Vid halvåtta i kväll började Wikileaks släppa ut de dokument från den amerikanska utrikesförvaltningen som de har fått tillgång till. Vad ska man egentliga tycka om denna omvälvande händelse? Tidigare hemlig korrespondens och promemorior kommer till publik kännedom.
Det finns både för och emot. Only time will tell.

Till att börja med finns det en typ av rapporter med recensioner av olika ledare i världspolitiken. Dessa nedsättande omdömen slår tillbaka mot de som uttalat dem och jag sörjer inte att dessa är offentliggjorda.

Nästa reflektion är att det är bra att människor i gemen blir medvetna om hur vārlden är funtad, och vad som sker bakom kulisserna. Olika propåer ställda till USA om hur man bör hantera saker som iranska kärnvapen, eventuellt utnyttjande av Röda Halvmånen för vapensmuggling etc. innebär att den som vill kan begripa hur komplicerade överväganden de som styr måste göra hela tiden. Det finns också rapporter om hur USA producerar rapporter om brittiska parlamentariker. Vi talar alltså om landet som har en ”speciell relation” med USA. En påminnelse om att det är svårt att hitta vänner, och att det är intressen som förenar.

Det jag har svårast med är vilka konsekvenser publicerandet får. Wikileaks verkar ha insett allvaret på individnivån, och säger att de inte ska publicera material som sätter enskilda människor i fara. Gott så, men frågan är vad detta betyder på statsnivån? Vad kommer Iran göra när man analyserat vad som står om deras kärnvapenutveckling? Det lilla jag tagit del av talar för att de gasar på, vilket de kanske inte gjort om dokumenten inte läckt ut. Det är ett stort ansvar att bära för den som publicerat materialet.

Kanske är det nu som vi kan försöka falsifiera Axel Oxenstiernas ord till sonen Johan vid hans avresa till fredsförhandlingarna i Münster?
”An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur – Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs”

DN
SvD
Expressen
Aftonbladet
Expressen
DN
SvD
Expressen
SvD

Mer av samma författare