DN har idag en artikel som talar om risken för ett nytt kallt krig i Arktis. Intresset för Arktis vilar på tre grunder. Det är över Arktis som banorna för respektive lands interkontinentala robotar helst går, eftersom avståndet är kortast. De förmodade tillgångarna när det gäller råvaror är nästa skäl. Slutligen kan området bli viktigt för världens handel, om isarna smälter.

För närvarande är den ryske försvarsministern hos sin kollega i Washington. Robert Gates har en enorm erfarenhet av Sovjet och Ryssland.
Det är därför intressant att ta del av rapporteringen kring detta möte, eftersom det har konsekvenser för många. Innan mötet gav Gates en intressant intervju för ryska Interfax.

Ett utdrag: ”I‘ve been in conversations with Russia‘s leaders now for almost four years on missile defense, on several occasions with now-Prime Minister Putin, then-President Putin and subsequently with President Medvedev. And I think one of the things that is absolutely clear about the new approach this administration has taken with the phased, adaptive approach in Europe is that neither in terms of physics nor geography can the missiles that we are putting in as part of the phased adaptive approach be considered a threat to Russia‘s missiles. They don‘t have the speed. They don‘t have the orientation, the radar‘s orientation.
Q.: You mean U.S. missiles?
A.: U.S. defensive missiles, anti-missiles. And as we‘ve pointed out all along, this is all intended as a defense against Iran. And we would be, as I have said from the very beginning, we would like to have Russia as partners in this, and not just in terms of enhancing our capabilities but enhancing Russia‘s defense as well. And, you know, one of your senior leaders several years ago told me, you know, the Iranians don‘t need a missile to get a nuclear weapon into Russia. But the reality is Iranian missiles with nuclear warheads are as big a danger, are actually a bigger danger to Russia than they are to the United States because they don‘t have intercontinental ballistic missiles yet. And we are prepared to work with Russia. We think that there are opportunities, not only to partner, but where the Russians could make a contribution to their own security, as well as being a partner with us.
Q.: Is there a chance to create mutual ABM with Russia? And are there any technical abilities of Russia that are of interest to the United States, for interest, Qabala station? Can it be used?
A.: We have been very interested in the Qabala radar. We‘ve had conversations about it. I think we‘ve sent technical experts there to examine the radar. We‘ve talked about a data center, a data exchange center in Moscow where all of this information on missile launches could be shared. So I think that there are a number of areas where we could work together.”

Intressant att notera diskussionerna om den radarstation i Azerbadjan som Ryssland hyr för närvarande, och om att ha ett gemensamt center i Moskva för att utbyta data om robotuppskjutningar.

Det finns en rad områden, där USA och Ryssland samarbetar. Det kan gälla terrorism och Afghanistan. Andra områden som är svårare är de delar som blev självständiga när Sovjetunionen föll samman. Vi råkar finnas i närheten av ett av dessa friktionsområden – Baltikum. Det gäller för oss att ha en god utgångsgruppering och kapacitet, så att vi tidlöst kan ha så mycket handlingsfrihet som möjligt.

Vart tar det då vägen? Ingen vet. Jag bedömer att DN drar vinkeln för hårt om risken för ett nytt kallt krig i Arktis på kort och medellång sikt. Vi kan inte bortse från den, men som det står i slutet av artikeln, så har Ryssland gjort en överenskommelse med Norge och uppvisat en vilja att lösa tvisten med Kanada också. Det är skillnad på vad ryssarna säger och vad de gör. USA står inför nedskärningar av sin försvarsbudget. Ryssland står inför sin första sammanhängande militärreform på 20 år. Ekonomin talar för att samarbete mellan USA och Ryssland är önskvärt, så att de slipper rusta mot varandra. Kampen mot terrorism, Kina och att sälja vapen är betydligt mer angeläget. Just nu är de inte fiender, utan partners och konkurrenter på samma gång.

Mer av samma författare