Förvecklingarna i Libyenkriget fortsätter. Det har varit möten både i Doha och Berlin i slutet av arbetsveckan. Det skulle vara intressant att se någon gå runt med kamera och fråga folk i väst hur kriget leds. Vad som kom ut av dessa möten är inte enkelt att följa. Helt klart är dock att NATO kommer att fortsätta, men att organsiationen behöver tillskott av flygplan med markmålskapacitet som får användas. Ingen nation svarade ja på denna propå. Tvärtom såg sig både Italien och Spanien sig föranledda att förtydliga att de inte kommer att öka ambitionen.
Som ett försök att öka trovärdigheten skrev Storbritanniens premiärminister och Frankrikes president en artikel i The Times som också USA president tecknade på. Denna artikel tolkas allmänt som en deklarerad policy om regimförändring. Detta har redan ställt problem för David Cameron. Parlamentsledamöter från bägge blocken vill inkalla parlamentet från påskledigheten för att debattera detta. De hävdar att premiärministern går utöver de mandat parlamentet givit. Storbritanniens ekonomi är i ännu sämre ordning än Frankrikes, och detta ifrågasättande styrker bilden av att det är Storbritannien som är den svaga länken i den hypermoderna versionen avEntente Cordiale, som fanns inför första världskriget.
Som om det inte varit nog, så lider NATO snart av en brist avseende precisionsvapen. Denna uppmärksammades i en artikel i Washington Post. John Pike, som är chef för tankesmedjan Globalsecurity.org skräder inte orden. Han undrar vilken typ av konflikter som européerna egentligen har planerat för, om det är så att ammunitionen börjar ta slut efter en månads konflikt. Han citeras med: ”Maybe they were just planning on using their air force for air shows.”. Detta är en allt vanligare kritik från amerikanskt håll som har sin grund i att Europa är rikare än USA, medan USA står för 3/4 av de militära utgifterna i NATO. Wiseman diskuterar bristerna på ett intressant sätt med kopplingar till vårt försvar och dess inslag av demonstratorer.
Det är tydligt att det som F&S tidigt skrev gäller alltjämt. Beroendet av USA är avgörande för utgången. President Obama medgav igår att det är militärt låst, och så länge inte USA kommer tillbaka till markmålsattacker är det uteslutet att rebellerna med övrigas stöd kan vinna. Flera republikaner ligger på och vill att A-10 och A-130 Gunships ska sättas in, men hittills har inte det hänt. Till del kan det vara underrättelser om nyimporterade luftvärnsrobotar SA-24 som får amerikanerna att tveka innan de har bättre underrättelseläge.
Samtidigt gjorde Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika (BRICS) ett gemensamt uttalande under mötet i Kina i torsdags att de motsätter sig en lösning med våld, utan att de vill se ett eld-upphör istället. I takt med att läget i Libyen på marken fortsätter att vara låst ökar denna sannolikhet.
Någon ny FN-resolution som går längre än den nuvarande är inte att påräkna, med BRICS med i ekvationen. Vilka länder skulle i sådant fall ha marktrupp att avsätta för en insats på marken, om ens viljan skulle finnas?
En självriggad fälla som slår ihop om koalitionen? Vem bär nu ansvaret för skyddet av civilbefolkningen i Libyen och hur löser de ansvariga uppgiften?
@Sumatra. Inte lätt att svara på. Det är väl bara US/UK/FRA som har förmågan. Det är iofs inte säkert att det behövs en ny resolution för markintervention. UNSC 1973 utesluter utländsk ockupationstrupp, men vilar i övrigt på ”all necassary means”.
Redan nu ser vi opposition från BRICS, även när det gäller tolkningen av nuvarande resolution. Redan nuvarande krigföring anser dessa vara ett överskridande av mandatet.
I nuläget förefaller det oklart vem som sitter på kontrollen över hamnen och dess omedelbara omgivningar i Misrata, där behovet av stöd och hjälp är som störst. Att först ta och sedan nyttja en hamn genom strid i efterhand är en militär uppgift som heter duga.
Även om viljan, resurserna och mandatet funnits är sannolikheten för att hamnen skulle lämnats brukbar liten. Det finns förmodligen ingenjörsförband även i Libyen. Ett fartyg i eller på väg in i en hamn är en sittande fågel. Det kräver en omfattande operation för att säkra hamn och omgivningar ut till maxporté för artilleri och stridsvagnar. Detta torde även kräva tyngre vapen än vad en amfibiestyrka normalt innehåller.
Läget i Misrata är akut och vi får bestämma oss so oder so. Ingripa eller inte ingripa. Att avvakta och se behövs ej. Vi vet redan hur ett avvaktande utfaller. Vi har ju också tagit på oss ansvaret för att skydda gästarbetare från många olika nationer, så kritik lär komma även från dessa länders regeringar. En renodlad, civil evakueringsoperation kräver nog en ”deal” med Libyens regering.
@Sumatra. Delar din uppfattning. Det går väl mot ett avvaktande iaf. Frågan är om inte även en militär operation kräver någon form av ”deal” med regimen?
@Sumatra. Jag syftar då på en Humantarian Assitanceoperation Misurata.
Ett enkelt överslag ger vid handen att en ”deal” som skulle innefatta främmande och krigförande militär personal är utesluten. Det får nog t.ex. bli en turkisk, civil operation. Icke-militära förnödenheter in och människor ut. En sådan operation har redan genomförts, med avsikten att evakuera gästarbetare och sårade. Såg nyss detta diskuteras på CNN, där (obekräftade men inte osannolika))rapporter om sårade och dödade barn kommit in.
Detta är barn som NATO och FN åtagit sig att skydda, även om den reella skulden givetvis faller på Libyens reguljära styrkor och krafterna bakom dessa. Ingen förväntar sig eller kräver moral av människor som ingen moral har.
Allt talande om detta ”Europa” vad är det? Är det alla länder i kontinenten, Jupiters fjärde måne (nej det var fånigt), EU (det är ju inte alla länder i Europa och kommer snart inkludera Turkiet), de europeiska NATO länderna (hur berör det oss då i samarbetes utkant?), Vad USA anser är Europa (minus Storbritannien, Schweiz, Turkiet, Ryssland och några till) eller är det de som anser sig tillhöra en ”europeisk” identitet (minoritet på kontinenten plus några i Asien [Turkiet & Israel])?
Jag ställer frågan inte av dumhet eller av spydighet utan för att få klarhet i ett begrepp som jag inte identifierar mig med och känner ingen samhörighet med. EU har ju i Lissabonföredraget en vag försvarspakt är det den som avses. Vi som svenskar talar ju gärna om Afrika, Asien.. men de är ju ingen samhörig entitet heller, därav bör enskilda länder avses men då kommer ju deras intressen vilket är vitt skilda exemplet är Tyskland och Finland som vägrar delta.
Vad är Sveriges plikt/intressen/åtaganden i Libyen och vad får de för konsekvenser för oss?
/Kalle
@Kalle. Jag kommer att skriva om detta nästa vecka. Håll uppsikt