Inte långt härifrån flödar den politiska kreativiteten. Jag talar om diktaturen Vitryssland, där oppositionella funnit nya vägar för att protestera mot den auktoritära regimen. När det blev förbjudet att bilda folksamling, så klappade de händerna istället. Det blev naturligtvis förbjudet, varpå de protesterande istället lät ställa sina mobiltelefoner på alarm vid överenskomna tider. Att genomföra dessa typer av Smart mobs kan ha ett högt pris. Vitryska KGB har arresterat uppemot tusen människor under sommaren för protester mot president Alexander Lukatjenkos styre.

Livet för den vanlige vitryssen blir allt hårdare. Sedan årsskiftet har inflationen stigit med över 50% bland annat på grund av att den vitryska rubeln har tagit några flytande simtag på valutamarknaden. Det har resulterat i kallsupar som har inneburit att värdet på rubeln minskat med c:a 2/3 mot omvärlden. Importen har blivit rekorddyr samtidigt som den ryska marknaden tack vare sin relativa köpkraft driver upp priser på mat. Maten söker sig ut till exportmarknaden. Den vitryska ekonomin befinner sig i utförsbacke, och för att få tillgång till lån från Internationella Valutafonden så förutses omstruktureringar av den vitryska ekonomin. Nyligen lanserades en avsikt att privatisera 200 statliga företag. Flera exempel från tidigare avregleringar i hårt statskontrollerade ekonomier har inneburit stigande arbetslöshet och större förmögenhetskoncentrationer, så prognosen för den vitryske Ivan ser mörk ut på kort sikt. Detta innebär påfrestningar på det vitryska sociala kontraktet.

Vitryssland har ett omfattande beroende och samarbete med Ryssland, inte minst på försvarsområdet. För närvarande pågår den gemensamma övningen Union Shield 2011, där 12000 soldater övar bland annat gemensamt luftförsvar. Ryssland deltar med både S-400 långräckviddigt luftvärnssystem som Pantsir-S för närluftvärn. Enligt rysk media förhandlar de bägge länderna om ett vitryskt köp av begagnade SU-30 stridsflygplan från Ryssland som ursprungligen var avsedda för Indien. Just försvarsindustriområdet är för övrigt den vitryska näring som har störst möjligheter att överleva på en internationell marknad.

Samarbetet till trots är president Lukatjenko i första hand vitryss. Han försöker på olika sätt hitta andra marknader, och har hittills funnit Venezuela, Syrien och Iran som alternativ. En ny partner är Kina som nyligen meddelade att landet satsar en miljard dollar på att investera i Vitrysslands första industripark. Detta kapitaltillskott är välkommet för regimen som försöker minska inflytandet från IMF och Ryssland.

Även om den modiga oppositionen skulle lyckas med att få till stånd fria val, där Lukatjenko besegrades, så skulle Vitryssland med största sannolikhet inte bli fritt i alla avseenden. Här krockar folkens självbestämmanderätt med säkerhetspolitiska realiteter. Sett med ryska glasögon är ett Vitryssland med bindning till NATO fullständigt oacceptabelt. För drygt 20 år sedan var Moskva på betryggande avstånd från NATO:s stridskrafter i dåvarande Västtyskland. Genom Warzawapaktens kollaps halverades den bufferten, och med ett Vitryssland i västlägret skulle avståndet ha krympt till mindre än 50 mil. Idag är i och för sig de baltiska staterna på en slags halvdistans till Moskva, men den militära styrkan är för svag för att utgöra ett hot. Det är annorlunda med den historiska anfallsvägen för Rysslands fiender. Till detta skulle också komma en ökad isolering av den ryska enklaven i Kaliningrad,

Det innebär att Ryssland på alla sätt skulle motsätta sig en sådan utveckling. Verktygen är många. Ryska informationsoperationer och ekonomiska påtryckningar är de första och troligaste valen. Vitryssland skulle sannolikt visa upp betydande likheter med Ukrainas utveckling sedan Sovjetunionen försvann. Om det inte skulle räcka vore det naivt att tro att militära medel inte ingår i den ryska arsenalen. Vi vet inte heller exakt hur nuvarande vitryska och ryska avtal ser ut när det gäller gemensam säkerhet idag. Det skulle förvåna mig om det inte finns någon passus, där det finns möjlighet att effektuera planer som innebär att ryska förband rullar in i Vitryssland för att möta ”utländsk aggression”, och som innebär att ryska förband får baser i landet. Om det vitryska folket skulle göra motstånd likt de baltiska staterna i början av 90-talet, så skulle vårt försvar prövas i beredskapshänseende. Håll ögonen på Vitryssland framöver.

Mer av samma författare