Om man ser drönare enbart som flygande kikare, eller som ammunition, blir svaret nog ofta nej. Sensorer och ammunition för indirekt bekämpning tar inte terräng. Det gör manöverförband.
Efter första världskriget ansåg många att stridsvagnar vare sig kunde ta eller hålla terräng. De understödde infanteriet med eld, men det var infanteriet som tog och försvarade terräng. Det var nog också så att rena stridsvagnsförband kunde ta öppen och lättöverskådlig terräng, och kanske försvara den också. Var fienden befäst, vilket var det normala under första världskriget, eller i svåröverskådlig terräng hade stridsvagnsförband problem med att rensa ut eller värja sig mot en beslutsam motståndare. I regel var infanteriet, egentligen det till fots gående skytteförbandet, den komponent som behövdes för att slutföra arbetet.
Det fanns några individer som hade andra tankar, och som kombinerade stridsvagnar, motoriserat (senare också mekaniserat) skytte- och funktionsförband till allsidigt sammansatta pansarförband. Dessa kunde agera i alla typer av terräng och kombinerade komponenternas egenskaper till en mångsidig snabb slagkraftig helhet. Under det kommande världskriget får man nog anse att allsidigt sammansatta pansarförband visade sig vara ett gångbart koncept medan renodlade stridsvagnsförband och infanteri utan understöd av stridsvagnar (eller stormkanonvagnar) ofta misslyckades.
Parallellen är intressant, men den kan behöva utvecklas.
Det är nog få som anser att drönare inte har en roll att spela under överskådlig tid. Det är nog fler som anser att de ska ses som tillskott till befintliga förband. Infanteri, pansar-och mekaniserade förband ska tillföras drönare av olika typer för att öka deras effekt. Det är det enkla och okontroversiella och ligger i linje med parallellen där stridsvagnar ska förstärka infanteriet (och därmed begränsas av infanteriets inneboende egenskaper). Denna väg ska vi så klart vandra.
Men kan man dessutom tänka sig drönarförband? Förband där drönarna är en av huvudkomponenterna, eller rentav kärnan?
Ingen ifrågasätter i dag att stridsvagnar kan både ta och försvara terräng (vilket var ifrågasatt för 100 år sedan), men vi förstår också att viss terräng är mindre lämplig. Vi förstår också att viss terräng är olämplig för skytteförband att båda ta och försvara, även om de kan göra det.
Kan drönare ta terräng? Kan de försvara terräng? Vad innebär det att ta och försvara terräng? Vilka förmågor krävs? Har drönare, av olika typer, dessa förmågor? Kan de kompletteras av andra förband för att helheten ska uppnå dessa förmågor? Med drönare avser jag generellt både flygande och markgående system, om inte annat framgår i texten.
Att ta terräng
Reglemente Armé Taktik 2023 (R AR Taktik 2023) definierar ta som en stridsuppgift som innebär att ett förband ska besätta ett visst terrängavsnitt för att behärska det och förneka motståndaren dess nyttjande.
Detta kräver förmåga att röra sig från den plats man befinner sig på just nu till terrängen som ska tas, stridsteknisk rörlighet (Jag kommer här inte beröra taktisk, operativ eller strategisk rörlighet då denna inte nödvändigtvis skiljer sig från andra förbands rörlighet då drönarförbandet som helhet omgrupperar). Det kräver förmåga att nedkämpa fiender som uppträder på vägen till, i, och bortom terrängen som ska tas som hotar lösandet av uppdraget. Detta inkluderar att ta fångar och omhänderta skadade fiender eller civila. Någon förmåga till skydd måste finnas.
Rörligheten är nog den minsta av utmaningarna. Flygande system har nära nog oöverträffad stridsteknisk rörlighet i och med att de flyger över terrängen och majoriteten av alla fältarbeten. Markgående system har motsvarande framkomlighet som bemannade fordon med samma markmekaniska egenskaper som vikt, bandaggregatets utformning, motorkraft med mera. Däremot kan vissa begräsningar uppkomma beroende på att systemet är just obemannat och varken förare eller fordonschef finns i fordonet och direkt kan uppleva den feedback fordonet ger vid körning i terräng. Detta har jag beskrivit i ett tidigare inlägg på detta forum[1]. Precis som att viss terräng begränsar stridsfordons rörlighet kommer markgående drönare vara begränsade i viss terräng. Detta förhindrar inte att drönarförband skulle kunna ta terräng mycket mer än det begränsar pansarförband att göra det.
Skyddet för drönare kanske mer ska liknas vid hur man ser på skydd för skyttesoldater snarare än för stridsfordon. Visst skydd mot störare och mindre verkansformer som hagelvapen kan vara aktuellt för vissa drönare, men annars får vi acceptera att förluster kan komma att uppstå och kompensera för detta med mängd av system. Man kan givetvis tänka sig drönare i samma storlek och vikt som stridsfordon med motsvarade skydd som dessa. De blir då lika dyra som bemannade stridsfordon, eller dyrare med den grad av automation, datorer och AI som krävs, med allt vad det innebär i numerärer med mera. Denna typ av drönare blir ganska långt ifrån att vara förbrukningsvara, och förluster inte alls lika enkla att acceptera. Frågan är om det då är drönarförband längre, eller pansarförband med obemannade fordon? Gränsen däremellan blir oklar och kanske onödig.
För att bekämpa fiender behöver man upptäcka dem först. Drönare kan utrustas med kvalificerade sensorer och har minst samma förmåga som skytteförband eller stridsvagnar att upptäcka mål. Likt i infanteri- och pansarförband finns dedikerade spaningsdrönare. Att upptäcka väl maskerade eller nedgrävda fiender innan dessa ger eld kan vara ett problem, men inte nödvändigtvis större än för skytte- eller stridsvagnsförband.
Förmågan att nedkämpa skyttesoldater med exempelvis FPV (first person view) drönare är god, även om det kan krävas flera drönare för att göra det. Förmågan att nedkämpa stridsfordon varierar givetvis med drönarens storlek och dess verkansdel kontra målets skyddsnivå, som i sin tur beror på rent ballistiskt skydd men också på motmedel såväl på enskilda fordon som yttäckande system som luftvärnspjäser och störare. Det kan behövas många drönare för att slå ut eller skada ett skyddat stridsfordon så att det avbryter striden. Det kan också behövas många pansarskott eller projektiler för att göra detsamma. Att förmågan finns inneboende i systemet är svårt att argumentera mot.
Man ska inte glömma förmågan att verka mot fiendens drönare. För flygande system är jaktdrönare en lösning. De kan användas för eskort av spanings- och verkansdrönare, eller för förebyggande jaktsvep. Även luftvärnssystem grupperade i utgångsläget är aktuella, men då kanske mer för att skydda drönarpiloterna och driftstödspersonal och deras materiel än de redan flygande drönarna. Störning kan vara besvärligt om inte fienden använder andra frekvenser för ledning och styrning av drönarna, eller om de egna är trådstyrda. För markgående system kan nuvarande vapensystem sannolikt användas med god verkan.
Att rensa ett anfallsmål kan vara värre när kvarvarande gömda fiender ska oskadliggöras. Det svåra här är att hitta och komma åt exempelvis nedgrävda fiender som har tagit hänsyn till drönarhotet om det handlar om flygande system. Man kan tänka sig att markgående drönare kan vara en lösning, eller en del i en lösning, men frågan är om det likt parallellen med stridsvagnars svårigheter med samma sak inte behövs en skyttekomponent för detta i slutändan. I synnerhet för att hantera fångar eller civila. Drönare kan eskortera soldater som ger upp eller tagna fångar från A till B, men de har svårt att visitera dem och ge första hjälpen till skadade fiender.
Hur ska drönarna ledas? I Ukraina styrs i regel varje enskild drönare av en operatör. Graden av automation är för närvarande låg. Ska samordnade drönare användas i svärm med en eller få operatörer, eller helt autonomt varvid frågan uppkommer hur detta integreras i ledningssystemet. Eller ska ett koncept liknande FLOT (Forward Line of Own Troops) eller ”kill boxes” tillämpas för att viss terräng inte ska beträdas av egna markförband då det i dessa områden råder fri drönarjakt på upptäckta mål. Detta skapar en form av dynamiska minfält, där minan kommer uppifrån, som skulle kunna vara extra lämpliga att använda under offensiva operationer i flanker eller liknande. Eller vid ställningskrig bortom den fientliga frontlinjen för att hindra logistik och förbandsrörelser, eller rörelse överhuvudtaget.
Sammanfattningsvis ser jag inte varför ett drönarförband med dedikerade spaningsdrönare och verkansdrönare inte skulle kunna ta ett lättöverskådligt terrängparti. Ju mer svåröverskådlig terrängen är desto mer begränsningar i lösandet av uppgiften tror jag uppkommer, men dessa kan lösas genom att drönarförbandet tillförs markgående drönare och/eller skyttekomponenter. Ungefär som stridsvagnar tillsammans med skytteförband bildade kärnan i allsidigt sammansatta pansarförband.
Att försvara terräng
Reglemente Armé Taktik 2023 (R AR Taktik 23) definieras försvara som att hindra motståndaren från att ta och utnyttja angiven terräng eller anläggning.
Det kräver förmåga att nedkämpa fiender som uppträder på vägen till och i terrängen som ska försvaras. En anfallande fiende kan ha stor numerär vilket kräver uthållig bekämpningsförmåga. Detta inkluderar åter att ta fångar och omhänderta skadade fiender eller civila, samt fiendens drönare enligt ovan. Förmåga till skydd måste finnas för att undgå förbekämpning. Dessutom måste det finnas förmåga att uthålligt befinna sig i terrängen och kontrollera den.
Förmågan att nedkämpa skiljer sig tekniskt inte från anfallsresonemanget ovan. Däremot kan det krävas väsentligt fler engångsverkansdrönare för att nedkämpa en numerärt starkare offensiv fiende, även om denne sannolikt inte har samma stöd av att vara dold i förberedda ställningar när den rör sig mot oss. Inte minst antalet omedelbart tillgängliga sådana drönare måste vara högt. För skydd tillkommer att kunna ha splitterskyddade grupperingsplatser i terrängen som ska försvaras. Inte bara för den eventuella skyttekomponenten (drönarpiloter och driftstödspersonal bör alls inte befinna sig i terrängen som ska försvaras) utan för de drönare som måste finnas där omedelbar gripbara. Huvuddelen av förbandets flygande drönare bör inte befinna sig i terrängen som ska försvaras, men på så kort avstånd att de snabbt kan anlända och grupperas i skydd, eller sättas in i striden. För markgående drönare skiljer sig detta konceptuellt sannolikt inte så mycket från bemannade system. Fältarbetsförmåga för en eventuell skyttekomponent kan den själv stå för och även för att bygga skydd för drönare i väntläge. Framskjutna mineringar kan med fördel utföras av drönare.
Sammanfattningsvis ser jag åter inte varför ett drönarförband inte skulle kunna försvara ett lättöverskådligt terrängparti. Ju mer svåröverskådlig terrängen är desto mer begränsningar i lösandet av uppgiften tror jag även nu uppkommer. Men, dessa kan lösas genom att drönarförbandet tillförs markgående drönare och/eller skyttekomponenter. Ungefär som stridsvagnar tillsammans med skytteförband bildade kärnan i allsidigt sammansatta pansarförband.
Diskussion
Likheten med helikopterförband är intressant. Kan attackhelikoptrar ta och försvara terräng? De möter ungefär samma utmaningar och skulle kunna lösas på ungefär samma sätt, genom att förbandet tillförs en skyttekomponent (som kan vara helikopterburen). Frågan är bara om det då är ett attackhelikopterförband, eller ett luftburet skytteförband understött av attackhelikoptrar? Är det kostnadseffektivt givet hur vi ser att attackhelikoptrar bör användas? Eller ska attackhelikopter vara separata förband från luftburna skytteförband, för att vid behov understödja det luftburna skytteförbandets insats, men i huvudsak vara ett bekämpningsförband? Hur många attackhelikoptrar har vi råd med?
Eftersom infanteri och pansarförband också sannolikt kommer att innehålla åtskilliga drönare kan man undra vad ett renodlat drönarförband tillför och hur det i slutändan skiljer sig från de mer ”konventionella” förbanden som tillförs drönare?
Ett infanteriförband kan innehålla stridsvagnar eller stormkanoner och andra funktionsförband som understödjer skytteförband. Men då skytteförband är ”den skärande eggen” får förbandet vissa egenskaper som gör det mer lämpligt för vissa uppdrag än andra. Ett pansarförband kan innehålla pansarskytteförband eller mekaniserade skytteförband och andra funktionsförband som understödjer stridsvagnarna. Men då stridsvagnarna i regel är ”den skärande eggen” får förbandet vissa egenskaper som gör det mer lämpligt för vissa uppdrag än andra. Ett allsidigt sammansatt drönarförband, där många funktioner nyttjar drönare, får sina speciella egenskaper. Det kan stridstekniskt ta och försvara terräng, men kan det utöva taktisk eller markoperativ kontroll som infanteri- eller pansarförband? Är det lämpligt i kraftsamlingsriktningen eller är det ett typiskt flankskyddsförband? Är det lämpligt alls, eller ska drönarförmågan ”smetas ut” på alla förband? Ryssland anges ha skapat separata drönarförband av bataljons storlek och med en överordnad regementsstruktur i ett eget truppslag, men de förefaller vara tänkta att fördelas på konventionella förband vars egna drönarförmåga ska förstärkas. [2]
Hur påverkas drönarförbandens existensberättigande av att effektiva motmedel införs? För det kommer att ske. Ju farligare ett system är desto fortare tas motmedel fram av den tänkande fienden. Motmedel mot stridsvagnar är ett exempel. Motmedel är dock sällan så effektiva att hotsystemet som föranlett dem försvinner, utan leder i sig till att hotet utvecklas och förbättras, tekniskt såväl som taktiskt. Det finns effektiva pansarvärnsvapen, och de har funnits länge. De och stridsvagnarna utvecklas i en duell där tekniska och taktiska åtgärder leder till tekniska och taktiska motåtgärder.
Jag har svårt att se varför ett drönarförband inte skulle kunna både ta och försvara terräng. Drönare skulle kunna vara mer än bara sensorer, vapenbärare och ammunition. De skulle kunna vara kärnan i ett förband som löser taktiska uppgifter. Det betyder inte att jag är helt övertygad om lämpligheten i det, men jag vill lyfta på locket, vända på stenen, utmana mina förutfattade meningar och kanske röra om lite i grytan och se vad som kommer upp? Det kanske är något användbart? Något riktigt bra? Eller något mindre användbart? Kort sagt, jag vill inte avsluta en debatt, utan påbörja den.