Av Göran Pettersson (M)
 
Den nu pågående finanskrisen kan mycket väl i framtiden komma att beskrivas som en milstolpe i världsutvecklingen. Milstolpen skulle i sådana fall peka ut slutet för västvärldens dominerande ekonomiska ställning. Men milstolpen skulle troligen inte endast markera slutet på den ekonomiska dominansen. Västvärldens inflytande såväl politiskt som militärt är intimt sammankopplat med ekonomin. Är denna utveckling oundviklig? På vilket sätt kan västvärlden påverka sitt eget öde?
 
Finanskrisen och flera västländers raserade statsfinanser är i huvudsak endast ett symptom på en utveckling som pågått under en längre tid och vars grundläggande orsaker bland annat beror på befolkningsutvecklingen, demografin och den samlade konkurrenskraften. Utvecklingen är inte lika i alla stater och utvecklingen inom EU-länderna skiljer sig i vissa avseende markant från utvecklingen i USA. För Europas del är problemet framförallt den långsiktiga utvecklingen. Låga födelsetal leder till att den totala befolkningen både minskar och blir äldre. Europas har heller inte lyckats med att bli den dynamiska tillväxtregion som många EU-vänner hoppades på. Ett tydligt exempel på detta är den gemensamma EU-budgeten som fortfarande domineras av jordbruksstöd och olika former av regionbidrag. Tillväxten i EU är låg och unionen bedöms att inom några decennier gå från att ha varit världens största ekonomi till att bli den fjärde största.
 
Militärt minskar förmågan inom EU:s medlemsstater i snabb takt. Under de dryga tjugo år som gått sedan Sovjetunionens upplösning har Europas försvarsmakter genomgått stora förändringar. Kalla krigets invasionsförsvar har ersatts med mindre styrkor ofta inriktade mot internationella insatser. Avvecklingen av förmågor har varit en långdragen process och investeringarna i nya förmågor har varit knapp. Europa har under många år underinvesterat i sina försvarsmakter och mycket tyder på att finanskrisen kommer tvinga fram ytterligare dramatiska reduceringar. Om trenden inte bryts så kommer Europa inom något decennium att vara militärt irrelevant. Europa är i stort behov av en ökad samordning vad avser skapandet av militära förmågor.
 
Är denna utveckling oundviklig? Jag anser att svaret är både ja och nej. Det är naturligt att det sker en utjämning i världen och att västvärldens dominans försvagas. Jag anser dock att västvärlden även fortsättningsvis har en viktig roll att spela. Det är viktigt att västvärldens syn på demokrati och mänskliga rättigheter blir ledande för övriga världen. Europa och USA borde även framöver kunna vara attraktiva för människor med idéer och ambitioner att utveckla världen.
 
På vilket sätt kan västvärlden påverka sitt eget öde? Nyckeln till framgång är hållbar ekonomisk tillväxt. Denna kan åstadkommas genom en ökad fokusering på forskning och utveckling. En grundförutsättning är en ekonomisk politik som kombinerar en tillväxtvänlig liberal marknadsekonomi med stabila ekonomiska ramverk. Europas stater måste också ta ett större ansvar för såväl regionens som världens säkerhet. Det kommer därför att vara nödvändigt att staterna betalar en högre försäkringspremie. Likaså krävs en kraftigt ökad effektivisering inom försvarsmakterna. För att åstadkomma mer pang för pengarna så krävs en långtgående samordning av Europas försvarsmakter och på sikt utesluter jag inte att denna samordning även bör innefatta USA.
 
Göran Pettersson
Riksdagsledamot för Moderaterna
Ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien
www.dinledamot.blogspot.com