Under 2024 publicerade bloggen en artikelserie om det bortglömda hotet mot sjöfarten i vårt närområde – fartygskapningar.
Så har det nu inträffat i Östersjön, den 18 maj 2025. En kapning.
Incidenten har föregåtts av ett par års rapportering om den oljesmugglande ryska skuggflottan som trafikerar Östersjön. De knappt sjövärdiga, rostiga skeppen beskrivs både som stora miljörisker och som säkerhetspolitiska hot. Medierapporteringen om främmande fartyg som skadar undervattenskablar har också varit flitig under flera månader. Plötsligt började kablar för kommunikation men även elförsörjning nedlagda på Östersjöns botten att visa tecken på yttre påverkan. Misstankar riktades mot fartyg med rysk och kinesisk koppling. Ärendena har hanterats av kustbevakningen och polisen. Utåt beskrivs det som fall för rättsväsendet men undertonen är likväl tydlig. Länderna runt Östersjön har höjt vaksamheten även militärt.
Kanske har kabelbrotten och oljesmugglingen varit en föraning om vad som komma skall. Ett omen om nästa steg i gråzonens skuggkrigföring i Östersjön.
Green Admire hade precis lämnat hamnen Sillamäe vid den estniska kusten, nästan längst in i Finska viken. Planerad slutdestination var Rotterdam med en last om närmare 700 000 fat estnisk skifferolja. Tankern gick i en överenskommen farled inne på ryskt territorialvatten. Upplägget för att kunna navigera stora fartyg i de grunda vattnen har gjorts gemensamt av Estland, Ryssland och Finland. Green Admire hamnade snabbt under rysk kontroll och fördes till den ryska ön Hogland. Öns namn klingar bekant för svenskar som skådeplatsen för det stora, oavgjorda, sjöslaget 1788 under Gustaf III:s ryska krig.
Green Admire ägs av ett grekiskt företag och är Liberiaflaggat. Ett upplägg som känns igen inom den globala sjöfarten. Myndigheter i Grekland hade fått uppgifter om att fartyget fått någon form av bot eller avgift från rysk sida.
Från estniskt håll kom reaktionerna omedelbart. Nya farleder kommer direkt att användas för att undvika ryska vatten. Utrikesministern framhåller att det är en ryskt provokation och att det uppenbart hänger samman med försök att begränsa den ryska skuggflottan. För bara några dagar sedan försökte estniska flottan anropa en oljetanker som helt saknade nationsflagg. Under försöken att identifiera skeppet hissades dessutom två olika afrikanska flaggor ombord. Oljetankern Argent/Jaguar seglade inne på estniskt territorialvatten men likväl skickades ryska stridsflygplan upp för att ”skydda” fartyget. Därmed kränktes även luftrummet! EU har på senare tid börjat agera mer systematiskt mot den för Ryssland ekonomiskt mycket viktiga skuggflottan. Estland utgår ifrån att kapningen av Green Admire är ett direkt ryskt svar i ny form.
Om kapningen är en engångsföreteelse eller något Östersjön får uppleva mer av får framtiden utvisa.
Omständigheterna med Green Admire är i skrivande stund inte helt utredda. Flera mönster som beskrivs i förra årets artikelserie känns dock igen:
- Omskrivningar som att ett fartyg stoppats eller kvarhållits används vanemässigt. Instinktivt drar man sig för att forma ord som för tankarna till sjöröveri. Det är lättare att beskriva det som kontroller, övertaganden, eller helt enkelt någon form av aktion till havs.
- Kapningar kommer plötsligt, och utan förvarning. Den som är utan beredskap är enkel att kapa.
- Anledningarna till att kapa fartyg är flera, i det här fallet tycks maktdemonstration vara huvudorsaken.
- Man kapar för att man kan, där man kan, när man kan. Offret kan vara mer eller mindre slumpmässigt utvalt.
- Liten insats krävs för stort byte. Det är ingen slump att det är en stor tanker som kapas.
- Våld behöver sällan användas. Uttalad eller outtalad hotfullhet räcker.
- Kaparen hittar alltid svepskäl för att kapa. De kan vara mer eller mindre långsökta.
- Kapningar är en av många metoder som kan användas i ett hybridkrig.
- Vaksamheten skärps först efter att kapningar börjar genomföras. Det är nu man förstår att fenomenet finns och man börjar förhoppningsvis vidta olika typer av åtgärder.