Är det äntligen tid för doktorerna att få betydelse för Försvarsmaktens verksamhet? Frågan om varför Försvarsmakten behöver forskarutbildad personal har varit aktuell sedan den första doktoranden antog för mer än 30 år sedan. En naturlig koppling är som lärare vid Försvarshögskolans utbildningar. Men är det allt forskarutbildad personal förväntas göra, att utbilda officerare och blivande officerare? Från 2019 när Covid-19 pandemin börjar sprida sig i världen tills nu, med kriget i Ukraina, sker en accelererad teknik och produktutveckling som påverkar organisationen. För en stor och komplex organisation med divergerande verksamhet som Försvarsmakten blir det en utmaning att hänga med i samhällets utveckling, samtidigt har vi även ansökt om medlemskap i Nato. Sverige är inte en solitär. Vi har länge haft bilaterala avtal och medlemskap i Europeiska unionen men Nato anslutningen medför ytterligare anpassningar även för forskning och utveckling FoU.
Snabba förändringar i omvärlden, av tekniska system och metoder, hur vi bedömer förmåga och hur vi arbetar och organiserar oss påverkar våra möjligheter till samarbete. Utvecklingen av militär förmåga kan inte längre finansieras eller kompetensförsörjas med inhemska eller försvarsmaktsinterna medel. Även om vi skulle vilja isolera FoU för att inte avslöja vad vi kan göra, skapar det samtidigt en situation där vi hamnar på efterkälken jämfört med andra länder.
För att skapa en relevant armé behöver vi skapa nära relationer med externa aktörer. Det medför att armén, forskningsinstitut, universitet och industrin måste hitta metoder för att samarbeta nära varandra. Det resurser som krävs för att utveckla metoder och teknik av relevans för armén är kostnadsdrivande långt utöver vad budgeten medger.
Samproduktion och tillämpad forskning blir designkriterier för arméns utveckling. Genom samproduktion med andra aktörer blir det möjligt att knyta andra kompetenser till organisation och öka forskningsfinansieringen. Samtidigt betyder det att armén behöver identifiera vad som är av intresse för dessa aktörer. Det armén har som skulle kunna vara av intresse för andra är möjligheten till stora mängder empiri och andra typer av samarbeten och finansieringsmöjligheter. Om vi verkligen vill skapa ordentliga förutsättningar för FoU behöver vi genomföra gemensamma projekt finansierade genom EU-Horizon och europeiska försvarsfonden (EDF)[1], Vetenskapsrådet[2] Forte[3] och Vinnova[4] tillsammans med FOI[5], Fraunhofer[6], TNO[7], DSTL[8], universitet/högskolor och industrin. I figur 1 illustreras hur arbetet med att utveckla en problemformulering sker i samarbete med berörda aktörer för att slutligen resultera i en projektansökan.
Figur 1. Översiktlig bild över processen att utveckla en forskningsansökan
I bild 1 illustreras en kartläggning över möjliga områden som arméns experimentplattform skulle kunna stödja eller delta inom. Krigsförbanden (KF) har olika behov av utveckling som behöver analyseras och problematiseras. Forskarutbildad personal skulle kunna vara en möjlig resurs för den typen av analyser, Samtidigt behöver behoven kartläggas och analyseras efter gemensamma problemområden vilket skapar ett potentiellt stridskraftöverskridande utvecklingsområde.
Om det är möjligt med interna resurser att kartlägga problematiken och utarbeta en frågeställning finns det möjlighet att föreslå en FM studie. Om det saknas resurser för att kartlägga problematiken behöver vi extern hjälp. Första frågan som behöver klargöras är om det är kunskap eller en artefakt[9] som efterfrågas? Därefter behövs en analys om problematiken är säkerhetskyddskänslig (öppen/hemlig). Om det finns säkerhetskyddskänslig information eller metoder kan en möjlig väg vara att använda Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) eller Försvarshögskolan (FHS) för att skapa kunskap. Med verksamhetsmedel kan FOI/FHS påbörja en mindre kartläggning som sedan kan mynna ut i ett större förslag till forsknings- och teknikutvecklingsplanen (FoT-plan). Om det inte föreligger säkerhetsskyddskänslighet kan andra externa aktörer (högskolor och universitet) användas för att skapa kunskap. Om behovet är att utveckla en artefakt bör det ske i samarbete med forskningsinstitut, högskolor och universitet samt industrin, samproduktion. Forskningsinstitut, högskolor och universitet har möjlighet att söka externa medel för att besvara frågor eller utveckla produkter. Vissa institut har även en finansieringsmodell där staten bidrar med medel om projektet får en EU finansiering genom EU-Horizon eller EDF.
Fyra olika områden skulle vara möjliga för forskarutbildad personal vid arméns experimentplattform att arbeta med: 1) stöd med problemformulering och kommunikation med externa aktörer, 2) stöd med problemformulering till FM studier, 3) kommunikation och koordinering för att underlätta datainsamling, analys och resultatbeskrivning, 4) kommunikation och koordinering för att underlätta datainsamling, analys och resultatbeskrivning.
Punkt fyra i bild 1 har störst potential att bidra till arméns utveckling samtidigt som det kräver stor arbetsinsats att realisera. Arbetet med att söka externa pengar från olika forskningsfinansiärer är tidskrävande och kräver en stödjande organisationsresurs som armén saknar. Armén kan inte självständigt söka dessa medel utan är i behov av en samarbetspartner som kan vara forskningshuvudman och projektkoordinator. Att skapa dessa externa kontakter kräver ett omfattande arbete och relevanta frågeställningar. Det akademiska samarbetet växer ofta fram i interaktionen som sker i det akademiska skrivarbetet. Det är först när man kan skriva tillsammans som det blir intressant att fördjupa samarbetet. Processen att analysera problem med olika teorier som är kopplade till olika kunskapsfilosofier blir arbetssätt för att kartlägga om det är möjligt att samarbeta. Konceptuella papper och mindre artiklar som kan publiceras på forskningskonferenser blir verktyg för att skapa underlag till projektansökningar. Konferenser som International Command and Control Research & Technology Symposium (ICCRTS)[10], Information Systems for Crisis Response And Management (ISCRAM)[11], Human factors and ergonomics society annual symposium[12] samlar flera aktörerna och är viktiga verktyg för publicering och nätverksbyggande.
Bild 1. Egenskapat förslag på arbete för arméns experimentplattform.
Ett sätt att utveckla organisationen och fokusera arbetet är att rekrytera en doktorand i samband med att ett projekt formaliseras. Doktoranden kan arbeta i projektet samtidigt som denne genomför sin forskarutbildning. Avhandlingen kopplas samman med utvecklingsbehovet för armén samtidigt som det bidrar till kunskap och eventuellt nya produkter. Intresset för att skapa en struktur som kan omhänderta doktorander blir en viktig faktor för att hitta samarbetspartners. Flera institut har behov av att skapa projekt som kan fungera som ett empiriskt underlag för en avhandling. Disputerade officerare som har affilieringar till olika universitet och högskolor kan ingå som huvudhandledare eller biträdande handledare i olika konstellationer tillsammans med andra representanter från högskolor och universitet vilket skräddarsys utifrån varje enskilt doktorandprojekt.
Ett exempel kan vara stabens motståndarbedömning. För att underlätta processen behöver armén en artificiell intelligens integrerad i systemet. En militär doktorand med rätt bakgrund skulle kunna utgöra en del i projektet. Beroende på inriktning kan en mängd högskolor och universitet vara möjliga samarbetspartners och för att beträda rollerna som huvudhandledare eller biträdande handledare i ett doktorandprojekt.
Utöver kunskap bör det vara eftersträvansvärt att genomföra tillämpad forskning som resulterar i användbara produkter som kan produceras. Samtidigt kräver det ett nära samarbete med industrin som kan tillverka det som projektet identifierar.
Slutligen, i Bild 1 och Figur 1 kan verka skrämmande, då de avviker från utvecklingsarbetet som traditionellt sker i Försvarsmakten. Men det avviker inte från samproduktionen som sker utanför Försvarsmakten. Skall övriga aktörer anpassa sig till Försvarsmakten och vill Försvarsmakten det? Har Försvarsmakten kunskap och ekonomiska medel att driva en isolerad FoU verksamhet? Svaret är redan givet med tanke på tilldelade FoU medel. Försvarsmakten är tvingat att attrahera och involvera externa aktörer. Kopplat till bild är frågan snarare om Försvarsmakten kan matcha aktörernas behov för att påverka frågeställningar och forskningsdesign inför projektansökningar. Forskarutbildad personal blir en kritisk resurs för att projekten skall ha en militär relevans vilket blir än viktigare nu när det råder krig i Europa. Samproduktion är den enda rationella vägen att nå resultat som kan omsättas i konkreta produkter och metoder.
Författaren är major och disputerad i arbetsintegrerat lärande och tjänstgör vid Markstridsskolan som experimentledare.
Noter
[1] Ansökningsportal EU-Horizon och Europeiska försvarsfonden, https://ec.europa.eu/info/funding-tenders/opportunities/portal/screen/opportunities/topic-search.
[2] Vetenskapsrådet, https://www.vr.se.
[3] Forte, https://forte.se.
[4] Vinnova, https://www.vinnova.se
[5] Totalförsvarets forskningsinstitut, https://www.foi.se.
[6] Fraunhofer, https://www.fraunhofer.de.
[7] TNO, https://www.tno.nl/nl/.
[8] The Defence Science and Technology Laboratory, https://www.gov.uk/government/organisations/defence-science-and-technology-laboratory.
[9] ordet, används för alla ting som tillverkats av människor,
[10] International Command and Control Research & Technology Symposium, https://internationalc2institute.org.
[11] Information Systems for Crisis Response and Management, https://iscram.org.
[12] Human Factors and Ergonomics Society, https://www.hfes.org/Events/Upcoming-Meetings-and-Activities/Event-Details/hfes-67th-annual-meeting-and-exhibition