Präster har åtföljt svenska förband och örlogsfartyg sedan 1500-talet. Korum har hållits innan slag. Psalmen ”Förfäras ej du lilla hop” ljöd under fältprästers ledning över Lützens kullar. Stridsmoral stärktes. Efter slagen begravde fältprästen de stupade och tröstade de sörjande. Då var fält./skeppsprästen ett naturligt inslag i den dagliga verksamheten. Men nu? Var finns plats för en militärpräst i dagens försvarsmakt?

En förlegad och förenklad syn ger vid handen att det är någon som är kopplad till ett förband, inte ingående i som håller några korum, leder julavslutningen, ibland är med och tittar på verksamheten. Detta är en syn som inte är det FM behöver.

De tillfällen som militärpräster används som en i förbandet ingående del och jobbat med förbandets själavård och hanteringen av stupade är vid våra internationella insatser. Vid dessa insatser skapas en förståelse för behovet av militärprästen. Dock verkar denna förståelse inte ha spridit sig på övriga förbandsdelar vid hemkomst.

I det läget som vi nu står i med hög krigsrisk. Potentiell gruppering av enheter på den baltiska eller den finska fronten samt krav på hög beredskap med kvalitativa stående förband får vi inte glömma bort den moraliska delen som del av vår krigföringsförmåga. Den kan delas upp i stridsmoral, förbandsanda och den enskildes stolthet för sitt engagemang i FM. Detta är att betecknas som känslor. Vidare behöver vi ett gott psykiskt stridsvärde likväl som ett fysiskt sådant. Psykiskt stridsvärde ser jag som ett tillstånd som påverkas av ett mycket stort antal faktorer. Dessa kan t ex vara:

  • Har jag förtroende för sjukvårdskedjan?
  • En värdig grav om jag stupar.
  • Sammanhållning i gruppen.
  • Vad händer med mina anhöriga?
  • Hur kommunicerar jag med dem?
  • Orkar jag mentalt leva i dödens närhet?
  • Klarar jag av att agera enligt krigets lagar när jag är i strid?

Lägger man samman de moraliska faktorerna och det psykiska stridsvärdet får man ett antal faktorer där vi behöver militärpastorernas kompetens. Jag vill redan här påpeka att militärpastorerna är icke-konfessionella när det gäller själva själavårdsdelen. Behövs det t ex judisk eller muslimsk teologisk kompetens ordnar dessa fram det.

Militärprästen anser jag har fyra olika uppgifter.

  1. Att arbeta med att förbereda förbandets personal mentalt på att ge sig in i situationer som innebär att de skall döda, skada och ta krigsfångar och lika så att fienden vill göra det samma med oss. Här krävs att krigaren står moraliskt och psykiskt stabil innan strid eftersom den känslan och det tillståndet kommer att påverkas oerhört starkt i strid. Här har militärpastorn en roll för att ta de djupare diskussionerna och lyssna på krigarnas egna känslor kring detta. Detta måste förberedas i fred. När kriget kommer är det för sent.
  2. Att vara en ”första linjens anhörig eller vän” Detta i syfte att stödja personalen när striden väl börjat. Man kan behöva tala med någon som har absolut tystnadsplikt. Militärprästerna är vana från sitt ordinarie arbete att verka i dödens ´närhet och har kunskapen hur man ska att stödja människor i sorg när personal i förbandet stupat. I detta ligger även att ge hopp och få någon som vill sluta strida att faktiskt fortsätta att göra detta
  3. Hantera förbandets krigsgravtjänst. Eftersom det är svenska kyrkan som även i krig svara för begravningsväsendet så behövs det någon som är länken mellan den lokala begravninsgplatesn och förbandet. Här är min personliga åsikt att döda oavsett vän, allierad eller fiende skall läggas i jorden fortast möjligt. Vi skall inte lägga transportresurser på stupade. De behöver begravas värdigt i närheten av förbandet och det är en uppgift för militärpastorn.
  4. Bedriva kyrklig kristen verksamhet för dem i förbandet som önskar detta. Hålla korum, andra andakter, dela ut kommunion, välsigna innan strid etc.

Något som jag inte ser militärprästen skall vara, det är att tillhöra staben och ha någon slags rådgivarroll till chefen i etiska frågor. Jag tror inte att det behovet är så stort och framförallt i triadorganisationen där det finns både en specialistofficer och en ställföreträdare som stödjer chefen.

För att få en väl fungerande själavård både i förberedande syfte och en i krig fungerande sådan krävs att militärprästen i fred tillbringar mycket tid med truppen och gör saker tillsammans med den. Kort sagt göra jobbiga saker tillsammans med sitt förband. Gör man jobbiga saker tillsammans så blir samtalen djupare och förtroendet större mellan människorna. Man lär känna varandra och kan då lättare komma in på de svårare existentiella frågorna. Militärpastorn skall vara en integrerad del av förbandet. Vederbörande måste känna till förbandet och hur det verkar för att kunna möta människorna och ha förståelse för deras känslor. Är inte militärprästen en ordentligt integrerad del så kommer denne av krigarna att bara ses som ett exotiskt bihang till chefen som är rolig att fika med.

Att vi behöver själavårdsfunktionen för vårt psykiska stridsvärde är klart men finns verktygen för att kunna personalförsörja funktionen. Mitt entydiga svar är nej.

Anställningsform för präster som engageras inom Försvarsmakten regleras idag genom ett frivilligavtal med dagpenning. Frivilligavtalet går att teckna från 4 upp till högst 13 dagar/år och medger en ersättning för 90% av SGI, dock maximalt1 191kr/dag. Efter fullgjorda avtalsdagar utgår en skattefri premie. Ersättning för FMD, restid eller semesterersättning utgår inte. Detta kan vägas upp av att prästen behåller sin lön från församlingen men detta är orealistiskt med tanke på det allt större behovet av militärpräster. Här är krigsförband beroende av en församlings välvilja och att denna har god ekonomi. Till detta kommer oklarheter rörande arbetsgivaransvaret om militärprästen råkar ut för en olycka i samband med att denne bedriver verksamhet hos Försvarsmakten.

För tidvis tjänstgörande personal utgår månadslön och övriga förmåner. Detta omfattar dock inte militärpastorer, vilka förväntas delta i samma omfattning, men med ett frivilligavtal som grund, med konsekvensen att dessa istället erhåller en avsevärt mindre ersättning i jämförelse med övrig tidvis tjänstgörande personal.

Frivilligavtalet är främst anpassad för Hemvärnet där anställningsförhållandet regleras med ett tjänstgöringsavtal för samtlig personal och där förbanden övar i begränsad omfattning och passar därför inte X-personal i stående marina förband. Till detta kommer att X-personal bara finns i KRO och inte i GRO. Detta gör att militärprästerna inte har något anställningsnummer och kan då följaktligen inte beställa resor, anmälas till kurser eller få ut ett security clerance. Det senare skapar stora problem för militärpräster som skall resa utomlands i tjänsten.

Lösningen enligt mig är anställning under regelverket för tidvis tjänstgörande(T-personal). I totalförsvarets folkrättsförordning (1990:12) jämställs de som är krigsplacerade inom den militära hälso- och sjukvården och krigsplacerad själavårdspersonal. I direktiv FM2020-2698:143 har FM beslutat om att civil, tidvis tjänstgörande,legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ska anställas som RO med stöd av 20§ Officersförordningen.Samma princip bör kunna gälla även för den militära själavårdspersonalen, där anställningsförhållandet regleras med en T-anställning för CVAT eller OF/T så att det skapas förutsättningar att erbjuda samma anställningsvillkor för samtlig personal samt att man på detta sätt säkrar tillgången på militärpräster då det inte blir en ekonomisk belastning för respektive hemförsamling.

Att militärprästen under den tid den verkar hos FM även är anställd av FM ger ett tydligt ansvarsförhållande om individen råkar ut för en skada eller olycka.

Med hopp om förändring!

Författaren är Flottiljförvaltare och tjänstgör som Förbandsförvaltare vid Marinbasen. Han är ordinarie ledamot av KÖMS.

”If there are reconnaissance or security forces going out, the chaplain will be available to be with them before they step off. The RMT(religious ministry team) should not hover around the commander, but be easily located and accessible”

US Marine Corps The Commander’s Handbook for Religious Ministry Support.