Idag hade SvD en debattartikel om de afghanska tolkarna av frilansjournalisten Siri Steijer och Stefan Olsson, chef för tankesmedjan Fri Värld. Poängen är klar. Utan hjälp från dessa människor hade inte våra trupper kunnat göra sitt jobb lika bra. Vi bör därför ta vårt moraliska ansvar och göra något som kan skydda dem och deras familjer den dagen vi inte är kvar i Afghanistan på samma sätt.
I december gick Akademikollegan Johanne Hildebrandt hårt åt regeringen i samma ärende. Det är inte annat än en stor skam för Sverige att inte regeringen erkänner tolkarnas utsatthet, skrev hon i SvD. Dagen före julafton försökte Försvar och Säkerhet dra sitt strå till stacken genom julsagan Karl-Bertil Officers julafton om en
armémajor som tar saken i egna händer. Inlägget är F&S näst mest lästa någonsin och indikerar att många av läsarna känner för frågan.
Det är dags att öka trycket kring tolkarnas utsatthet. Det måste göras utan att hemfalla åt stigmatisering. De är vanliga människor som du och jag. Det är inte säkert att huvuddelen ens vill lämna Afghanistan, utan andra åtgärder kan också vara goda gärningar. När svenska styrkor etablerade sig i norra Afghanistan vintern 2005/2006 valde de efter hand att arbeta för oss och använda sitt kunnande om kultur och språk för att försörja sina familjer eller av andra skäl. Trots att allt fler gör allt dystrare prognoser för tiden efter ISAF, så arbetar de fortfarande lojalt vidare.
Det är tydligt att vår lagstiftning inte kunnat förutse den här situationen, men den ignorans tillståndet bemöts med upplever jag som kyligt byråkratisk i bästa fall. Vi borde låta frågan bli snabbutredd, varför inte genom en tilläggsuppgift till nästa steg i veteranutredningen som leds av folkpartiets förvarspolitiske talesperson Allan Widman, tillika ordförande i Riksdagens EU-nämnd.
I morgon kommer Fri Värld med en rapport om de afghanska tolkarna. Försvar och Säkerhet kommer att intensifiera bevakningen kring de afghanska tolkarna. Jag upplåter med glädje debattutrymme till den som vill lägga förslag hur den politiska nivån ska kunna övertygas om att inleda en utredning eller hur konkreta förslag skulle kunna se ut som bemöter dessa människor med en humanistisk ansats. Exempel från omvärlden saknas inte.
Idag hade Expressen en ledare med rubriken Varning för blågul försvarsnostalgi. När det finns en risk för att försvarsvänliga krafter etiketteras med ord som nostalgi, så är en god medicin att visa sitt engagemang även för Afghanistan. Kom och gör din röst hörd, både för vårt försvar och allas säkerhet!
Jättebra initiativ Johan, inklusive det med ledamöterna på Twitter. Men en ska håller jag ej med om att de är vanliga människor, de är modigare, de agerar.
Om några människor ska få komma hit så är det tolkarna och deras familjer, den dag vi och alla övriga lämnar!!!!!
Mycket bra skrivet, det behövs mycket mer uppmärksamhet kring den här frågan. Jag blir som civilist (och tämligen vanlig människa då jag inte har tjänstgjort, enligt ”oajonssons” definition) mycket upprörd över att regeringen har den här sliskigt byråkratiska inställningen. Speciellt upprörd blir jag över migrationsminister Tobias Billströms uttalande i nämnd artikel där han sa:
”Jag tycker att det skulle vara helt orimligt om en person som varit anställd av svenska staten fick en förmånligare behandling än en person som inte varit det.”
Är detta statens inställning? Är denna lågstadienivå av moral statens uppfattning av situationen? Om så är fallet, och den här mentaliteten är delad genom regeringen så blir jag riktigt rädd. Jag trodde att som arbetsgivare, och som statsapparat, skulle man kunna ta ett visst ansvar för sina anställda likväl som sin befolkning. Självklart bör tolkarna erbjudas asyl eller annan hjälp, om inte för den moraliska aspekten (som verkar totalt utomjordlig för staten) så för att skapa, eller snarare upprätthålla, ett rykte av tillit hos tolkar och civilbefolkning både i Afghanistan men även runt om i världen.
Jag låg vaken igårkväll och funderade över detta efter att ha läst artikeln, hur skulle man kunna göra för att få fram budskapet till ansvariga? Jag funderade på bland annat att skicka brev till Reinfeldt och att gå hem till Tobias Billström och knacka på.
Jag vill minnas att det fanns en namninsamling runt publicerandet av Johanne Hildebrandts artikel, men jag vet inte vilken effekt denna fick om den har använts som argument. Dock lever vi i ett samhälle där stora grupper på Facebook och en allmän röst spelar stor roll för tillämpning av nya regler/åsidosättande av regler som de är. Därför är en namninsamling, eller en Facebook-grupp av stor betydelse och det är något som borde tas i beaktning. Om en sådan finns vore det på tiden att få den att cirkulera mer, kanske genom att få lite uppmärksamhet i SvD.
Den första tolken har redan dödats, låt oss inte glömma hans offer i önskan om att göra gott.
http://www.dn.se/blogg/afghanistanbloggen/2010/03/08/en-attack-mot-det-goda-samarbetet-6628/