Forsvarssjef Eirik Kristoffersen inbjuder ibland till facklitterär salong med från gång till gång allra mest olika gäster. I representationsdelen i tjänstebostaden på Akershus festning diskuteras en varierad litteratur men med relevans för ”forsvaret og for tida vi er inne i”.
Salongen står i stil med att Kristoffersen alltsedan tillträdet 2020 har haft en tydlig ambition att knyta an och ta plats på den offentliga scenen och på sociala medier. Han finns också på den facklitterära.
I Jegerånden – å lede i fred, krig og krise skriven tillsammans med Malin Stensønes (Gyldendal 2020) kom han med ett slags programförklaring för sitt nya jobb. Boken blev en bestseller och har sålts i 60 000 exemplar.
Nu har Kristoffersen utkommit med en ”uppföljare”, skriven tillsammans med brodern och officeren Frode Kristoffersen. Beredt – Forsvarsevne og motstandskraft (Gyldendal 2025) vänder sig också till en bred publik. Tanken kan beskrivas som trygghetsskapande försvarsupplysning. Huvudbudskapet är att:
”Som samfunn skal vi ikke være redde. Men vi må ikke heller være naive – og vi er nødt til å være forbredt.”
**
Med lätt hand – och stundtals med brödernas egna erfarenheter som relief – får läsaren snapshots av hotet från Ryssland, av det militära försvaret, de civila och Nato. Man förklarar vad som prioriteras och varför. Det ges en bild av hur krigföringen förändras och kommer att förändras än mer med AI. Och att detta i sin tur ställer krav på hur försvaret utvecklas.
Andra världskriget och ockupationsåren är levande historia i Norge och som boken anknyter till. Ett exempel är att militär personal primärt inte ska vara lydiga (mot planen) utan lojala (mot uppgiften). Det illustreras med överste Birger Eriksen som på Oscarsborgs fästning gav order om den inledande eldgivningen natten 8–9 april 1940 mot den tyska kryssaren Blücher och som sedan sänktes. Invasionen gick därför inte som på räls.
**
Författarna fäster stor vikt vid den starka försvarsviljan hos Ola och Kari Norman, de fast förankrade demokratiska värderingarna och förmågan till politiskt samförstånd i Stortinget.
Mot bakgrund av Nato:s uppgraderade militär förmåga tonas risken ned för att Ryssland skulle attackera Nato – och skulle Norge trots allt angripas står de allierade beredda att gripa in. Norge är redan hyggligt väl förberett i förhållande till hotbilden – och bättre ska det bli allteftersom Langtidsplanen for forsvaret implementeras fram till 2035.
I en färsk egenutvärdering från den norska regeringen konkluderar man med att:
“Samlet sett vurderes status på hovedmålet om nasjonal beredskap og evne til kollektivt forsvar som mindre tilfredsstillende.“
Och att
“Samlet sett vurderes status på hovedmålet om styrkestrukturens utholdenhet som ikke tilfredsstillende.“
**
Att konstatera att USA:s agerande har blivit mer oförutsägbart räcker inte i en bok med anspråk på att analysera det säkerhetspolitiska läget och dess implikationer för Norge. Är Trumpland att fortfarande att räkna som en allierad? Om ja, vad slags allierad?
Med tanke på osäkerheten om Nato hade man kunnat resonera om de minilaterala militära samarbetenas betydelse, som Nordefco och JEF.
Det hade också funnits mer att säga om hur militärgeografin numera ser utanför Norges men innanför Nato:s gränser. Och implikationerna för norsk del. Norden-Baltikum var redan tidigare en stridsscen, och är det än mer efter Sveriges och Finlands inträden i Nato.
Till det som saknas hör även EU:s nya säkerhetspolitiska roll, liksom dilemman som uppstår till följd av att Norge inte är medlem.
Ämnena i Beredt är många vilket gör att den blir ganska rapsodisk och den hade vunnit på att gå djupare in på några av frågeställningarna.