av Lars Wedin

Överstelöjtnant Håkan Edström har skrivit en utmärkt artikel i KKrVAHT 2/2015, som visar på en bristande koppling mellan omvärldsbeskrivningarna – i och för sig intressanta – och de försvarspolitiska målen. Försvarsberedningens medlemmar är väl ändå betalda just för att göra denna koppling?

Nedan görs ett försök att fylla i denna lucka rörande några viktiga omvärldstendenser. Det är fråga om ett blogginlägg och inte en vetenskaplig artikel; resonemangen hålls därför kortfattade.

— — — — — — — — —

Världen är just nu i inne i en fundamental geopolitisk omvälvning: världsomspännande terrorism, USAs prioritering av Asien, Kinas framtid och Rysslands upprustning och revanschistiska stormaktsanspråk är några exempel på de krafter som är i rörelse. Samtidigt finns många tecken på att EU i varje fall kommer att försvagas eller till och med falla sönder. Risken för en dominoeffekt på Nato går inte att bortse från. Risken är stor för att flyktingströmmarna bara ökar med åtföljande konsekvenser för stabiliteten i Europa. Denna turbulenta tid kommer med tiden att gå över. En ny, någorlunda stabil världsordning kommer då att uppstå. Men hur denna kommer att se ut vet vi inte. En del av dessa omvälvningar har direkta konsekvenser för Sveriges säkerhet och bör därför påverka försvarspolitiken. Andra är – fortfarande avseende försvarspolitiken – av mer indirekt karaktär. Klimatförändringar och befolkningsökning kan t.ex. mycket väl ge upphov till konflikter och migrationsströmmar men har inga direkta försvarspolitiska effekter (bortsett från Försvarsmaktens utsläpp av växthusgaser).

Utvecklingen av den geopolitiska verkligheten i tidsspannet 2025 – 2040 är alltså okänd. Och det är då de vapensystem, som idag beställs kommer att vara operativa. Det finns dock trender som är tydliga och där kopplingarna till försvarspolitiken går att analysera.

Kinesiska havet

Kina gör anspråk på i stort sett hela Sydkinesiska havet, som är ett av världens mest trafikerade områden. Härmed kommer man i konflikt med områdets kuststater som också har stora anspråk. Till skillnad från Kinas är emellertid de andra kuststaternas anspråk till stor del legala. Kina har också anspråk i Östkinesiska havet och kommer därigenom i konflikt med Japan och Korea. Härtill kommer den stående konflikten med Taiwan. Den kinesiska politiken leder till att man kommer på kontrakurs med USA, som är havsrättens främste tillskyndare trots att man inte ratificerat FNs havsrättskonvention. För USA – och större delen av den maritima världen – är Kinas anspråk på detta sitt ”blå territorium” oacceptabla av såväl strategiska som legala skäl. Det finns en stor risk för upptrappning av konflikten även om de båda ländernas kärnvapeninnehav sannolikt håller denna begränsad.

Svenska intressen: Främst ekonomiska med hänsyn till svensk handel och svenska investeringar i området. Det är ett starkt svenskt intresse att värna den nuvarande havsrätten (bl a gentemot Ryssland).

Påverkan svensk säkerhet: Inte direkt men om USA tvingas koncentrera stora styrkor i Asien ökar risken för ryska äventyrligheter i andra områden.

Påverkan svensk försvarspolitik: Inte direkt.

Ryssland

Sverige har uppenbara problem med ett äventyrligt och revanschistiskt Ryssland. Den ryska geopolitiska situationen i Östersjön är oförmånlig och lockar säkert till framstötar om tillfälle gives. Enligt rapporten The Coming Storm. Baltic Security Report. (Edward Lucas, CEPA, Juin 2015) har Ryssland övat att upprätta en spärr Nordnorge – Åland – Gotland – Bornholm. Detta innebär med all sannolikhet att man vill kunna skapa en buffert eller glacis inom vilken främmande styrkor inte kan operera. En sådan strategi kallas A2/AD (Anti-Access/Aera Denial) på ”pentagonesiska”.

Ett så kallat hybridkrig består av militära styrkedemonstrationer, desinformation och dolda framstötar (utnyttjandet av soldater utan nations- och gradbeteckningar i Ukraina). Sådana aktiviteter drivs redan idag mot Sverige: flygövningarna mot svenskt territorium, uttalanden från vissa håll om att krisen är USAs och Natos fel medan Ryssland inte utgör ett militärt hot respektive ubåtskränkningar. Samt sådant som vi inte vet något om.

Sannolikheten för en regelrätt invasion av svenskt territorium – förutom Gotland är mycket liten. Men styrkedemonstrationerna skapar en normalbild av att Sverige inte kan försvara sig och därför måste ge efter när eventuella krav ställs. Och hur skulle en svensk regering reagera om Ryssland hotar med kärnvapen (mer om detta nedan)?

Svenska intressen: Den nationella suveräniteten är ett vitalt svenskt intresse. Det är också ett starkt intresse att den nuvarande geopolitiska situationen i Östersjöområdet bevaras eller ännu hellre stärks.

Påverkan svensk säkerhet: Ytterst gäller det nationens frihet.

Påverkan svensk försvarspolitik: Hotet från Ryssland bör ha högsta prioritet, i varje fall för Marinen och Flygvapnet, som är de delar av Försvarsmakten som i första hand har att värna våra intressen i området.

Planeringen måste utgå från att vi inte får hjälp av Nato av följande skäl:

  1. Sverige omfattas inte av Natos säkerhetsgaranti (vilket lustigt nog är ett uttalat mål för vissa partier).
  2. Befolkningen i vissa Nato-länder (bl a Frankrike och Tyskland) vill inte att Nato ens hjälper sina medlemsstater.
  3. Sverige ligger nästan sämst i Europa avseende av försvarets andel av BNP – det enda accepterade sättet att jämföra försvarsansträngningar.
  4. Men – har vi tur finner Nato det vara i sitt intresse att hjälpa oss; då måste vi vara beredda att ta emot denna hjälp.

Kärnvapen

Ryssland har vid ett antal tillfällen hotat med kärnvapen i samband med den nuvarande krisen – bl a mot Danmark och de Baltiska staterna. Denna offensiva men virtuella användning av kärnvapen är något kvalitativt nytt som västmakterna (dvs USA, England, Frankrike) inte har något direkt svar på. De ryska hoten anses dels som oseriösa (det är enklast så) och dels ligga under tröskeln för kärnvapenavskräckningen; inga kärnvapenmakters vitala intressen hotas. I avsaknad av lämpliga doktriner och vapensystem så har västmakterna att välja mellan:

  1. Riskera eskalering till strategisk kärnvapennivå.
  2. Ge efter.

Svenska intressen: Det är ett starkt svenskt intresse att USA, England och Frankrike inte avrustar sina kärnvapen.

Påverkan svensk säkerhet: Ja.

Påverkan svensk försvarspolitik: Oklart vad som kan göras. Svenska kärnvapen, antimissilförsvar och nybyggnad av skyddsrum är knappast aktuella.

Europa

Europa är i en allt djupare kris. Risken för en splittring i de ultranationalistiska partiernas (Front National i Frankrike t.ex.) framgångars spår är långt ifrån försumbar. Dessutom kan Grekland – och kanske Cypern – lockas in i Rysslands intressesfär. Om EU faller sönder splittras sannolikt också Nato; populistiska partier som Front National är också anti-Nato. I ett splittrat Europa blir krig åter möjligt. USA kommer med all säkerhet att lämna ett sådant Europa.

Svenska intressen: Det är ett starkt svenskt intresse att bibehålla ett fungerande EU.

Påverkan svensk säkerhet: Stor osäkerhet, Rysslands handlingsmöjligheter ökar starkt.

Påverkan svensk försvarspolitik: Ett allsidigt försvar krävs.

Maritimiseringen

Sverige är ett av världens mest globaliserade länder. Vi är alltså helt beroende av säkra sjötransporter såväl i närområdet som globalt. I havet finns också de resurser en ökande världsbefolkning behöver: energi, mineraler, grundämnen, protein och biologiska ämnen.

Svenska intressen: Ja, som sagt.

Påverkan svensk säkerhet: Utan säkra sjötransporter stannar Sverige.

Påverkan svensk försvarspolitik: Sverige måste kunna skydda sjötransporter i närområdet samt bidra till skyddet globalt.

Cybersäkerhet

Frågan om cybersäkerhet skär genom alla säkerhetsområden såväl civila som militära. Cyberangrepp är en självklar del av varje angrepp och utgör dessutom ett stort hot från organiserad brottslighet och terrorister.

Svenska intressen: Sverige är utomordentligt beroende av fungerande datakraft; detta gäller såväl civilt som militärt.

Påverkan svensk säkerhet: Se ovan.

Påverkan svensk försvarspolitik: Cybersäkerhet samt möjligheterna till eget agerande i cyberrymden måste ges högre prioritet, inte minst i utbildningen.

Terrorism

Den så kallade islamska staten, DAECH, för krig mot europeiska och svenska kärnvärden: demokrati, jämlikhet, religionsfrihet, yttrandefrihet etc. Kriget sker, vilket är nytt, dels som konventionellt – om än med starka inslag av terror – krig mot sina ”grannar” och dels som terrorism i Mellersta Östern, Europa och Afrika. Antalet grupper med liknande mål är stort: AQMI, Boko Haram, Al Quaida med fler, vilket inte nödvändigtvis innebär att de är allierade; tvärtom. Härtill kommer hotet från neonazistiska grupper (Breivik, Oklahoma City…).

Särskilt DAECH driver en aktiv propaganda i länder som Sverige. Här finns också grupper, som av olika skäl bagatelliserar terrorhotet samt en betydande tafflighet i civilsamhällets agerande.

Svenska intressen: Ja, terrorismen slår mot grundläggande svenska och europeiska värden. Terrorismen driver också fram en ökning av flyktingströmmarna. Omfattande terrorattacker – exempelvis Twin Towers 11/9 2001 – ger också stora ekonomiska konsekvenser. Det borde vara ett starkt svenskt intresse att stödja de förföljda kristna i Mellersta Östern (men Svenska Kyrkan prioriterar klimatfrågorna!!)

Påverkan svensk säkerhet: Terrorismen är ett allvarligt hot mot den inre säkerheten. Terrorismen i Mellersta Östern hotar också sjövägen Medelhavet – Indiska Oceanen.

Svensk försvarspolitik: Denna påverkas på två plan. Dels bör vi göra vad vi kan för att stödja kampen mot DAECH och andra liknande organisationer. Dels behöver vi stärka den inre säkerheten; den svenska försvarspolitiken behöver därför omdefinieras. Delar av Armén bör sannolikhet ha terroristbekämpning som huvuduppgift (om polisen inte klarar att hålla ordning i våra förorter klarar man sannolikt inte ett omfattande terroranfall typ 9/1 2015 i Paris).

Övrigt

Flyktingströmmen är ett resultat av krig, diktatur och terror. Den påverkar naturligtvis svenska intressen och svensk säkerhet – främst då samhällets sammanhållning. Bland flyktingarna göms också potentiella eller aktiva terrorister. Men flyktingfrågan är inte en direkt fråga för försvarspolitiken.

Detsamma gäller genderfrågor, klimatfrågan, befolkningsökningen och liknande – de utgör mer eller mindre allvarliga problem men har ingenting med försvarspolitikens inriktning att göra.

Däremot har Försvarsmakten goda möjligheter att verka för integration i samhället av utsatta grupper. Försvarsmakten kan som ingen annan myndighet skapa ordning och reda samt ställa tydliga krav. Projekt med sådan inriktning drivs framgångsrikt i andra länder (exempelvis Frankrike) och borde också kunna drivas hos oss.

 
Författaren är kommendör, ledamot av Académie de Marine och KkrVA

Mer av samma författare