Claes Sundin frågade i en kommentar angående Talibaner:
””@ Försvar och säkerhet
Är allting viktigt numera? Ska Du släppa fokus på Östersjön nu när USN och USMC uttalar sig och balterna ställer krav mer avancerade övningar? Vem ska luftförsvara Gotland/Östersjön? Nato med en eller två hangarfartygsgrupper? Ryssland som med rätta känner sig instängt och hotat? Eller Sverige -det lilla märkliga landet som både vill ha ansvaret och slippa det.”
Jag har svårt att se Ryssland med rätta känna sig inringat och hotat. Det finns ett fritt flöde av varor och tjänster genom Östersjön. Fram till den väpnade konflikten i Georgien 2008 var det så lugnt här, att NATO lät bli att förnya planeringen för kollektivt försvar. Ryssland kommer nog att försvara en del av Östersjön med sina kvalificerade luftvärnssystem i Kaliningrad. USA kommer att försäkra våra baltiska grannar, och genomföra andra åtgärder för att inte dessa skall vara hotade. Vi måste inse att den amerikanska uppmärksamheten samtidigt sakta förskjuts mot öster, medan Ryssland har sitt fokus på Kaukasus och Centralasien. Men, Ryssland är en enväldeskultur och kan på något år ändra kurs. Därför måste vi kallt beräkna dess kapaciteter, utan att drivas av vare sig rädslor eller fördomar.
Vi ska luftförsvara Gotland och våra delar av Östersjön! I praktiken är det inte så enkelt av två skäl. För det första avsätter vi numera högst 1,3% av BNP för försvaret. Vem som helst kan gå till eminenta SIPRI databas för militära utgifter och skriva in Sweden. 2008 är det sista året som finns med och där är siffran 1,3% av BNP. Våra nordiska grannar ligger på 1,3-1,5% samma år. För det andra släppte vi i samband med FB 2004 kvalificerad militär närvaro på Gotland, något som Johan Tunberger, Bo Pellnäs och jag påpekat ända sedan den tiden. En klok politik ser till att ingen kan ifrågasätta vår vilja och förmåga att uppträda i viktiga riktningar.
Priset vi får betala för minskade resurser och militär frånvaro är minskad handlingsfrihet. Så enkelt är det.
Att Ryssland skulle känna sig mer eller mindre instängt och hotat beroende på avdelade svenska resurser på Gotland förefaller ytterst långsökt. Det kan bara ha betydelse i den yttersta marginalen i de värsta scenarierna!
Att Sverige i många stycken är märkligt kan jag hålla med om. Men det ligger absolut inget märkligt i FB 2004 eller att Sverige avsätter 1,3 % av BNP för försvaret. Det handlar om demokratiska beslut fattade i god ordning efter omfattande beredning.
Om Gotland är hotat så ligger det helt inom FM:s budget och mandat att fixa till det innan eventuell rysk ”enväldeskultur” kan ställa till det. Hur svårt kan det vara? FM är väl inte helt oförmögna till att efterhand och utifrån säkerhetsläget disponera om befintliga resurser?
Sen undrar jag vad Claes Sundin menar med att ”Sverige…vill ha ansvaret och slippa det.” ?
Jag tror att jag kan upplysa om att Sverige ansvarar för svenskt territorium. Gotland ingår däri. Därom kan det väl inte råda några som helst tvivel?
Slutligen, KKrVA Luftförsvarsstudie (LFS 2025). Vad syftar den till, vem ska läsa den och i vilket syfte?
@Pellefant
Det är naturligtvis beslut som är fattade i god ordning efter omfattande beredning. Det hindrar ju inte att beslutet om Gotland har tagits med en för stor tonvikt på grundorganisationen eller var väljarna finns.
Att fixa till Gotland låter sig inte göras utan resurser. Vi har ingen kvalificerad resurs på plats från början. Vi är inte samövade för detta. Helt logiskt, eftersom beredskapen varit sänkt. Det är det som är min poäng.
@ Försvar och säkerhet
Perspektiven skiljer. Det är ett förmodat ryskt perspektiv på Natos expension sedan 2004 som jag syftar på. Medvedev och före honom
Putin har givit uttryck för detta. Sanningen ligger i betraktarens ögon.
Det finns flera möjligheter vad gäller vår säkerhetspolitiska situation. Exempel: En mycket gynnsam utveckling för stabiliteten i Östersjöområdet, inte alls osannolik, vore om USA och Ryssland, i bästa samförstånd lämnade ansvaret för Europas säkerhet till EU. USA och Ryssland skulle då kunna inrikta sig på Stilla Havet, Sibirien och följderna av den kinesiska ekonomins utveckling.
Vad gäller LFS 2025 vill den enligt den prelimiära underrubriken beskriva: ”Möjligheter, risker, chanser, alternativ och konsekvenser i och nära svenskt luftrum.”