≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
A K A D E M I S K A   A R B E T E N
B L O G G

Av Johan Larnefeldt, statsvetare

Beläget mitt i gränslandet mellan Syd- och Sydostasien har Bengaliska viken länge varit av stor strategisk betydelse för ett flertal aktörer. De tre länder som omger viken – Indien, Bangladesh och Burma – har skilda intressen och komplicerade inrikespolitiska situationer. Samtidigt ökar både Kinas och USA:s intresse för området, från olika utgångspunkter.

Ett grundläggande problem i området är att gränserna i Bengaliska viken inte är helt fastställda. Orsaken till frågans tyngd för de inblandade regeringarna ligger till stor del i de gas- och oljefyndigheter som finns i området. Denna konflikt, som tidigare resulterat i konfrontationer mellan burmesiska och bangladeshiska sjöstridskrafter, tycks nu delvis få en fredlig lösning, efter att parterna kommit överens om en lösning utifrån Havsrättskonventionen.

Även om detta tillvägagångssätt inte blir en praktisk förebild för mer infekterade konflikter, som de i Sydkinesiska sjön, kan det vara ett positivt tecken för relationerna mellan Bangladesh och Burma. Att samma typ av lösning kommer att fungera i den (likartade) konflikt som Bangladesh har med Indien är osäkert. I likhet med de flesta länder i regionen tenderar Indien att föredra bilaterala lösningar – något de, som den starkare parten, skulle tjäna på i detta fall.

Indien och Bangladesh har en mängds olösta tvister kopplade till den gemensamma gränsen, och även om en del av dessa är mer svårlösta är det inte sannolikt att det uppstår någon mer allvarlig konflikt. Burma har alltid varit mer av en osäkerhetsfaktor – vilket gör landets nuvarande utveckling intressant.

Vad som egentligen blir resultatet av de pågående förändringarna är mycket osäkert, och de inrikespolitiska utmaningarna är fortsatt stora. Dock är det redan nu tydligt att Burmas relationer till regionen och till den internationella politiken i stort håller på att förändras. Man är sedan länge medlem i ASEAN, men har generellt inte haft nära relationer med dess medlemsstater, än mindre med resten av världen.

Ett undantag är Kina, som under senare år har varit ett viktigt stöd för Burma, inte minst militärt. En av flera anledningar till detta, från kinesiskt perspektiv, är Burmas tillgång till Bengaliska viken och Indiska oceanen. Detta är rimligen också en bidragande orsak till att aktörer som USA varit relativt snabba med olika initiativ för att förbättra relationen till det nya Burma. Burmas långsiktiga strategiska vägval är ännu oklara, men det är uppenbart att både USA och Indien har intresse av att Kina inte är den enda större aktören med tillgång till landet och dess regering.

Indiens marina expansion har tagits upp tidigare på Försvar och säkerhet, och berör givetvis även Bengaliska viken. Ett tydligt uttryck för landets ambitioner och prioriteringar är den indiska flottans kraftigt ökade närvaro på Andamanerna och Nikobarerna – belägna rakt söder om Burma – under de senaste åren. Kombinerat med osäkra uppgifter om kinesisk signalspaning från burmesiska Coco Islands –direkt norr om Andamanerna – innebär detta en allmänt ökad aktivitetsnivå i det viktiga området mellan Bengaliska viken och Malackasundet.

I ett bredare perspektiv är det tydligt att det är fråga om en betydligt mindre explosiv arena än till exempel Sydkinesiska sjön. Huvudaktörerna har varken intresse av eller resurser för något slags våldsam konflikt i närtid. Det som är värt att följa är snarare den långsiktiga geopolitiska utvecklingen. När både Kina och Indien utökar sina intressesfärer –inte minst till sjöss – samtidigt som USA betonar en ombalansering till Asien, kan politiska och ekonomiska förändringar i annars perifera stater i Syd- och Sydostasien få större betydelse än vi är vana vid.

Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook:Försvar och Säkerhet

Kommentering är avstängd / ej aktuell.