Foto: Shutterstock.com

”Winning the war against covid-19 will require the world to mobilise all its resources. One of the most powerful resources that Britain has is its memory.”

Så avslutas i The Economist 21-27 mars Bagehot-kolumnen, betitlad ”The spirit of the Blitz.” För jämnt 80 år sedan stod Storbritannien ensamt i striden mot tyranniet. Idag har det sällskap – om än inte samarbete – med alla länder mot en gemensam fiende. Men andan från Blitzen frammanas åter i ett land där historiens minnen lever i hög grad.

Några av läsarna har kanske personliga minnen från den sommar då Mordors mörker låg tungt över Europa. Själv var jag bara 3 ½ år då, men har i min ägo en tysk propagandakortlek från just den tiden, som förlöjligar motståndaren och hans allierade. Med detta förhåller det sig sålunda:

Min far var skeppsmäklare i Rederiaktiebolaget O  F Ahlmark & Co Eftr AB i Karlstad.  Han hade bland annat att befrakta tyska handelsfartyg. Någon gång under kriget fick han av en tysk sjökapten en kortlek där de klädda korten framställde brittiska politiker, institutioner och allierade. Vilket år han fick den vet jag inte, men när kortleken producerades kan man se av motivvalet.

Att leken ännu i denna dag är i hyggligt skick, trots att vi, såvitt jag minns, spelade en del med den, kan bero på att vi insåg att den kunde ha historiskt intresse i framtiden. För vi hyste ingen aktning för dess budskap och påverkades inte av propagandan; mina föräldrar och min äldre bror var pålitligt antinazistiska, och föräldrarna röstade på socialdemokraterna så länge Per Albin var statsminister.

Att kortleken bevarades kan också ha berott på att den var skickligt tecknad och med fyndiga framställningar. Den gav därigenom en introduktion till en historisk allmänbildning, spikar att hänga upp kunskapen om de större sammanhangen på. Låt mig med kortlekens hjälp teckna bilden sommaren 1940 och samtidigt visa ledtrådarna till lekens datering.

Spader Kung, Winston Churchill, fick uppdrag att bilda regering när the phoney war tog slut och den tyska offensiven västerut startade den 10 maj. Dagen därpå var det äntligen dags för Chamberlain att dra slutsatsen av sin misslyckade appeasement-politik och begära avsked. Men, som skildras väl i filmen Darkest Hour var det ingen stor enighet om fortsatt kamp. Utrikesministern viscount Halifax, var för att söka fred, Lyckligtvis kunde han inte bli premiärminister. Som lord var han förhindrad att framträda i underhuset. Så det fick bli Churchill. Han valde att låta Halifax sitta kvar på sin post och fick därmed utkämpa en hård strid för att avslå alla fredstrevare.

Halifax kvarstod som utrikesminister till slutet av 1940, därav hans plats som Klöver kung. Bilden syftar på hans tid som vicekung av Indien 1925-1931 och på hans djupa katolska religiositet.

Förtryck av kolonialfolken är också temat för hur Britannia framställs som Hjärter dam. Där antyds också det engelska ojämlika klassamhället. Mannen som tar hand om pengarna återfinns också hos Ruter dam.Den blinda rättvisan brukar symboliseras av Justitia med ögonbindel och balansvåg, som ju finns som staty på taket till Old Bailey. Här har emellertid Justitia ögonbindeln litet på sned och hon konstaterar förnöjt hur aristokraten väger tyngre än arbetarklassen.

Inte så få hade den syn på Storbritanniens chanser som Spader kung-kortet visar. Redan innan den tyska offensiven på västfronten inleddes hade Tyskland vunnit stora framgångar. Churchill inträdde i regeringen vid krigsutbrottet som marinminister, First Lord of Admiralty. På hans inrådan lades mineringar ut i norska vatten för att stoppa järnmalmsimporten till Tyskland och förbereddes invasionsföretag för att förekomma tyska dito. Men för sent: Royal Navy kunde inte stoppa Hitlers djärva vågspel med ett blixtangrepp mot Danmark och Norge den 9 april 1940. När de brittiska trupperna landsattes hade Tyskland redan fått fotfäste, brohuvudena vid Namsos och Åndalsnes måste snart uppges. Bara längst uppe i norr, vid Narvik stod det och vägde, när britterna, inför det hotande tyska angreppet på västfronten såg sig tvungna att dra tillbaka sina trupper.

Namnen Åndalsnes och Narvik återfinns på eau-de-cologne flaskor vid Hjärter kung, Anthony Eden. En fyndig karikatyr; Eden var känd som Europas mest välklädde politiker. Han var, liksom Churchill, motståndare till Chamberlains appeasementpolitik och inträdde i regeringen vid krigsutbrottet som dominionminister. Churchill utnämnde honom till Secretary of State for War. Det brukar ofta översättas med ”krigsminister” men bör i stället vara ”arméminister”, det fanns också en marinminister och en flygvapenminister.  En försvarsminister med övergripande ansvar för hela krigsmakten och krigföringen tillkom när Churchill utnämnde sig själv därtill vid sin regeringsbildning.

Den tredje flaskan innehåller Eau de Dunkerque. Det daterar kortleken till tidigast juli 1940; evakueringen var avslutad 4 juni.

Ett annat datum att begrunda är den 11 maj 1940. Då skedde den första bombraiden mot civila mål, mot Berlin av Royal Air Force. Det skulle kunna vara bakgrunden till RAF som Klöver dam. Ett slags ”ursäkt” för Blitzen, som inleddes den 7 september.

I all propaganda ingår att utmåla motsidans information som lögnaktig. Ruter Kung är Alfred Duff Cooper. Han tillhörde motståndarna mot appeasement och utnämndes i maj 1940 till informationsminister. Symboliken med ankorna är lättförståelig. Hans viktigaste nyhetsmedium är Spader dam, nyhetsbyrån Reuters med giftormarna News Chronichle, Times och Picture Post.

Knektarna är brittiska bundsförvanter eller skyddslingar som besegrats av axelmakterna inför eller vid utbrottet av det stora kriget. En signal till de stater som ännu inte tagit ställning. Så här går det om man motsätter sig det segerrika Tyskland!

Först ut var Klöver knekt, Eduard Benesj, Tjeckoslovakiens president 1935-38. Under tryck från Storbritannien och Frankrike hade han öppnat upp för ökad autonomi för de sudettyska områdena, men inte landavträdelser. Han hade en säkerhetsgaranti från Sovjetunionen och Frankrike i ryggen, och när Hitlers hejduk bland sudettyskarna trappade upp oroligheterna, mobiliserade Tjeckoslovakien. Varefter Frankrikes Daladier och Storbritanniens Chamberlain träffade Hitler i München och gav honom Sudetlandet.

Benesj avgick, och sedan tog det bara ett knappt halvår innan hela Tjeckoslovakien annekterades i Tredje riket.

Men nu hade västmakterna fått nog och gav en säkerhetsgaranti till Polen. Varigenom Churchills ord att man i München, i valet mellan skam och krig, valt skam och fått krig besannades. Men garantin till Polen var inte mycket värd, ty något militärt bistånd gavs inte. Spader knekt, Polens överbefälhavare och ”andre man i staten efter presidenten”, hjälten från kriget mot Sovjetunionen 1919-21 Edward Rydz-Smigly fick kämpa en hopplös kamp. Journalfilmer visade beridet polskt kavalleri som anföll tyska stridsvagnar. Det var nu inte hela sanningen om den polska motståndskampen, men motståndet var utsiktslöst, särskilt sedan sovjetiska trupper i enlighet med ”Molotov-Ribbentroppakten”, invaderat från öster. Den18 september flydde den polska regeringen till Rumänien.

Ett halvår tidigare var klockan slagen för Hjärter knekt, Achmed Zogu, Albaniens president1925, som utropade sig till kung Zog I 1928. Han accepterades aldrig av de andra kungahusen i Europa. Zog hade först stöd av Italiens fascistiska regim som alltmer utvidgade sitt inflytande i Albanien. Han behöll som motvikt ett brittiskt gendarmeri och sökte diplomatiska förbindelser med Frankrike, Tyskland och Balkanstater. Det slog slint och ingen kom till Albaniens hjälp när Italien den 9 april invaderade och införlivade landet som ett protektorat.

Ruter knekt, högerpolitikern Paul Reynaud blev fransk konseljpresident (premiärminister) den 21 mars 1940 och efterträdde då Édouard Daladier, ansvarig för Münchenöverenskommelsen. Han var besjälad av motståndsanda och en av hans första åtgärder var att med Neville Chamberlain underteckna en deklaration om att ingen av dem skulle sluta separatfred med Tyskland. Reynaud och Churchill hade samma strategiska syn, präglad av första världskriget: det fick inte bli ett utnötningskrig, kampen skulle vinnas på andra krigsskådeplatser, som  Norge.

Nu blev det inte så; Norge-operationerna avbröts inför den stundande tyska offensiven i Västeuropa.

Ordet pundhuvud finns inte på tyska, så pundtecknet i Reynauds skalle syftar väl på hans starka band till Storbritannien, med dess yttersta manifestation i det förslag till en brittisk-fransk union som framfördes av Churchill som ett sista desperat försök att hindra Franrikes kapitulation. Det framlades av Reynaud inför regeringen i Bordeaux den 16 juni men mötte massivt motstånd av kabinettet, stött av marskalk Pétain och general Weygand. Så Reynaud avgick, och därmed blev Frankrike det enda land som slöt fred med Hitlertyskland.

Ett kort återstår: Joker, Josef Stalin. Det är litet förbryllande. Kortleken bör som ovan framgått ha framställts 1940, och då var Stalin fortfarande bundsförvant, men han framställs inte i direkt positiv dager. Kortet speglar snarare synen efter midsommar 1941. Men kortleken var kanske inte avsedd för ryska användare, utan för spridning i Sverige, en liten påminnelse om en farlig granne i öst, Storbritanniens maktlöshet och en varning hur det går med småstater som inte håller sig väl med Tyskland.

Hur gick det sedan?

Hjärter dam, Britannia, överlevde, men imperiet försvann och efterträddes av Samväldet, en mellanstatlig organisation av 53 självständiga stater, av vilka 16 erkänner drottningen som symboliskt överhuvud. Många brexiteers ser åter Storbritanniens framtid i ett globalt samväldesperspektiv. Samtidigt som remainers befarar fortsatt sönderfall.

Nidbilden av Klöver dam blev sorgligt nog träffande, med en krigföring som innehöll alltmer av terrorbombning av tyska städer.

De klasskillnader som Ruter dam illustrerade var en av de faktorer som bidrog till att Churchill förlorade valet när segern vunnits. Mycket finns ännu kvar, och dagens Storbritannien visar nya klyftor mellan befolkningsgrupper.

Den tid då en nyhetsbyrå och några få medier dominerar nyhetsutbudet är långt förbi i västerlandet. Men Spader dam skulle passa som karikatyr av Ryssland idag.

Spader kung förlorade valet 1945, och Clement Attlees Labourregering inledde en politik med sociala reformer och nationaliseringar. Churchill ägnade sig bland annat åt internationell politik. Hans Fultontal 1946 om järnridån från Stettin till Trieste blev berömt. 1951 vann Tories ett nyval, och Churchill kom tillbaka, trots att man väntat att han skulle lämna över till tronarvingen Hjärter kung. Det skedde slutligen 1955. Eden utlyste nyval och fick en överväldigande majoritet. Glädjen blev kortvarig. 1956 nationaliserade Egyptens Nasser Suezkanalen. Eden var präglad av händelserna före kriget, främst underlåtenheten att ingripa mot Mussolinis angrepp på Abessinien. Israel, Storbritannien och Frankrike angrep för att ockupera kanalzonen men fick utöver världsvida protester möta en stark amerikansk motreaktion och en dito sovjetisk (den senare ackompanjerad med kärnvapenhot). Om karikatyrtecknaren levt kunde han här ha kompletterat med någon orientalisk dekokt.

Eden avgick redan 1957 och blev 1st Earl of Avon. Han avled 1977.

Som den siste av appeasementpolitikerna lämnade Klöver kung kabinettet i januari 1941 och placerades som ambassadör i Washington, där han kvarstannade till 1946, från 1944 som Earl of Halifax.

Ruter kung (från 1952 Viscount Norwich) avgick som informationsminister i juli 1941 på grund av slitningar med pressen. Han kvarstod i krigskabinettet till och med 1943.

Duff Cooper blev sändebud till de fria fransmännen i Alger 1943 och ambassadör i Paris efter befrielsen fram till 1948. Han skrev böcker, bland andra en berömd sjävbiografi Old Men Forget och en roman, byggd på en verklig krigshändelse, Operation Heartbreak, mycket gripande och läsvärd. Johan Hakelius har i sin bok Ladies ett roande kapitel om hustrun Lady Diana Cooper och parets samliv.

Spader knekt begav sig från Rumänien till Ungern. Han försökte skapa en motståndsrörelse men mötte motstånd från premiärministern för exilregeringen Wladyslaw Sikorski, som ansåg att en sådan skulle ledas från Frankrike. Rydz-Smigly begavs sig i hemlighet till Polen för att som menig soldat delta i motståndsrörelsen men avled av en hjärtattack i december.

Hjärter knekt levde i exil i Egypten och England. Liksom i Jugoslavien fanns det i Albanien två motståndsrörelser, rojalister och kommunister, och de sistnämnda var de starkaste. Zog försökte med brittiskt stöd återvinna tronen genom en invasion i norra Albanien. Den saboterades av Kim Philby som varskodde den sovjetiska underrättelsetjänsten. Sedan sjönk Albanien in i Enver Hoxhas mörker. Zog dog 1961. Hans son Leka Zogu försökte 1997 återinföra monarkin genom en folkomröstning men förlorade.

Eduard Benesj avgick efter München och gick sedan i exil, först i Paris och efter Frankrikes sammanbrott i London. Där bildades en provisorisk regering med Benesj som president. Efter krigsslutet återvände han till Prag, närande ett naivt hopp om att kunna fungera som brobyggare mellan öst och väst – han hade 1943 slutit ett vänskaps- och biståndsavtal med Sovjet, eftersom han trodde att ryssarna skulle komma först till Prag. Det gjorde de, genom att Roosevelt höll tillbaka Pattons 3:e armé.

Därmed var Tjeckoslovakiens öde beseglat än en gång. I valet 1946 blev kommunisterna största parti och Klement Gottwald premiärminister. I slutet av februari genomförde kommunisterna Pragkuppen – under trycket av kommunistiska massdemonstrationer och av fruktan för sovjetiskt ingripande tvingades Benesj acceptera en rent kommunistisk regering men vägrade underteckna den nya ”folkdemokratiska” författningen. Han avgick den 7 juli och avled samma år

Ödets ironi: Benesj tvingades från makten i två av de händelser under 1900-talet som blivit symboler för västdemokratiernas uppvaknande inför det totalitära hotet, München-överenskommelsen och Pragkuppen.

Frankrikes ära räddades 1940 av De Gaulle som flydde till England och bildade det fria Frankrike. En vecka efter Pétains kapitulation körde Ruter kung, på väg till semesterhemmet på Rivièran av vägen, varvid hans älskarinna grevinnan Hélène de Portes – som var fascistsympatisör och spelat en viss roll för att unionsfördraget med Storbritannien avslogs – omkom. Reynaud hamnade på sjukhus, arresterades och satt fängslad, först i Frankrike sedan i Tyskland under resten av kriget.

Han kom tillbaka till politiken och satt med i flera regeringar i den kaotiska fjärde republiken De var ett dussintal, innan Reynaud fick uppdraget att bilda regering 1953 i en krissituation, inrikes- och utrikespolitiskt. Det var i ett läge då bildandet av en Europaarmé var aktuellt, som en modell för att kunna återupprusta Västtyskland – nödvändigt inför den stora sovjetiska konventionella militära överlägsenheten. Det fanns stark motvilja i olika franska kretsar mot projektet. Det kunde leda till att franska förband stod under tyskt befäl! Den entusiastiske europén Reynaud, som förordade Europaarmén, fick inte majoritet.

Mest långlivad av spelkorten blev Jokern. Föga anade väl kortlekens formgivare att en allians mellan Stalin, Storbritannien och USA skulle besegra det Tredje riket. Hans välde varade sedan ytterligare mer än fyra decennier.  Och nu ser vi i en grym ironi hans spöke återkomma och hans minne börja äras i Putins Ryssland.

Författaren är överste,och f d chef för Militärhistoriska avdelningen vid Militärhögskolan.

Mer av samma författare