av Lars Wedin
År 2015 börjar i våldets och nödens tecken. Sällan har väl så mörka moln präglat världen som vid detta årsskifte. Frågan är vilka oväder som kommer att drabba oss.
Mellersta Östern brinner när gränser ritas om av terrorn, som sprids av, bland andra, DAECH (ofta kallat ”islamska staten”), Al-Quaïda och Syrien. Talibanernas attack mot skolan i Pakistan visar att denna organisation inte är död trots att Väst ägnat 13 år åt att bekämpa den. I Nordafrika härjar olika terroristorganisationer varav Boko Haram kanske är den värsta. Härtill kommer Ebola-epidemins härjningar. Israeliska och palestinska extremister gör sitt bästa för att kriget åter skall bryta ut. Det tidigare stabila Turkiet går mot att bli en islamsk diktatur.
I Ryssland härskar Putin med sina drömmar om att återupprätta ett ryskt stormaktsvälde. Diktaturen torde i praktiken redan vara ett faktum. Upprustning pågår. Men ekonomin pressar honom. Han lär dock inte bli fredligare inträngd i ett hörn. Sannolikheten att en eventuell efterträdare kommer att slå in på en fredlig väg är tyvärr liten.
Europa är splittrat och svagt. Någon har liknat Europa vid Bambi – snäll och naiv i en skog full med jägare och rovdjur.
I Sverige, sedan länge bambifierat, debatteras Nato-medlemskapet av entusiaster och eftergiftspolitiker. Resultatet torde bli, som vanligt, status quo. Kan man hoppas att debatten under 2015 i stället inriktas på hur försvaret skall stärkas?
Men ett svagt hopp syns vid horisonten. Våra politiker börjar vakna och förstå att försvaret måste återupprustas. Än så länge är ansatsen mycket försiktig men kanske…? Förhoppningsfullt är också att vi har en försvarsminister som verkar ta sitt ämbete på allvar; det var länge sedan (undantagandes parentesen Odenberg). Vad vi nu behöver är en ambitiös plan för iståndsättandet av försvaret och då främst, i enlighet med försvarsberedningens prioritering, en höjning av insatsförmågan hos marinen och flygvapnet – de försvarsgrenar som står i främsta linjen. Det ryktas att ÖB går åt ett annat håll – men det kan väl inte vara sant?
Som sagt – Gott Nytt År!
Den äldre brodern
Bra krönika. Klart att ÖB går en annan väg. Våra överbefälhavare har i första hand varit överbefälhavare för armén utom en, Wictorin som var överbefälhavare för flygvapnet. Vi har aldrig haft en sjöofficer som överbefälhavare. Den närmaste blå var Syrén som kom från kustartilleriet. Resultatet av detta var mycket blygsamt för såväl flottan som kustartilleriet. Problemet idag är detsamma som förelegat sedan slutet av VK II nämligen ryska ubåtar på svenskt inre vatten när det passat Sovjet och senare Ryssland. Eftersom flottan hela tiden avväpnats på ubåtsjaktförmåga sedan 1958 över 1972 och under hela 90- och första årtiondet under 2000 – talet är det tydligt att varken den politiska eller militära ledningen vill komma till rätta med ubåtshotet. Möjligen har S-regeringen än annan inställning!
Bra blogg ! Men ryktet om att ÖB inte vill förstärka de blå stridskrafterna bör tas med en nypa salt. Visserligen har alla ÖB utom några undantag varit arméns överbefälhavare. Undantagen är de båda flygarna Rapp och Wictorin. De var naturligtvis flygvapnets överbefälhavare. Det finns ett undantag ytterligare nämligen Bengt Gustavsson. Han var ÖB under 90-talet då ubåtskränkningarna pågick oavbrutet. Samma situation har ÖB idag då ubåtskränkningar pågår kontinuerligt. Oktoberubåtsjakten krävde insatser med våra få ubåtsjakt resurser där vår svaghet visades tydligt. De största bristerna är avsaknaden av ubåtsjakthelikoptrar och lämpliga vapen för instas inomskärs. Om statsministern , försvarsministern och ÖB menade vad de sade efter oktoberubåtsjakten kommer våra resurser att förbättras. Vid Sälen-konferensen om tio dagar kommer kanske ett första svar .
Någon borde ge sig på att beräkna vad följande ”upprustning” kostar som investering inklusive utbildningskostnader, samt vad sedan drift och underhåll med beredskapshållning kostar per år:
– 100 fpl JAS varav 70 JAS/NY
– Minst 5 krigsbaser med bemanning och materiel
– Basen Gunnarn återställd för mottagande av hjälp västerifrån och bemannad
– Totalt 5 ubåter
– 10 fartyg av storlek ”korvett” med ubåtsjaktfrömåga, lämpliga för patrullering i Östersjön
– 5 rörliga enheter kustartilleri / kustrobotar
– Trupp och meteriel för 5 allsidigt sammansatt brigader, med artilleri och stridsvagnar
– Modernt luftvärn för orter med militära förband
– 30000 man HV med pansarvärnsvapen, GRK och IR-roboter mot hkp etc, med terrängfordon
– Materiel för en allsidig samansatttaljon samt flygbasförband på Gotland plus HV
Detta är ett försök att sammanfatta ”önskemål” som framförts sedan ca två år tillbaka på olika bloggar mm, och alls icke ett personligt ”påhitt”. Det blir en approximativ värdemätare på vad raserandet av försvaret har kostat i nuvärde. En kalkylmetod som sannolikt aldrig har tillämpats inom försvaret?
Sven , bra sammanställning inför Sälen konferensen. Vi får nöta, nöta och åter nöta. Bra att du tog upp Gotland.