I en orolig nutid behöver vi känna till vår historia. Det är därför Medeltidsveckan på Gotland, som inleds idag, behövs. Runt 50 000 historieintresserade kommer att besöka Visby för att klä sig i medeltida kläder, se på tornerspel, lyssna på föredrag och umgås med likasinnade. Det handlar om alltifrån de som verkligen vill rekonstruera hur man var klädd på medeltiden, är passionerat intresserade av klostermusik eller för den delen bara gillar att klä sig lite som i Sagan om Ringen. Men i ett större perspektiv är ”veckan”, som den kallas bland entusiasterna, betydligt mer än en festival.
Gotland har under tusen år varit Östersjöns centrum när det gäller handel och kulturutbyte. Det är inte undra på att man där har hittat ett stort antal silvermynt från Kalifatet i Bagdad och att de gotländska bildstenarna är världsunika. Därför har Gotland också varit en säkerhetspolitisk juvel. Krig och ofärd har drabbat gotlänningarna från vikingatiden fram till Hansakatastrofen 1944. För att inte tala om hur bestyckad ön var under kalla kriget och det faktum att utlänningar till långt fram på 1990-talet inte fick besöka Fårö, även om de älskade Ingmar Bergman.
I början av 2000-talet nedrustades Gotland. Det fanns vissa som höjde ett varnande finger men de talade för döva öron. Nu är utvecklingen det motsatta och det är ödets ironi att man i en handvändning ska återskapa det vilket tog årtionden att bygga upp. Men försvaret handlar inte alltid om det rent militära.
Författaren och försvarsdebattören Patrik Oksanen har i Rysslands hemliga krig mot Sverige (Volante) beskrivit Putinregimens hybridkrigföring. Krig behöver inte alltid föras med soldater utan kan handla om störningar av samhällsfunktioner, desinformation och att helt enkelt knäcka vårt gemensamma självförtroende. Som motåtgärd föreslår Oksanen nationell motståndsförmåga, vilket enkelt översatt är att vi måste öka våra kunskaper om att vi lever i en farlig tid och att vi Sverige kan försvara oss på fler sätt än med vapen.
Kunskapen om Gotland spelar där en avgörande roll. När en tidning som DN har en rubrik som ”Försvar eller skola”, blir det missvisande för den som inte känner till Gotlands position genom historien. Särskilt för de som bara läser rubriken. Historiekunskaper är en viktig komponent när det gäller den motståndsförmåga som beskrivs av Oksanen. Om fler människor förstår att Gotland alltid varit centralt för att kontrollera Östersjön kommer fler människor ha förståelse för att vi måste värna vår egen försvarsförmåga. Medeltidsveckan har därför aldrig varit viktigare. Det handlar inte om en festival utan om rollen som ett miniuniversitet, när det gäller att öka kunskapen om den historiska roll ön spelat och kommer att spela när det gäller kontroll av Östersjön.
Jämte Digerdöden är Valdemar Atterdags erövring av ön den största katastrofen i Gotlands historia. Det är därför den uppmärksammas. Men historiekunskaper handlar inte bara om årtal utan också om praktik. Många av veckans besökare klär sig inte bara medeltida utan sover ute, lagar mat över öppen eld och försöker leva så historiskt som möjligt. Att pröva på att laga mat utan elektricitet betyder inte att man blir en elitsoldat, men att man i alla fall inser att det går. Precis som att insikten om att den som velat attackera Sverige alltid försökt inta Gotland inte gör en till geopolitisk expert, men medveten om att ön är både Sveriges sköld och Baltikums lås.
Gotland har och kommer alltid vara värt att försvara!