Lördagens förhandlingar mellan FN:s vetostater plus Tyskland och Iran i Istanbul framställs i ett positivt sken. Parterna är överens om att inleda en förhandlingsprocess som ska fortsätta med ett möte i Bagdad den 23. maj. Till skillnad från förra försöket hade man denna gång inga villkor för att förhandla. För den som läst om diplomatiska förhandlingar på 1600-talet där det vid något tillfälle gick ett par år för att komma överens om hur respektive regent skulle tituleras, så är det en stor skillnad i dagens medielandskap. Iran verkar ha försökt sälja budskapet att omvärlden ska avstå från militära angrepp medan förhandlingar pågår, vilket naturligtvis är ägnat för att vinna tid.

Och tid har teokraterna i Tehran fått. – Vi har gett dem fem veckor, kommenterade Israels premiärminister Benjamin Netanhayu resultatet från Istanbul. Egentligen är tiden längre än så eftersom det påverkar de reella militära möjligheterna att operera. Det är rimligt att anta att omvärlden utövar starkt tryck på Israel att ge diplomatiska förhandlingar en chans. Genom att lägga nästa förhandlingar i fjärde veckan av maj, så har ytterligare ett månvarv passerat.

Idag öppnar nämligen månfönstret när både siktförhållanden och tidvattenförhållanden är goda med bästa datum den 21. april. Men april bjuder på sandstormar i området med relativt stor säkerhet. Så stor att det inte går att hänga upp en planering på detta. Nästa månfönster öppnar den 15. maj med zenit den 20. Det innebär i så fall, om antagandet ovan stämmer, att Israel inte kan använda denna väderstabila period utan måste vänta till juni. Då är månfönstret den 14-24. juni med zenit den 19. Om nästa möte läggs kring midsommar uppstår nästa möjlighet i augusti, eftersom juli också brukar bjuda på rörigt väder. Israel vore dock inte Israel om det inte blir överraskningar, men så här ser väderfundamenta ut för planering. Det går att tänka sig att man förbereder insatser även vid på pappret ogynnsamma perioder för att låta den senaste aktuella prognosen avgöra.

För tid vill de allra flesta ha. Omvärlden är krigstrött och många befarar en ekonomisk recession till följd av militära operationer i Mellanöstern. Eftersom det är valår med stort V (USA, Frankrike, Ryssland och vaktombyte i Kina), så manövrerar de flesta försiktigt. President Obama har därvid ett svårt utgångsläge. Om det blir en israelisk attack mot Iran, så kommer bilden bli att dennes politik har misslyckats. Hans politiska motståndare kommer att sätta press på administrationen att agera resolut, vilket höjer insatsen. Med tre så oföreneliga mål som USA, Israel och Iran har, så kommer det krävas extraordinärt strategiskt tänkande att nå målet Inga iranska kärnvapen, Inget Israeliskt angrepp.

En möjlig väg dit går via regimförändring i Tehran. En hel del bedömare menar att detta är det är den utveckling som väst försöker uppnå med sina hårda sanktioner mot Iran. Problemet är att folk i allmänhet är betydligt tåligare än vad man tror. Uppfinningsrikedomen är stor för den som är prövad, och minskad import ger möjligheter för inhemsk näring att ersätta bortfallet till del. Eftersom oljepriserna höjs blir det också bättre avkastning på den olja som landet lyckas att smuggla ut, vilket ytterligare förbättrar regimens motståndskraft. Folkets resningsförmåga påverkas också av de syriska erfarenheterna. Den genomsnittlige iraniern har kunnat följa en folklig revolt och kunnat notera att någon substansiell hjälp av omvärlden har inte det syriska folket fått, utan regimen sitter fortfarande säkert i sadeln.

Så är också fallet de facto i Egypten också, där intressant nog den första omgången i presidentvalet sker just 23. och 24. maj. Presidentvalskommissionen beslutade i lördags att tre av huvudkandidaterna inte får ställa upp i valet av olika skäl. Det gäller Muslimska Brödraskapets Khairat al-Shater, förra vice-presidenten och underrättelsechefen Omar Suleiman och Salafistledaren Hazem Salah Abu Ismail. Al-Shater har enligt kommissionen nyligen varit i fängelse, Suleiman ska inte ha haft tillräckligt många autentiska underskrifter och Abu Ismail har en mamma med amerikanskt pass, vilket förhindrar denne att ställa upp enligt vallagen. Dessa har nu en kort tid på sig att överklaga. Symtomatiskt gick Abu Ismails advokat ut och lovade kaos om denne inte fick kandidera.

Tiden fram till presidentvalet är över kan bli dramatisk. Till skillnad från förra året verkar det finnas större sprickor i armén mellan ledning och lägre nivå. Jag uppfattar att den senare blivit betydligt mer influerad av religion än tidigare, varför det finns en risk att dessa sprickor kommer i dagen om armén kommenderas ut på gatorna för att kontrollera stridslystna Salafister som fått sin kandidat utslagen.

Med den starkt Israelnegativa befolkningen i Egypten krävs det inte några större tankeövningar för att inse att israeliska attacker i maj-juni skulle kunna påverka utgången av det egyptiska valet, vilket skulle vara ogynnsamt för Israel. Det skulle innebära att i praktiken är vi i augusti innan ett optimalt läge uppstår för en israelisk operation. Vädermässigt ok, två tydliga kandidater i USA och det egyptiska valet är över. Frågan är om det går att vänta så länge, eftersom de iranska ingenjörerna kan komma djupare ned i allt fler berg. För att travestera:

Yes, you can talk the walk, but do you walk from talk?

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare