≡ Menu

Kungl Krigsvetenskaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.
Akademien ska främja vetenskaper av bety­delse för fädernes­landets försvar samt följa och bevaka forsk­ning och utveck­ling av bety­delse för rikets säkerhet och försvar.
Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.
Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verk­samhet som ett veten­skapligt instrument inom säkerhets- och försvars­området.
 Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!
Klicka på bilden för mer information.

av Bo Richard Lundgren

Jag har tidigare på denna blogg argumenterat för att begreppet totalförsvar måste få ett nytt innehåll. Utgångspunkten var då att det s k hybridkriget måste kunna mötas med totalförsvarets resurser. I detta inlägg för jag diskussionen ytterligare ett steg och presenterar ett förslag på en ny definition.

Vi talar idag om ett vidgat säkerhetsbegrepp och en bredare hotbild. Statsmakterna har också angivit att totalförsvarsplaneringen skall ske utifrån hela hotskalan. Men statsmakterna har valt att använda det traditionella begreppet totalförsvar för att beteckna även dagens och morgondagens ansträngningar att möta hot mot den nationella säkerheten. Då uppstår ett problem som är förknippat med den nuvarande definitionen av totalförsvar. I Lagen om totalförsvar sägs att totalförsvar är verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Denna definition knyter an till en viss situation (krig). Därmed kan begreppet inte omfattas av åtgärder som syftar till att möta andra hot i hotskalan, d v s sådana hot som inte är krig i traditionell eller folkrättslig mening. Den nu gällande definitionen blir alltför snäv. Frågan blir nu hur man skall lösa detta problem. Jag lämnar nedan ett förslag på en ny formulering.

Förslag:

Med totalförsvar menas de åtgärder som syftar till att möta antagonistiska hot mot den nationella säkerheten.

Denna formulering har flera förtjänster, anser jag. Jag listar några nedan.

  • Man kan planera i hela hotskalan. Men, man måste tydligt avgränsa totalförsvarsplaneringen till att enbart avse antagonistiska hot mot den nationella säkerheten. Hot som i första hand skall kunna hanteras inom krisberedskapen är inte relevanta, t ex skogsbränder, naturolyckor, smittsamma sjukdomar, miljöhot etc. Gränsen mellan krisberedskap och ”krigsberedskap” går nu inte vid höjd beredskap utan blir en fråga om åtgärdens syfte (mål). Åtgärden skall handla om att värna nationella intressen.
  • Man kommer ifrån dikotomin fred-krig. Distinktionen mellan planering i fred å ena sidan, t ex att minska sårbarheten i samhället, och skarpa åtgärder i krig å andra sidan, behöver inte längre upprätthållas. Åtgärderna kan vidtas i hela skalan vilket bl a innebär att gråzonsproblematiken och hybridkrigföring täcks in.
  • Man kommer också ifrån uppdelningen civilt-militärt. Alla åtgärder med det formulerade syftet kan vidtas av olika aktörer i hela hotskalan Det spelar ingen roll om åtgärden vidtas av civila eller militära aktörer.

Statsmakterna behöver nu fatta beslut och vidta åtgärder för att ett nytt totalförsvarsbegrepp skall kunna slå igenom i en modern vokabulär, debatt, planering m m. Jag listar här de viktigaste åtgärderna.

  • Lagstiftningen behöver revideras i syfte att ge begreppet totalförsvar ett nytt innehåll. Det innebär bl a att reglerna om höjd beredskap behöver bli mer flexibla.
  • Regeringen behöver precisera sin nationella säkerhetsstrategi och tydligt ange vad som skall anses vara totalförsvarsplanering samt peka ut vilka aktörer som skall göra vad och vilken förmåga som skall uppnås.
  • Regeringen behöver också utarbeta en tydlig planeringsinriktning som ger aktörerna vägledning om hur man skall prioritera mellan scenarier och åtgärder.

Om inte statsmakterna förmår revidera totalförsvarslagstiftningen kommer det att råda stor förvirring och oreda inom totalförsvarsplaneringen. Ambitionen att skapa ett modernt totalförsvar kommer då inte heller att lyckas.

 
Författaren är tidigare avdelningschef vid Försvarshögskolan och ledamot av KKrVA.

Kommentering är avstängd / ej aktuell.