly led to a worsening security situation, affecting Sweden in various ways. The war in Ukraine, instigated and supported by Russia, the Israeli-Hamas war and the spill-over of the Syrian civil war into Iraq all pose different long-term challenges for the Swedish defence and security apparatus. The long-term effects of these conflicts in all likelihood point to a shift to a much frostier security climate. Open conflict in our part of the world can no longer be ruled out. Not only Sweden, but also large parts of the western world stand physically and psychologically ill-prepared for these developments. It will remain a challenge, to say the least, to keep an overview of these serious challenges and allot the right resources to the right sector of the security apparatus while avoiding pitting them against each other.

 

TRE ÖPPNA KRIG rasar i Europa och dess närhet. Ett nytt och svårare säkerhetsläge har snabbt uppstått i vår del av världen. Vart och ett av krigen påverkar på skilda sätt Sverige.

Efter Rysslands ockupation och annektering av Krimhalvön understödjer man nu ett väpnat uppror i östra Ukraina i syfte att destabilisera landet. Tunga och avancerade vapensystem, militära resurser och annat stöd som Ryssland förser de olika grupperingarna av upprorsmän med föder de öppna krigshandlingarna. Genom nedskjutningen av ett civilt trafikflygplan – MH17 – över östra Ukraina med 298 döda som följd har konflikten eskalerat och ytterligare internationaliserats. Konflikten är inte längre lokal och begränsad. Samtidigt har den ukrainska regeringens motoffensiv nått framgång under den senaste tiden. Den ryska statsledningen står därmed inför valet att antingen söka växla ner konflikten eller satsa på öppen intervention. Frågan är hur USA:s, EU:s och G7-ländernas efterhand hårdnande sanktioner på sikt påverkar ryskt agerande.

Den mångåriga konflikten mellan Israel och Hamas på Gazaremsan har efter de avbrutna fredsförhandlingarna mellan PLO och Israel samt uppmärksammade mord övergått i öppna krigshandlingar. Slagväxlingen med robotar och flyganfall eskalerade till markstrider på och under jord i Gazaremsans tättbefolkade stadsmiljöer. Det är med deprimerande regelbundenhet som detta mönster upprepas. En lösning verkar långt borta.

I Mellanöstern och delar av Nordafrika har höggradig instabilitet rått sedan de arabiska vårarna. Mycket tyder på att instabiliteten i regionen blir långvarig – jämförelser med Trettioåriga kriget har gjorts. En del av upptrappningen relaterar till de religiösa motsättningarna inom Islam mellan sunniter och shiiter. Det ytterst brutala inbördeskriget i Syrien har ytterligare eskalerat och spritts. Den senaste fasen av konflikten har lett till att ett s.k. kalifat i norra Irak och delar av Syrien utropats. ISIS/ISIL/IS:s militära framgångar har kantats av storskaliga utstuderade grymheter mot och fördrivning av civilbefolkningar. Iraks territoriella sammanhållning som redan tidigare var ifrågasatt är nu än mer prekär. Det är oklart om kalifatet blir en dagslända eller om den territoriella ordning som rått i Mellanöstern sedan ett knappt århundrade nu är på väg att vältas överända. Givet de grundfaktorer som är i rörelse är det sannolikt att konflikten blir mycket långvarig. Kaoset i Libyen samt kriget i Syrien och Irak höjer också migrationstrycket till Europa till än högre nivåer. Allt annat lika är det sannolikt inte hållbart på sikt

På mycket kort tid har säkerhetssituationen för Europa försämrats. De tre öppna konflikterna påverkar Sverige tydligt på åtminstone tre sätt.

För det första har ukrainakriget accelererat en utveckling där den militära normalbilden i Östersjöregionen hårdnar. Fler avancerade övningar, ökad marin- och flygverksamhet och inte minst mer av närmast permanenta militära kapaciteter är nu ett faktum i svenskt närområde. Den avgörande betydelsen av säkra farleder till sjöss och luftrum för ekonomin, näringslivets utveckling och vår försörjning står tydligt fram för Sverige som ett ytterst import- och exportberoende land. I ett hårdare säkerhetsläge kommer de knappt tilltagna svenska resurserna för försvar och säkerhet successivt att ställas på allt svårare prov relativt vad de dimensionerats för, även om ingen öppen konflikt skulle utbryta. I förlängningen pekar utvecklingen på att öppna krigshandlingar inte kan uteslutas i vår del av världen. Det har också påpekats av företrädare för NATO och representanter för centrala medlemsstater att de som står utanför NATO inte automatiskt kan påräkna stöd vid en öppen konflikt. Den militära försvarsmodell som Sverige håller på att bygga upp verkar på flera sätt ha blivit omsprungen av den snabba utvecklingen avseende volym, inriktning, innehåll och medelstilldelning. Därtill har kampen om bilden av konflikten också aktualiserat frågan om en modernisering och uppväxling av det psykologiska försvaret.

För det andra har det senaste Gaza-kriget i det multikulturella Sverige lett till att konflikten spiller över på gator och torg i delar av landet. Det är till del en polisiär fråga. Men det handlar också om hur en långsiktigt framgångsrik integration av nya medborgare ska kunna uppnås. Respekt för minoriteter och tolerans utmanas och parallellsamhällen växer fram. Var går gränsen för tolerans mot intoleransen? Kan en rimlig grad av socialt lugn upprätthållas på sikt? Kan grundläggande lojalitet med och acceptans för Sverige inte uppnås kan det bädda för allvarliga framtida spänningar.

För det tredje har krigen i Mellanöstern och Syrienkriget i synnerhet lett till att flera tusen unga män i Västeuropa radikaliserats och enrollerat sig i olika islamistiska gerillarörelser. För Sveriges del uppskattas det hittills röra sig om ett knappt hundratal personer. Det är en utveckling som pågått under ett antal år, men som nu verkar ha ytterligare accelererat och förtydligats. De som inte stupar väntas komma åter med svåra trauman och/eller med kunskaper i terrorism och informationskrigföring som kan innebära ett direkt samhällshot. Norges höjning av terrorberedskapen nyligen är ett tydligt exempel. Hur skulle Sverige klara en liknande situation, även om inget skulle inträffa?

De tre krig som rasar denna långa, varma sommar ställer därför Sverige inför sinsemellan olika säkerhetsproblem. Det är sannolikt att den säkerhetspolitiska klimatförändring vi nu ser långsiktigt går mot något betydligt frostigare och mer konfliktfyllt. De senaste decenniernas utveckling mot en allt fredligare och mindre konfliktfylld värld kan inte längre tas för given. Det är inte endast Sverige utan också stora delar av västvärlden som står fysiskt och psykologiskt illa rustade för att möta denna utveckling. Det blir därför minst sagt en utmaning för beslutsfattare att hålla den överblick över flera samtidiga utvecklingar som krävs. Inget av de områden som berörs ovan kan ignoreras, hanteras ett i taget eller – vilket tyvärr är alltför vanligt – ställas mot varandra. Våra referensramar för omvärldsutvecklingen behöver ses över. En öppen attityd för förändringarna och strävan till helhetssyn förbättrar förutsättningarna för att ökade resurser kan tillföras rätt sektorer för hantering av det nya och långsiktigt försämrade säkerhetsläge vi nu har att förhålla oss till. Hur klarar vi det?

Författaren är forskningsledare vid FOI och ledamot av KKrVA.