Arméchefen har uppmanat till att diskutera hur den svenska armén bör utvecklas för att möta framtidens utmaningar. Jag har i tidigare inlägg diskuterat hur modern storskalig krigföring påverkar den svenska armén. I detta inlägg fortsätter jag diskussionen om framtidens svenska armé med ett inlägg om utmaningarna med teknisk innovation och mänsklig förmåga. Framtidens svenska armé måste bygga sin styrka i mötet mellan teknikens möjligheter och människans förmåga till anpassning.
I kriget mot Ukraina har vi sett hur drönare, AI-stödd måldata och digital ledning förändrat hur striden förs på slagfältet. Utvecklingen går fort och nya lösningar presenterar sig på slagfältet hela tiden, vilket i sig har skapat behovet av förmåga till transformation under strid. Samtidigt har den enskilde soldatens förmåga till anpassning, moral och ledarskap i kaotiska stridssituationer visat sig göra skillnad när tekniken inte fungerat eller fientliga motmedel varit framgångsrika.
Det är här en spänning uppstår – hur mycket ska framtidens armé vila på teknik och hur mycket på människan?
Det är ovillkorligen så att framtidens armé kommer att bygga på den senaste tekniken. Framtidens krigföring kommer bland annat att bestå av snabbare beslutsfattning med stöd av AI, ökad förmåga till bekämpning genom drönarsvärmar och en närmast total lägesbild på ett transparent slagfält. Utmaningen för armén är att om den blir allt för tekniktung finns risken att den förlorar sin flexibilitet när tekniken inte fungerar som tänkt. Framtidens armé måste således göra både och. Den måste både ligga i teknikens framkant samtidigt som den har robust förmåga för att fortsätta striden utan eller begränsat tekniskt stöd. Det handlar både om metoder och materiel, men även om hur framtidens förband ska designas. Om vi för ensidigt fokuserar på att bygga styrka genom teknik, riskerar vi att bli bräckliga i krig. Samtidigt som om vi inte bygger styrka genom teknik riskerar vi att halka efter. Robust uthållighet bygger vi genom att väva samman dessa två perspektiv – framtidens armé ska följa och vara i framkant av sin samtid, men den måste även fortsätta verka när tekniken inte längre fungerar.
Den svenska armén är duktig på att bibehålla analoga metoder i vår grundläggande träning – den som behärskar grunden är rustad att omfamna teknisk utveckling. För att ytterligare utveckla vår förmåga bör vi säkerställa att dessa utvecklas i samklang med teknikutvecklingen samt att även utveckla metoder som fungerar över alternativa tekniska lösningar. Styrkan i framtidens armé ligger i balansen av teknologisk utveckling och mänsklig förmåga till anpassning och flexibilitet baserad på en kvalitativ grundutbildning. Vi är en god bit på väg och har mycket med oss in i framtiden.