Samtal: Lars-Erik Lundin och Lars Wedin | 2026-05-27 | Zoom | KKrVA

Sverige har en självförsörjningsgrad för livsmedel på ungefär 50 procent. Gotland måste fyllas på med förnödenheter dagligen. Mer än 90 procent av det vi importerar transporteras till sjöss. Och 95 procent av världens datatrafik — inklusive den svenska banksektorns transaktioner, militärens kommunikationssystem och sjukvårdens digitala infrastruktur — går i fiberkablar på havsbotten.

Det uppmärkammas alltför lite i den politiska debatten, som fortfarande tänker huvudsakligen kring territoriellt försvar, gränsskydd och invasionsscenarier när den talar om säkerhet.

Det var utgångspunkten för ett samtal mellan Lars-Erik Lundin och ledamoten och kommendören (PA) Lars Wedin — hedersdoktor vid Försvarshögskolan, associerad ledamot i Académie de marine i Paris och en av de få svenska analytiker som under decennier arbetat med flödessäkerhet som strategiskt begrepp.

Ett begrepp som förändrar vad vi måste försvara

Flödessäkerhet handlar inte bara om sjöfart. Det handlar om de flöden som bär det moderna samhällets välstånd och funktion: energiflöden, dataflöden, handelsflöden och militär rörlighet. Wedins analytiska distinktion är viktig: flödessäkerhet frågar inte om vi har tillgångar — det frågar om det system som levererar dem kan vapniseras.

Skillnaden mot territoriell säkerhet är fundamental. Territoriell säkerhet skyddar ett geografiskt rum. Flödessäkerhet skyddar ett funktionellt system — och det systemet har noder och flaskhalsar som befinner sig utanför varje enskild stats jurisdiktion och kontroll.

Wedin identifierar tre globala commons: rymden, cyberrymden och havet. Alla tre är domäner där flöden inte kan skyddas av en enskild stat, och där störning av flöden ger oproportionerliga konsekvenser för samhällen som är vana vid att ta dem för givna. För att tydliggöra detta behövs konkreta exempel — och de saknas inte.

Östersjöbottnen: ett aktivt slagfält

Mer än 4 000 AIS-utrustade fartyg passerar Östersjön varje dygn — ungefär 60 000 passager per år. I kombination med Östersjöns relativt grunda vatten skapar det en specifik sårbarhetsprofil för de kablar och rörledningar som löper längs bottnen.

Gas- och oljeledningar: Baltic Pipe (norsk gas till Polen), Nordic Offshore Pipeline (20 procent av energiförsörjningen i Skåne, Halland och Västra Götaland). Elektriska förbindningar: Baltic Cable (Sverige–Tyskland), Estlink-2 (Finland–Estland), Gotlandskablarna. Datakablar: transatlantiska och transeuropeiska fibernätverk.

Nordstream I och II sprängdes i september 2022 — det enda bekräftade fallet av statsstödd sabotage av storskalig europeisk energiinfrastruktur. Baltic Connector skadades oktober 2023. Estlink-2 skadades december 2024. I november 2024 skadades Arelion/Cinia-kabeln och BCS East-1 i vad EU bedömde som sannolikt koordinerade ’deliberate hostile acts.’

Mönstret 2022–2026 är en gradvis eskalation. Wedin kallar det ’förberedande terrängarbete’ — systematisk kartläggning, testning av responstider och proof-of-concept för framtida sabotage. Vem ansvarar för Östersjöns bottenövervakning? Kustbevakningen, Försvarsmakten, NATO? Svaret 2026 är fortfarande otydligt.

Houthierna: läroboken om asymmetrisk maritim påverkan

Den 19 november 2023 stormade Houthi-kommandosoldater Galaxy Leader i Röda havet. Det var startpunkten på en kampanj som vid oktober 2024 nått 193 attackerade fartyg. Suezkanaltrafiken föll med 50 procent; containerfraktpriset steg med 450 procent. En icke-statsaktör störde 12 procent av världshandeln med relativt enkla medel.

Wedin påpekar att Houthi-strategin inte primärt syftade till att sänka fartyg — det syftade till att skapa rädsla, etablera global uppmärksamhet och framtvinga politisk respons. Det är asymmetrisk maritim påverkan: minimal militär kostnad, maximalt ekonomiskt utfall.

Situationen blottlade också flödesdomänernas sammanlänkning. Datakablar i Röda havet skadades av ett sjunkande fartyg under konflikten. En sjöfartsstörning påverkar inte bara handelsflöden — den påverkar simultant dataflöden.

Sveriges kapacitetsunderskott

Sverige disponerar 572 handelsfartyg. 121 av dem går under svensk flagg. Inget av dem är ett containerfartyg.

Det är ett politiskt och strategiskt val med konkreta konsekvenser. Bara fartyg under svensk flagg kan rekvireras i krig eller vid krigsfara. Operation Aspides, EU:s marina skyddsoperation i Röda havet, etablerades i februari 2024. Frankrike, Tyskland, Italien och Belgien bidrog med fartyg. Sverige bidrog med en stabsofficer — i brist på relevant marin kapacitet.

Det är inte en viljesfråga. Det är en kapacitetsfråga. Men resultatet är detsamma: Sverige är frånvarande i en operation som skyddar de handelsflöden som hela den svenska ekonomin är beroende av.

Vad detta kräver

Erkännandet att flödessäkerhet är totalförsvarets och inte sjöfartspolitikens fråga. Erkännandet att Östersjöns botten är ett aktivt slagfält — inte ett hypotetiskt hot. Och sedan konkreta åtgärder: ett tydligt ansvarsmandat för Östersjöns bottenövervakning (Kustbevakning, Försvarsmakt och NATO i samverkan), en strategi för den svenska handelsflaggan, och ett aktivt bidrag till NB8-samarbetets maritima dimension.

Frågan för Sverige idag är inte om flödessäkerhet är viktigt. Det är om det finns politisk vilja att omvandla insikten till prioritering.

 

—

 

 

En övergripande maritim säkerhetsstrategi för Sverige

I ett avslutande samtal mellan Lars-Erik Lundin och Lars Wedin diskuteras behovet av en svensk maritim säkerhetsstrategi – och hur den knyter an till EU:s kommande övergripande säkerhetsstrategi.

UTGÅNGSPUNKT

EU har sedan länge en maritim säkerhetsstrategi. I slutrapporten från det senaste projektet vitsordas att även Sverige behöver en sådan – som komponent i den nya europeiska säkerhetsstrategin och för att förstärka svensk flödessäkerhet.

Definition

En maritim strategi är vetenskapen och konsten att manövrera (makt)medel inom den maritima domänen i syfte att bidra till att uppnå de mål som statsmakterna angivit.

 

TRE KOMPONENTER I EN MARITIM STRATEGI

•  Värdeskapande (ekonomisk-social). Statligt stöd till de maritima näringarna – EU:s ”blå ekonomi”: sjöfart, fiske, biokemisk industri m.m. Målet är största möjliga nytta inom strikta miljökrav.

•  Resursskapande (infrastruktur). Varvskapacitet, hamnar och utbildning. Sverige saknar idag varv som kan bygga fartyg över 100 meter – därav fregattköpet från Frankrike. Rekrytering och utbildning till den blå sektorn är central.

•  Säkerhetsskapande (marin strategi). Marinen och Kustbevakningen bör strategiskt ses som en enhet, eftersom deras uppgifter går in i varandra beroende på situation.

FÖRSTA ÅTGÄRDEN

Skapa en samordnande struktur inom statsförvaltningen som arbetar över hela det maritima spektrumet. Utredningen från 2012 om ”sjöverkande myndigheter” pekade ut behovet: alla myndigheter med havsanknytning måste dra åt samma håll. Idag saknas en sådan överstruktur – arbetet sker i stuprör.

SLUTSATS

En svensk maritim säkerhetsstrategi bör vila på de tre benen värdeskapande, resursskapande och säkerhetsskapande – och den första konkreta åtgärden är att etablera en samordnande myndighetsstruktur.

Källa: Samtal mellan Lars-Erik Lundin och Lars Wedin, avslutande diskussion.

 

Källor

  • Wedin, Lars. ”Flödessäkerhet — ett begrepp för vår tid.” Kungl. Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift, januari 2025.
  • EU: A Strategic Compass for Security and Defence. Rådet för den Europeiska unionen, mars 2022.
  • NATO: Strategic Concept 2022. NATO, juni 2022.
  • Europeiska kommissionen: EU Action Plan for Cable Security. 2024.
  • SvD/DN/Omni: Rapportering om Nordstream (sept 2022), Baltic Connector (okt 2023), Estlink-2 (dec 2024), Arelion/Cinia (nov 2024).
  • Regeringen: Beslut om utvidgad Kustbevakningsjurisdiktion (ISM-paketet), februari 2026.
  • Wedin   Lars: Havet och dess strategi,  kkrva Stockholm 2025

 

Lars-Erik Lundin