I en fullständig vidräkning av ISAF kommandostruktur går Matthew Nasuti igenom denna och finner att enbart ISAF har 130 generaler och amiraler i Afghanistan. Det är en flaggofficer per 1000 soldater. Nasuti hänvisar till de 26 befattningar som listas som ledningsbefattningar på ISAF hemsida och undrar vad de andra 104 gör. Han drar paralleller till Patton och dennes 3. armé. Denna bestod av sex armékårer motsvarande de sex regionala ledningarna i Afghanistan. För att leda detta behövde Patton ytterligare två generaler i sin stab. Naturligtvis fanns det fler generaler totalt i armén, vilket Nasuti inte nämner. ISAF svarar Nasuti genom att hänvisa till behovet av bred erfarenhet givet den komplexa miljön och de krav media ställer, vilket jag anser vara tunna argument. Nasuti kommenterar att Patton behövde ingen stor PR-stab för att berätta om framsteg – de talade för sig själva. En delförklaring till denna täthet är förstås det faktum att ett politiskt engagemang i Afghanistan innebär att länderna skickar en general till området. En annan kan vara den ökade grad av specialisering som pågått sen andra världskriget och därmed driver kravet på koordinering. Fast denna koordinering i sig behöver inte innebära flaggofficerare per se för att göra denna. Nasuti tar också upp avsaknaden av ledarskap och ger byråkratisering och konsensusledarskapet skulden för att bland annat utrustning har saknats både i Afghanistan och Irak. En kultur där generalerna passar på varandra och väntar och ser vad som händer. Han tar också upp fallet med överste Lawrence Sellin, US Army Reserve, som nyligen skickades hem sen han skrivit en kritisk, ej godkänd artikel för nyhetsbyrån UPI. Tro inte att diplomaterna kommer billigare undan hos Nasuti. Han undrar varför USA har sex personer med ambassadörstitel i Kabul. Avslutningen på artikeln är obetalbar och tål att citeras:” It is not clear why a landlocked country such as Afghanistan has a staff of foreign Navy Admirals helping to oversee its ground war. It would seem logical to send them all home.”

Mer av samma författare