Så kom då regeringens budget för Försvar och samhällets krisberedskap. Det stora numret var överföringen från materiel till förbandsverksamhet, vilket är ett uttryck för att pengar inte hittats för detta någon annanstans än. Denna minskade materielomsättning kommer att ackumulera framtida behov ytterligare. Ett försök gjordes också att spinna om att insatserna kostar mindre, eftersom det nya personalförsörjningssystemet innebär att FM inte behöver kontraktera personal på samma sätt som idag, vilket i sin tur ökar förbandsanslaget. En ren bokföringsteknisk fråga.

Idag håller Folk och Försvar ett seminarie tillsammans med (Kd), där ledamoten i Försvarsutskottet, Mikael Oscarsson, presenterar material från bland annat Riksdagens Utredningstjänst. Ett bra initiativ att få till stånd en prognos om försvarsomställningen som efterföljs av en debatt med framstående försvarspolitiker. Ett utmärkt forum, där vi kanske kan få en diskussion som belyser att personellt och materiellt uppfyllande går i otakt. När personalen i Insatsorganisation 2014 finns på plats 2018-2019 enligt prognoserna, så är den materiella kvaliteten i nedförsbacke. Vid denna tid är en hel del av materielen 30-40 år gammal, vilket motsvarar det här idag.

Enligt Försvarsmakten handlar det bland annat om Haubits 77, stödfartyget HMS Carlskrona och SK 60 fram till 2021. Därefter blir behovet än större med örlogsfartyg och stridsfordon. Till detta kommer ett förmågelyft för Gripensystemet för att möta utvecklingen på stridsflygområdet. Hur omfattande detta behov är inte klarlagt förrän till ÖB:s underlag i mars 2012. Detta mesta talar för att behovet är stort på sikt, men att resurserna inte finns. Därför är det myndighetens bedömning att den kommer behöva ekonomiska investeringar från 2015 utöver nu gällande planering. Försvarsministern brukar framhålla att det vore oansvarigt att sända värnpliktiga mot yrkesförband. Det ska bli spännande att höra hur en motsvarande formulering låter avseende omodern materiel.

Intressant nog refererade finsk media igår en rapport från sin Försvarshögskola som pekar på att Finland redan märker av en tyngdpunktsförskjutning från Centraleuropa mot nordvästra Ryssland. Rapporten tar bland annat upp Iskanderrobotar i Loga söder om S:t Petersburg, helikopterförbanden i Alakurtti och luftvärnssystemet S-400 i Kaliningrad. Med det senare kan Ryssland stänga luftrummet över Östersjön, enligt rapportförfattarna. De betvivlar att NATO därför skulle kunna försvara de baltiska staterna vid ett eventuellt angrepp mot dessa. En besk uppfattning för realiseringen av den militära dimensionen i solidaritetsförklaringen. Extra intressant eftersom Finland ska genomföra en redan beslutad 10 % neddragning av sitt försvarsanslag som konsekvens av de nyligen genomförda regeringsförhandlingarna efter valet i landet.

Vid seminariet vore det bra att få svar på frågorna: Vad kostar det att lyfta den generella beredskapen om 90 dagar till en vecka (”50000 soldater inom en vecka efter beslut om höjd beredskap”), och hur lång tid tar det? Stalltips: Det tar inte 83 dagar, utan antagligen år. Det beror på att förband måste utbilda varandra, tillgång till övningsterräng, beställning av övningsammunition, grundtillsyn på materiel, anskaffning av breddmateriel, incidentberedskap (eftersom höjningen rimligen ansätts vid försämrat omvärldsläge) och mycket annat. Den som följt F&S under en längre tid vet vid här laget att det är den långsiktiga beredskapen och krigföringsförmågan som bekymrar mig mest.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma skribent