≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

av Bo Richard Lundgren

Stockholm, Sweden - July 7 2017: Rosenbad building, the prime minister's office and the governments chancellery. Photo: Michael715 / Shutterstock.com.

Totalförsvaret uppvisar en splittrad ansvarsstruktur. Ska det fortsätta så? Foto: Michael715 / Shutterstock.com.

Boken Kan Sverige försvaras – mot vad? (Eklidens Förlag 2015) innehåller flera läsvärda artiklar. En sådan mycket intressant artikel är skriven av ledamöterna i KKrVA Helena Lindberg och Bengt Sundelius. Den har rubriken Obesvarade frågor inför en aviserad svensk säkerhetsstrategi. I artikeln hävdas att ”de professionella som till vardags sysslar med svensk nationell säkerhet och försvar vet mer om utvecklingen i andra länder än om vårt eget samhälles brister och förmågor ur ett säkerhetsperspektiv.” Vidare sägs att ”det saknas en nödvändig kunskapsplatta för att kunna genomföra en ändamålsenlig nationell försvarsplanering, utforma en kunskapsbaserad säkerhetsstrategi eller skapa politisk samsyn kring resursprioriteringar mellan hottyper och bland de verktyg som kan ge önskvärda effekter inför dessa antagonistiska hot.”

Frågan om var den samlade kunskapen finns har aktualiserats nyligen. Händelsen med det s k IT-haveriet vid Transportstyrelsen har inte skapat förtroende hos allmänheten för regeringens förmåga att hålla ihop dessa frågor.

En bidragande förklaring till att denna fråga ”gick snett” kan vara regeringskansliets mycket splittrade organisation för att hantera de nationella säkerhetsfrågorna. Några exempel:

  • Försvarsdepartementet ansvarar för totalförsvarets militära frågor och Justitiedepartementet för de civila frågorna inom totalförsvaret.
  • På den centrala myndighetsnivån finns motsvarande uppdelning mellan Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).
  • Den nyligen presenterade Nationell säkerhetsstrategi togs fram inom Statsrådsberedningen.
  • Regeringens kriskansli har flyttats från Statsrådsberedningen till Justitiedepartementet.

Vad betyder då den splittrade organisationen för utvecklingen av svenskt totalförsvar?

Regeringen har förtjänstfullt beslutat att höja ambitionen i arbetet med att stärka totalförsvaret. Regeringen har också tillsatt en ny Försvarsberedning som i höst skall lämna förslag för den fortsatta inriktningen av totalförsvaret.

Men i direktiven till beredningen talas enbart om en analys av den internationella utvecklingen. Här sägs inget om en analys av det svenska samhällets sårbarhet eller förmåga att lösa uppgifterna i ett totalförsvarssammanhang, vilket styrker Lindbergs och Sundelius tes.

Man kan också fråga sig om beredningen då får tillgång till den ”kunskapsplatta” som skribenterna talar om, och som är nödvändig för att kunna göra riktiga avvägningar och lämna konstruktiva förslag för en återuppbyggnad av totalförsvaret. Vem ansvarar för en samlad bedömning?

Om vi utgår från att beredningen, trots ofullständiga direktiv, lägger kloka förslag om hur svenskt totalförsvar bör utvecklas, kan man ändå känna stor oro för hur förslagen kommer att tas om hand och förverkligas. Den ovan beskrivna splittrade strukturen kommer inte att främja ett en nödvändig helhetssyn. Den kommer tvärtom att allvarligt försvåra den samordnade planering som regeringen förordar i andra sammanhang.

Det finns nu starka skäl för regeringen att – bl a med IT-skandalen i färskt minne – se över regeringskansliets organisation och dess sätt att hantera de nationella säkerhetsfrågorna. Om detta inte görs, kommer den goda ambitionen att återuppbygga ett nytt svenskt totalförsvar inte att kunna förverkligas.

 
Författaren är tidigare avdelningschef vid Försvarshögskolan och ledamot av KKrVA.

Kommentering är avstängd / ej aktuell.