Strid med kvalificerade jägarförband på djupet av angriparens operationsområde kan ge mycket stor effekt. Foto: Mats Nyström, Försvarsmakten

av Johan Althén och Joakim Ericson

Vi har under de senaste veckorna följt inläggen om det glesa stridsfältet varvid detta blir ytterligare ett inlägg i debatten.

I skrivande stund genomförs en studie, för hur Arméns strid på djupet ska föras i framtiden, under ledning av chefen för Norrbottens regemente och med sekreterare ur Arméns jägarbataljon. Vi avser i detta inlägg inte att förekomma detta arbete, utan snarare belysa vikten av att planera för och hantera djupet.

Djupets betydelse har visat sig på flera sätt under de senaste hundra åren och Sverige har under den tiden planerat för och hanterat detta på olika sätt. Men dagens läge avseende den svenska Försvarsmakten gör djupet som begrepp än mer aktuellt.

Det moderna stridsfältet kommer, som flera av tidigare inlägg belyst, vara glest med ett stort djup. Till det kommer, enligt Försvarsmaktens Perspektivstudie, den framtida konfliktmiljön att omfatta ett bredare spektrum av aktiviteter, där gränsen mellan krig och fred kommer att suddas ut samt att de framtida konflikterna bedöms bestå av stora delar icke-linjär krigföring. Till detta bedöms, genom den tekniska utvecklingen, tidsförhållanden minska och rumsförhållanden öka.[1]

Perspektivstudien visar alltså på att djupets betydelse bara kommer att öka, i en alltmer komplex konfliktmiljö. Detta innebär att risken framgent är ännu större att motståndarens tillåts styra upp spelplanen och vi riskerar att hamna i en fälla av osäkerhet och passivitet. Det finns med andra ord många utmaningar med ett glest stridsfält och stort djup, men det finns också möjligheter för den som ser och tar tag i dessa. Bland annat medför det glesa stridsfältet, djupet, att även motståndaren sprids ut och en mindre försvarare kan nå effekt genom manöverkrigföring.

Därför argumenterar vi för egen förmåga att, genom operationskonst, hantera djupet i vår egen strid. Försvarsmakten definierar operationskonst som “[…] samordning i tid och rum av tillgängliga militära maktmedel i syfte att uppnå politiska och militärstrategiska målsättningar” där samordningen sker för att hitta synergieffekter.[2] Detta innebär att operationskonsten utövas på och påverkas av både stridsteknisk, taktisk, operativ och strategisk nivå, samtidigt över hela djupet, således det glesa stridsfält. Vi behöver bli proffs på att planera för att även utsätta motståndaren för ett komplext stridsfält med multipla hot.

Den effekt vi vill uppnå är att tidigt få grepp om motståndarens förband och minska dennes anfallskraft innan ett avgörande kan nås. Till det kommer egna förband över ytan och på djupet att innebära att Sverige fortsatt kan hävda eget territorium om eller när stöd/ hjälp utifrån anländer. Det glesa stridsfältet med stort djup måste ingå som en komponent i all planering – vi kan och måste använda det till vår fördel.

Författarna är majorer och genomför det Högre officersprogrammet vid Försvarshögskolan.

Noter

[1] Försvarsmakten, Slutlig redovisning av perspektivstudien 2016-2018, (2015), s. 26–28.
[2] Försvarsmakten, Operativ Doktrin, Försvarsmakten: Stockholm, 2014, s. 15.