I den säkerhetspolitiska debatten framförs ofta att Ryssland vill testa eller pröva vår försvarsförmåga. De som står för uttalandena är politiker, officerare, ledarskribenter och försvarsdebattörer. Formuleringarna kan vara:
”Försvarsberedningen: Ryssland kan testa Nato snart”
”Det finns naturligtvis hela tiden risker att Ryssland testar oss”
”Ryssland testar oss. Så länge vi inte reagerar kommer det att fortsätta”
“Russia is probing NATO airspace to test the Alliance’s unity and response times”
Med vilket syfte skulle en potentiell angripare testa eller pröva vår förmåga? Vilka positiva effekter skulle eftersträvas? Det skulle däremot kunna ha negativa effekter för den långsiktiga målsättningen hos en potentiell angripare. Varje gång någon testar eller prövar vår försvarsförmåga ges vi ju ett incitament att rätta till brister på området. Rysslands operation ”ryska påsken” 2013 fick oss att vidta åtgärder för att förbättra förmågan i vårt luftförsvar, Det torde vara åtgärder som av Ryssland uppfattas som negativa.
Ord och begrepp är viktiga även inom säkerhetspolitiken. Det är farligt att använda ord och förklaringar som invaggar oss i en falsk trygghet. Att någon testar eller prövar vårt försvar kan uppfattas som relativt harmlöst jämfört med mer uttalade och aggressiva åtgärder. Våra svagheter, som spegeltänkande och att försöka bortförklara och förringa obehagliga företeelser, kan få oss att dra felaktiga slutsatser och att sänka vår gard. Detta först mentalt, sedan också konkret genom utebliven eller försenad uppbyggande av försvarsförmåga. Erfarenheterna från 2010-talet, när vi uppfattade uppbyggandet av det ryska hotet alltför sent och att vi missade det storskaliga ryska angreppet 2022, talar sitt tydliga språk.
Om det inte handlar om att testa eller pröva vår förmåga, vad kan det då vara frågan om? Utgångspunkten är att Ryssland uppenbarligen uppfattar sig vara i en konflikt med västvärlden, däribland Sverige. Det framgår såväl av Vladimir Putins uttalanden som ryska talespersoners. Med den utgångspunkten är det vi väljer att betrakta som tester eller prov i själva verket genomförande av operationer. Det handlar om operationer som genomförs för att uppnå operationsmålet att motverka Natos upplevda aggression mot Ryssland.
Primärt kan det handla om att påverka vår motståndskraft. Påverkansoperationer har två uttalade mål. Det första är att få oss medborgare och oss som nation att bli osäkra och att ifrågasätta våra ledare, våra institutioner och vår egen förmåga. Det andra är att få våra beslutfattare att fatta för oss negativa beslut. Ryska åtgärder som under ”ryska påsken”, GPS‑störningar i Östersjöområdet, cyberangrepp mot Sverige, drönarincidenter mot eller nära Nato-territorium, retoriska och militära signaler kopplade till kärnvapen, kan vara sådana operationer i kampen mot Nato och därigenom Sverige.
Det talas också om att Ryssland i närtid har förmåga och möjligen också intention att testa Natos samanhållning genom att angripa till exempel Narva och någon ö i Östersjön. Det är naturligtvis möjligt men inte som ett test, utan snarare som en operation med syftet att försvaga och möjligen initiera en upplösning av försvarsalliansen Nato.
Det ovan anförda ska uppfattas så att vi inte ska underlätta för Ryssland genom att tolka dess operationer som bara en test av vår förmåga. Trots de ryska misstagen i Ukraina ska vi inte heller göra misstaget att underskatta Ryssland som motståndare. Den uttalade ryska operationsavsikten att bekämpa Nato är redan under genomförande. Åtgärder mot oss och vår Försvarsmakt är inget annat än ryska operationer för att uppnå det målet. Med det betraktelsesättet blir det lättare att förstå vad det egentligen handlar om, och förhoppningsvis också att vidta rätt åtgärder i rätt tid.