A war between Russia and Ukraine would be a disaster… A conventional war between Russia and Ukraine would entail vast military casualties and the possible murder of many thousands of civilians. Russians and Ukrainians have a history of mutual enmity; this hostility, combined with the intermixing of their populations, raises the possibility that war between them could entail Bosnian-style ethnic cleansing and mass murder. This war could produce millions of refugees clamoring at the borders of Western Europe.

John J. Mearsheimer, 1993 [1]

Hur ska vi förstå Rysslands invasion av Ukraina? Som ett utslag av rysk imperialism, ett infall av en alltmer impopulär, autokratisk ledare eller kanske som ett svar på Natos gradvisa expansion österut?

Jag vill i den här artikeln lyfta fram ett perspektiv som alltför sällan hörs, nämligen Samuel Huntingtons perspektiv kring civilisationer, dess innebörd, och varför detta unika perspektiv kan hjälpa oss att förstå det pågående kriget.

Samuel Huntingtons bok ”The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order”, först publicerad 1993 som en artikel i Foreign Affairs [2] och sedermera som en bok 1997, ger oss analytiska verktyg för att förstå den största geopolitiska krisen i Europa sedan kalla kriget.

Kultur och Civilisationer

Det centrala temat i boken är att ”kultur, och kulturella identiteter, som i dess bredaste form är civilisatoriska identiteter, formar de mönster av sammanhållning, desintegration, och konflikter i eran efter kalla kriget.Efter kalla kriget är den avgörande distinktionen mellan människor inte ideologiska, politiska eller ekonomiska. De är kulturella.”[3]

Faktum är, enligt Huntington, att ”filosofiska antaganden, underliggande värderingar, sociala relationer, sedvanor och den generella synen på livet skiljer sig väsentligt bland civilisationer”.[4] Avgörande skillnader mellan grupper idag är inte deras hudfärg eller fysiska utseende, utan deras värderingar, institutioner och sociala strukturer.[5]

En civilisation är den bredaste formen av kulturell identitet, och definieras både av objektiva element, såsom ”språk, historia, religion, sedvanor, institutioner”, och av ”subjektiv själv-identifiering av dess människor.”[6] Civilisationen blir den största ”vi”, inom det vi själva känner oss kulturellt hemmastadda, i kontrast till alla andra ”dem”.

Det blir här för diskussionen längre fram viktigt att notera att civilisationer, enligt Huntington, inte är i sig själva, politiska entiteter, utan kulturella sådana. Det kan således existera flera politiska system inom en civilisation. Dock finns det undantag, där Huntington identifierar Japan som en civilisation som också är ett land.[7]

Den här artikeln är av naturliga skäl i huvudsak intresserad av två av de civilisationer som Huntington identifierar – den ortodoxa, och den västerländska.

Den ryska civilisationen

Den ortodoxa civilisationens centrum är dagens Ryssland, och är separat från den västerländska kristendomen ”genom sin bysantiska härkomst, distinkta religion, 200 år av tatar-välde, byråkratisk despotism, och begränsade exponering till renässansen, reformationen, upplysningstiden, och andra centrala västerländska erfarenheter”.[8]

Ryssland, menar Huntington, är distinkt från väst, där Ryssland saknar sju av åtta identifierade markörer av den västerländska civilisationen – ”religion, språk, separation av kyrkan och staten, rättsstaten, social pluralism, representativa organ, individualism”.[9] Dessa markörer av den västerländska civilisationen var, enligt Huntington, nästintill helt frånvarande från den ryska erfarenheten.

I stället är den ortodoxa civilisationen en produkt av ”inhemska rötter i Kiev Rus och Moskvariket, betydande bysantinskt inflytande, och mongolernas långvariga styre”.[10]

Den västerländska civilisationen

De centrala aspekterna av den västerländska civilisationen, vilket särskiljer den från andra, kom till före moderniseringen av väst. Med andra ord så var ”väst var väst långt innan det blev modernt”.[11]

Huntington nämner åtta aspekter vilket gör den västerländska civilisationen till vad den är idag, av vilka sju nämndes ovan. Till detta kommer arvet från den klassiska eran, bland annat grekisk filosofi och rationalism, romersk lag, latin och kristendom. Den ortodoxa civilisationen tog del av denna, men inte i samma utsträckning som väst.

Religion har inom den västerländska civilisationen separerats från den världsliga makten. Detta, menar Huntington, har starkt bidragit till den frihet som idag återfinns i väst. Den historiska och stundtals blodiga kampen mellan religion och stat har inte återfunnits på samma sätt i någon annan civilisation enligt Huntington.

På egen hand är kanske ingen av de åtta faktorerna unika, men det var kombinationen av dem som gav väst sitt distinkta särdrag, och utgör en del av kärnan av västerländsk civilisation.[12]

Ukraina

Men vad har detta med Rysslands pågående invasion av Ukraina att göra?

Ukraina, kunde Huntington redan år 1997 skriva, har historiskt sett haft svaga men nära band till Ryssland och stora delar av landet är, och har varit, ortodox. Ukraina har samtidigt haft en stark nationell identitet, och var flera gånger genom historien ett självständigt land.

I det post-kommunistiska öst, såg Huntington hur Ryssland försökte skapa ett block med ortodoxa länder, och 1993 argumenterade Jeltsin att andra länder behövde ”ge Ryssland speciell makt som en garant för fred och stabilitet i de forna regionerna av Sovjetunionen.”[13]

Det som gör Ukraina särskilt intressant, är att Huntington menar att Ukraina är ett delat land med två kulturer, den ortodoxa och den västerländska. Förkastningslinjen mellan väst och den ortodoxa civilisationen går genom landet och har gjort så i århundraden; delar av det moderna Ukraina har tillhört Polen, Litauen och Österrike-Ungern.[14]

När Huntington skrev sin bok, ansåg han att relationen mellan Ryssland och Ukraina kunde gå i tre riktningar.

Första alternativet var att våldsamheter mellan länderna skulle bryta ut, något han såg som osannolikt då det rörde sig om ”två slaviska, i huvudsak, ortodoxa folk, som har haft nära relationer i århundraden och ingifte är vanligt”.[15] Ett annat alternativ var att Ukraina kunde splittras längst med sin civilisatoriska förkastningslinje, där den östra halvan ingår i en union med Ryssland. Det tredje alternativet, det enligt Huntington mest troliga, var att Ukraina skulle fortsätta vara ett civilisatoriskt delat land, självständigt och generellt samarbeta med Ryssland.

Ukrainas Utveckling

Jag vill här föreslå ett fjärde alternativ, som Huntington inte beskrev, men som är i linje med de resonemang han för. Nämligen att den västerländska civilisationen skulle expandera och växa i inflytande i Ukraina, något Ryssland inte har kunnat acceptera.

Det första tecknet på denna utvecklig kablades ut till världen 2004, med den Orangea revolutionen, där den mer västvänliga Victor Jusjtjenko efter stora folkliga protester vann omvalet till president. Viktor Janukocytj, hans mer rysslandsvänliga opponent förlorade, men vann efterföljande val år 2010. Men han avsattes av det ukrainska parlamentet i februari 2014 efter Euromajdan protesterna, som utbröt då han avbröt förhandlingar med EU om ett närmare samarbete. Den 22 februari 2014 röstade 328 av 447, eller ungefär 73 % av de ukrainska ledamöterna för att avsätta Janukocytj, som redan hade flytt till Ryssland. Avtalet ratificerades till sist av samtliga EU länder år 2017 och innebär bland annat att ukrainska medborgare kan resa visumfritt till EU, och att delar av Ukrainas lagstiftning harmoniseras med EU.

Den ryska invasionen av Donbass och Luhansk samt den illegala annekteringen av Krim under våren 2014 får ses som ett direkt svar på Euromajdan och den mer västorienterade riktningen det ukrainska parlamentet valde. Men i stället för att ha tvingat tillbaka Ukraina in i den ortodoxa sfären, hade det precis motsatt effekt – 78 procent av de bosatta i östra Ukraina sa hösten 2014 att de var emot rysk intervention i landet.[16] Åttio procent av de tillfrågade ville att Ukraina skulle fortsatt vara odelat. Kanske än viktigare så ökade stödet för EU-medlemskap (från 53 till 59 procent), medan stödet för den ryske presidenten Putins tullunion sjönk (från 24 till 17 procent). Två tredjedelar av landet uppgav att de hade en negativ syn på Ryssland.

Volodymyr Zelenskyy, Ukrainas president sedan 2019, kampanjade under sin presidentvalskampanj för att Ukraina skulle gå med i EU och Nato.[17] I november 2021 stödde 62 procent att de skulle stötta ett ukrainskt EU medlemskap, och 58 % var för medlemskap i Nato.[18]

Den pågående ryska invasionen av Ukraina kan bara anses ha accelererat processen för ett ukrainskt medlemskap, och fyra dagar efter invasionen sa EU kommissionens ordförande Urusla von der Leyen att Ukraina ”är en av oss och vi vill ha dem”.[19]

Rysslands invasion av Ukraina – en kamp mellan civilisationer

Den djupa splittringen mellan västra och östra Ukraina, som av New York Times beskrev 2014 som rotade i ”historia, språk och kultur”[20], kan vara på väg att upplösas, och landet på väg att bli en del av den västerländska civilisationen. Den förkastningslinje som Huntington beskrev klöv Ukraina i mitten har förskjutits österut, kanske hela vägen till Ryssland. Huntington beskrev inte hur en sådan process i ett tudelat civilisatoriskt land skulle gå till, men beskrev processen (1997) för ett land att byta civilisatorisk tillhörighet som ”långvarig, osammanhängande, och smärtsam, politiskt, sociologiskt, institutionellt, och kulturellt. Det har hittills alltid misslyckats.”[21]

Det är uppenbart att den ryske presidenten Putin anser Ukraina vara en central del av den ortodoxa civilisationen. Den 21 februari höll Putin ett nästan timmes långt tal riktat till det ryska folket, där han framhöll att Ukraina ” är inte bara ett grannland. Det är en obestridlig del av vår egen historia, kultur och spirituella sfär.”[22]

I en uppsats publicerad i juli 2021 framhöll Putin, totalt historielöst, att Ukraina var ”helt en produkt av den sovjetiska eran”. När Sovjetunionen kollapsade blev således Ryssland ”rånade”.[23]

Det är svårt att inte hålla med Casey Michel, som i The New Republic, beskriver hur Putins besatthet av att kontrollera Ukraina inte handlar om säkerhetsgarantier, utan om ”renodlad, genuin, neo-imperialism, och en önskan om att återta territorier Putin tror tillhör Moskva.”[24]

Samma andemening återfinns hos Rysslandsexperten Stephen Kotkin, som i en intervju i början av mars framhöll att ”Vad vi har i Ryssland idag är ingen överraskning. Det är ingen avvikelse från ett historiskt mönster. Långt innan Nato existerade – under artonhundratalet – såg Ryssland ut så här: det hade en autokrat. Det hade repression. Det hade militarism. Det hade en misstänksamhet mot utlänningar och väst.”[25]

Den ortodoxa civilisationen, där Ryssland utgör dess centrum, försöker således med alla till buds stående medel tvinga Ukraina in i deras sfär, med alltmer direkta metoder sedan 90-talet. Den ryska invasionen av Ukraina är bara kulminationen på en flera decennier lång process där Ukraina gradvis närmat i den västerländska civilisationen.

Det var därför av enorm vikt att den Europeiska unionen, tillsammans med Storbritannien, USA och andra, tidigt kom till Ukrainas stöd. Genom kraftfulla sanktioner mot Ryssland, direkta och indirekta stöd till Ukraina[26], och förhoppningar om EU-medlemskap dras Ukraina till väst.

Här är det av yttersta strategiska vikt att Sverige, tillsammans med andra EU-medlemmar, främst de runt östersjön, tillsammans tillser att sanktioner efterlevs, att EU, som institution eller enskilda länder, inte velar, och att Ukraina får det stöd som är nödvändigt. De vapenleveranser Sverige skickade var en viktig signal – inte bara till Ukraina, utan även till Ryssland.

Nästa steg bör vara att utforma en form av modern Marshall-plan för Ukraina, där EU är med och återuppbygger landet när kriget är över. Där Ryssland har skapat ruiner, och tvingat närmare tio miljoner ukrainare på flykt[27], där kommer EU att bygga upp. Om väst misslyckas i Ukraina riskerar hela den västerländska civilisationen och den europeiska säkerhetsordningen att stå på spel. Väst, genom institutioner som EU, bör ta en än mer aktiv roll för att försvara våra intressen, och agera som den ekonomiska och politiska stormakt den de facto är.

Väst har här en historisk chans att en gång för alla, tillse att Ukraina tillhör den västerländska civilisationen. För just nu dör Ukrainas försvarsmakt och dess civilbefolkning för idén om väst.

Författaren är officer vid ledningsregementet.
Foto: Shutterstock.com

Noter 

[1] John, Mearsheimer, 1993, The Case for a Ukrainian Nuclear Deterrent, https://www.foreignaffairs.com/articles/ukraine/1993-06-01/case-ukrainian-nuclear-deterrent

[2] Samuel Huntington, 1993, The Clash of Civilizations?, https://www.foreignaffairs.com/articles/united-states/1993-06-01/clash-civilizations

[3] Samuel Huntington, 1997, The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order, The Free Press, s. 20 – 21

[4] Ibid, s. 28.

[5] Ibid, s. 43

[6] Ibid, s. 43

[7] Ibid, s. 44

[8] Ibid, s. 45–46

[9] Ibid, s. 139

[10] Ibid, s. 140

[11] Ibid, s. 69

[12] Ibid, 72

[13] Ibid, s. 164.

[14] Ibid, s. 165

[15] Ibid, s. 167

[16] International Republican Institute, 2014, IRI UKRAINE PRE-ELECTION POLL SHOWS STRONG OPPOSITION TO RUSSIAN AGGRESSION, SUPPORT FOR KYIV GOVERNMENT,

https://web.archive.org/web/20141016232411/http://www.iri.org/news-events-press-center/news/iri-ukraine-pre-election-poll-shows-strong-opposition-russian-aggressi

[17] Anton Troianovski, 2019, ‘Parallel universe’: The front-runner seeking to be Ukraine’s president plays one on TV, https://www.washingtonpost.com/world/europe/parallel-universe-the-front-runner-seeking-to-be-ukraines-president-plays-one-on-tv/2019/03/09/2a4cc22e-3a8c-11e9-b10b-f05a22e75865_story.html

[18] Ukrinform, 2021, Poll: 58% back Ukraine’s accession to NATO, 62% want Ukraine to join EU, https://www.ukrinform.net/rubric-society/3349221-poll-58-back-ukraines-accession-to-nato-62-want-ukraine-to-join-eu.html

[19] Emma Anderson, 2022, Ukraine belongs in EU, Commission chief von der Leyen says,  https://www.politico.eu/article/ukraine-eu-commission-chief-von-der-leyen-invite/

[20] Andrew Higgins, 2014, With President’s Departure, Ukraine Looks Toward a Murky Future, https://www.nytimes.com/2014/02/23/world/europe/with-presidents-departure-ukraine-looks-toward-a-murky-future.html?action=click&module=RelatedCoverage&pgtype=Article&region=Footer

[21] Samuel Huntington, 1997, The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order, The Free Press, s. 139

[22] Kremlin, 2022, Address by the President of the Russian Federation, http://en.kremlin.ru/events/president/news/67828

[23] Kremlin, 2021, Article by Vladimir Putin “On the Historical Unity of Russians and Ukrainians”, http://en.kremlin.ru/events/president/news/66181

[24] Casey Michel, 2022, Vladimir Putin’s Empire of Delusions, https://newrepublic.com/article/165448/vladimir-putin-empire-ukraine-russia

[25] David Remnick, 2022, The Weakness of the Despot, An expert on Stalin discusses Putin, Russia, and the West, https://www.newyorker.com/news/q-and-a/stephen-kotkin-putin-russia-ukraine-stalin?fbclid=IwAR1yRrTQQT47XkyxUKpwoQzYO-6-NOEbECoLoL3Jc_605Ajy-6QlJK_io-w

[26] European Commission, 2022, EU Solidarity with Ukraine, https://ec.europa.eu/info/strategy/priorities-2019-2024/stronger-europe-world/eu-solidarity-ukraine_en

[27] Radio Free Europe, 2022, Ten Million People Have Fled Their Homes In Ukraine Since War Began, UN Says, https://www.rferl.org/a/ukraine-refugees-united-nations/31762007.html