Jag började skriva den här artikeln med att räkna upp vad som inte fungerar i den ryska krigsmaskinen men gav upp – det blev en alltför lång lista.
Att man inte kommit längre efter 2,5 års krig, trots en på pappret stor överlägsenhet på alla områden, är uppseendeväckande om man följt den ryska krigsmakten i snart 50 år. – Ryssen har ett ”tänk” och en människosyn som möjligen fungerade i en förgången tid.
Jag har tidigare rekommenderat läsarna att läsa Alexij Babtjenkos Krigets färger för att få en inblick i hur den ryska krigsmakten (inte)fungerar. Nu finns en ny bok ZOV (ISBN: 928-918053-208-2) av den avhoppade soldaten Pavel Filatiev som skriver om sina upplevelser som rysk soldat i Ukraina. Dessa böcker förstärker bara det intryck jag fick 1994 vid en Wiendokumentinspektion i OSCE regi vid 14.ryska armén i Transnistrien. Vi förevisades nystädade logement med välsträckta sängar och blommor på borden. Efter det bröt jag programmet genom att fråga efter en toalett. Vår guide stabschefen på 14:e armén förstod inte bättre än att avdela en yngre kollega att följa mig och visa. Toaletten var ett skjul med hårdgjort golv, sannolikt utan avlopp där man uträttade sina behov, stort som litet, där det fanns plats – och det fanns det inte. Ett svenskt svinstall är ett under av hygien jämfört med det jag såg.
En bild av den ryske soldatens vardag och det var absolut inte meningen jag skulle se detta. Man hade verkligen inte glömt Potemkin och konsten att lura betraktaren!
När jag kom ut som plutonchef från krigsskolan i slutet på sextiotalet var det understundom tufft att vara ung officer. Vietnamkriget pågick och ungdomen var ganska uppkäftig. Men försvaret hade fattat att den gamla auktoritära ledarstilen inte fungerade speciellt bra och ett intensivt arbete pågick för att förändra ledarskapet.
Den förändring som påverkade mig mest var när kommandot ”Framåt” ändrades till ”Följ mig” – det sade allt! Befälen skall var föregångsmän – det du begär av dina underlydande skall du också vara beredd att göra själv. Tydligare kan det inte bli.
Men förändringen tog tid, inte minst äldre kolleger hade lite svårt att tänka om. Efter 10-15 år blev det riktigt bra. När jag fick uppdraget att leda den första bosnienbataljonen hade jag fortfarande vissa dubier om principerna skulle fungera om det blev allvar. När jag kom hem hade jag inga dubier längre – det funkar.
Så Vladimir Putin – du kommer aldrig att segra i Ukraina med din dåliga krigsmakt så länge vi i väst stödjer Ukraina och det kommer vi att göra för du har inte gett oss något alternativ.
Att förändra din krigsmakt mot en fungerande organisation med respekt för människan med FN deklaration om de mänskliga rättigheterna som grund kommer att ta tid – 30 år- minst. Och den tiden har du inte.
Om du hade den och lyckades med förändringen skulle du ha en hyfsad armé. Men den skulle då inte vilja hjälpa dig att bygga ett orättfärdigt imperium. Därför kommer du inte köpa mitt förslag utan leda dig själv och din stödjande klick rätt ned i ett svart hål.
