Enligt undertecknad är taktikutbildningen i grunden bra. Något jag uppfattar problematiskt är tiden som vi lägger på planering, särskilt vad gäller manöverförbanden. För varje minut som en stab bryter i ett orderverk utan att ha levererat en uppgift till DUC är en minut som soldaten fråntas att höja sin möjlighet för överlevnad. Det skall påtalas att i denna artikel har jag, särskilt i mina referenser från Försvarsmaktens egna publikationer ”cherry-pickat” mina källor. Jag har aktivt sökt efter stycken som stödjer min argumentation, detta helt medvetet för att påtala att organisatoriskt så ”vet” vi att tiden är en bristvara och att de troliga uppgifterna för manöverbataljonerna inte är så komplexa som planeringsmodellerna kan ge sken av.
Överlag är våra handböcker och manualer relativt restriktiva i att beskriva tidsåtgången för planering. Arméhandbok ledning beskriver att enbart 1/3 av disponibel tid får nyttjas för planering i syfte att möjliggöra DUC[1]:s egna planering och förberedelser samt att ”planeringsmetoden aldrig får hindra att nödvändiga beslut fattas i tid” (Försvarsmakten 2016:1 s,30). Metodhandbok ledning bataljon beskriver ingående hur planeringen går till. I detta redovisas ett exempel på tidsplan, där tar det 2 timmar och 40 minuter från att uppgiften mottas till att DUC fått order (Försvarsmakten 2018 s.46). På den tiden har en BMP-3 en teoretisk möjlighet att köra från Ystad till Halmstad.
Under taktiktutbildningen för armékadetter beskrivs en stabsarbetsplan där bataljonen planerar i 8 timmar. I samma anda tillåts kadetterna att ”traggla” över vädrets påverkan på uppgiften i timmar. Självfallet kan man inte förvänta sig en hög effektivitet gällande planering av kadetter under utbildning vilka har synnerligen begränsad erfarenhet av att leda och ingå i en bataljonsstab. Men en acceptans av att planeringen får ta lång tid riskerar att skapa en falsk målbild. För även om våra handböcker och reglementen betonar vikten av att planeringstid inte får hämma att beslut tas i tid är min bestämda uppfattning att vi, huvudsakligen på bataljonsnivå lägger för mycket tid på planering och att vi kanske krånglar till det och går vilse i våra planeringsmetoder.
Reglemente armétaktik gör skillnad på enkla och komplexa problem där enkla problem hanteras med ett intuitivt beslutsfattande medan komplexa problem behöver analytiskt beslutsfattande med stöd av stab (Försvarsmakten 2023:1 s.31). Major Marr (2021 s.17-20). sammanfattar i sin monografi, med stöd av ett antal psykologer hur man i en militär, beslutsfattarkontext kan kategorisera problem. Problemen kan kategoriseras utifrån tillgänglig tid, antalet lösningar och mängden tillgänglig information. Problem som kan hanteras med gott om tid, där det finns flertalet lösningar och mängden tillgänglig information är stor skall, enligt Marr, hanteras med den amerikanska Military decision making process MDMP, i sammanhanget att likställa med analytiskt beslutsfattande med stöd av stab. Medan motsatta typer av problem skall hanteras med intuitivt beslutsfattande. Vidare beskriver Arméreglemente taktik (Försvarsmakten 2023:1 s.31) att verksamhet där friktionerna i stor grad är självorsakade kräver en ledning med hög grad av samordning och detaljstyrning, medan situationer där fienden orsakar huvuddelen av friktionerna innebär att uppdragsstyrning och låg grad av samordning kan vara lämplig.
Låt oss se närmare på detta.
Den stora pilen pekar norrut och den än så länge enda divisionen som den svenska armén förfogar över kommer troligen att strida i ett kårsammanhang på Nordkalotten (Försvarsmakten 2025). I denna division finns det brigader och i dessa brigader finns det manöverbataljoner vars uppgift är att genomföra strid (Försvarsmakten 2023:1 s.15). Här antas att huvuddelen av friktionerna orsakas av fienden. Detta styrker även Arméreglemente taktik (Försvarsmakten 2023:1 s.121) som beskriver att divisionens uppgift är att skapa förutsättningar för att brigaden och bataljonen skall kunna vinna duellen. På det moderna slagfältet kommer det att finnas en enorm tillgång på information, detta konstaterar bland annat Försvarsmakten i en rapport om lärdomarna från kriget i Ukraina (Försvarsmakten 2023:2 s.24-25). Denna information kommer behöva kategoriseras och sållas, en i min mening lämplig uppgift för en stab vars uttalade ansvar är att skapa förutsättningar för brigadens strid.
Handbok markstrid bataljon (Försvarsmakten 2016:2 s.23,30) beskriver att bataljonens val av taktisk metod väljs utifrån de fyra stridssätten anfalls-, försvars-, fördröjnings- och avvärjningsstrid. Där fördröjningsstrid beskrivs som en kombination av anfalls och försvarsstrid och avvärjning är en kombination av de tre tidigare nämnda stridssätten (Försvarsmakten 2023:1 s.96-97). Utöver det väljs metod utifrån principerna målsättning, kraftsamling, överraskning och handlingsfrihet (Försvarsmakten 2016:2 s.23,30). Handbok markstrid bataljon beskriver att manöverbataljon får uppgifterna ta, fördröja, avvärja, försvara, öppna väg och avskära (Försvarsmakten 2016:2 s.12). Ett något förenklat synsätt gör alltså gällande att en bataljon kan få sex olika problem (stridsuppgifter) och lösningen finns i en kombination av fyra stridssätt och fyra taktiska principer.
Tidigare nämnt exempel på en BMP-3:s körsträcka på 2 timmar är just ett teoretiskt exempel, men den gemensamma nämnaren med alla typer av slag där manöverkrigföring har tillämpats är att när ett genombrott skett så går det fort. Moderna exempel finns från Ukrainas och Kharkiv 2022 där man på enstaka veckor lyckades återta 3000 kvadratkilometer (Bachega, Guerin & Murphy 2022). Så oavsett om det är vi med allierade som bryter igenom eller att vi ska parera fiendens genombrott så är det rimligt att anta att tidsförhållandena kommer att vara mycket snäva. Detta påtalas även i Arméreglemente Taktik (Försvarsmakten 2023:1 s.29) där tiden och framförallt förmågan att komma före motståndaren är en del i manövertänkandet. Även krigsvetare som Sunzi (s.73), Friedman (s.62-64) och Thunholm & Henåker (2020) identifierar samtliga att en central del i att uppnå seger är att agera snabbare än sin motståndare.
Givet ovanstående resonemang så kan vi konstatera att manöverbataljonerna kommer i stor utsträckning att vara i situationer där intuitivt beslutsfattande är att föredra. Gary A. Klein (1989 s.56-59), en psykolog som forskat på just beslutsfattning under tidspress menar samma sak, nämligen att de planeringsmetoder som används är alldeles för tidskrävande. Efter att ha studerat bland annat officerare på olika nivåer, brandmän och ambulanssjuksköterskor menar han att recognition-primed decision som i sammanhanget kan likställas med intuitiva beslut är avgörande för att beslutet fattas i rätt tid.
Många officerare, dock uppenbarligen inte alla, har uppfattningen att manöverbataljonernas huvudverksamhet, strid ska ledas intuitivt. Detta eftersom den tillgängliga tiden, eller frånvaron av den trumfar behovet av planering. Jag hävdar att de situationerna som manöverbataljonerna kan tänkas ställas inför ofta inte är särskilt komplexa. Med andra ord – sluta upp med att lägga mängder av timmar på planering, för då riskerar vi att förlora.