Debatten om det nya personalförsörjningssystemet har tagit ny fart sedan det blivit känt att Försvarsmakten överväger att sänka intagningskraven för att bli soldat. Enligt det nya förslaget ska det räcka med tre godkända betyg från grundskolan och behörighet att söka gymnansiet för att kunna söka anställning som soldat eller sjöman. Wiseman skriver engagerat om frågan i ett omfattande inlägg, vilket rekommenderas för läsarna att ta del av. Jag fokuserar här på kommunikation.

Vad jag förstår av bakgrundsteckningen, så är det en önskan att bredda urvalet som står bakom det nya förslaget. Eftersom Försvarsmakten med nuvarande krav avgränsar bort i övrigt lämpade individer när det gäller faktorer som motivation, så ökar ju möjligheten att uppnå en högre grad av personaluppfyllnad med det nya förslaget. I sak logiskt och ingen formell skillnad hur det var i det förra personalförsörjningssystemet heller. Det hände ju faktiskt också att vi fick in kriminella som i ett led av återanpassning kunde fullgöra straff – under förutsättning att de inte ansågs vara någon fara och att prognos för anpassning fanns.

Det vi borde fundera över är vad det eventuellt nya beslutet kommunicerar. Det är en skillnad på vad de formulerade budskapen säger;

”Har du vad som krävs?”

och det implicit kommunicerade svaret:

”Ja, knappt grundskola!”

Det riskerar också att undergräva statusen för soldatyrket när det kan få andra sökanden att känna sig överkvalificerade. Lägger vi sen till låga ingångslöner och mindre förmåner vid växling till det civila livet efter fullgjort kontrakt, så blir bilden än dystrare.

Eftersom vi tidigare har kommunicerat att vi har en hållfast plan och att rekryteringen går bra enligt försvarsministern, så kan ju diskussionen om sänkta krav leda till att den bilden ifrågasätts. I det sammanhanget är det antagligen bättre att göra en sådan åtgärd nu, än att göra det hastigt om några år när Försvarsmakten står inför rekryteringsproblem, vilket skulle ge bilden av desperation. Det kan finnas skäl att påminna sig om att vi för närvarande har en relativt hög ungdomsarbetslöshet och inte någon högkonjuktur.

Frågan rör ytterst Försvarsmaktens attraktionskraft. För officersyrket är den något urholkad sedan kedjan dagersättning-utlandskommendering-kontrakt införts, utan några stimulerande ersättningar/förmåner som finns i jämförbara länder. Med den start som den här frågan om formella antagningskrav fått, så kan bilden sättas av ett låglöne- och lågstatusyrke. Risken blir stor att berättelsen i samhället kommer vara att om du inte kan eller får bli något annat, så kan du alltid bli soldat.

Egentligen är det vi ser symtom på ett hastigt genomfört och underfinansierat personalförsörjningssystem, och inga kommunikationskampanjer eller optimerade krav i världen kommer kunna ändra det. Vi har ett ordspråk för detta i Sverige:

”När snålheten bedrar visheten”

[Edit kl 1845] Försvarsministern skriver på sin blogg att det finns tre alternativ. Det refererade alternativet, oförändrade krav och oförändrade krav med vissa undantag. Linje 2?[Slut Edit]

[Edit kl 2100] Personaldirektören Per-Olof Stålesjösvarar nu på kritiken i SvD. Budskapet är att kraven ligger fast och att man tittar på eventuella undantag dvs. linje 2 enligt ovan. Förslaget att bredda basen ligger inte närmast beslut, men det finns och diskuteras, enligt Personaldirektören. Personaldirektören redogör också för gången vid anställning i kedjan antagning GMU-provanställningar efter godkänd GMU-anställning, vilket verkar vara logiskt. Det är bra att Försvarsmakten svarar snabbt, men det är lite besynnerligt att stabschefen vid Personalstaben, överste Peter Öberg, tycktes bekräfta SvD:s uppgifter när han intervjuades i morgonens SvD-artikel:

”Försvarsmakten säger att inget beslut ännu är fattat, men motiverar den föreslagna ändringen med att den vill få ett större rekryteringsunderlag.

– Vi vill ha möjlighet att rekrytera ur hela den befolkning som finns, säger överste Peter Öberg som är stabschef vid Högkvarterets personalstab till SvD.

Han säger att detta snarast är en återgång till det som gällde under värnpliktssystemet och försäkrar:

– Det finns ingen avsikt att sänka kraven på soldatens reella förmåga.”

Själv hade jag kunnat leva med konkurrensalternativet. Stort urval i skolbakgrund, stegvisa krav som Personaldirektören beskrev, högre ingångslön och kraftig bonus efter åtta fullgjorda år. Då hade vi ökat möjligheterna att rekrytera och behålla välutbildad personal som motiverad sådan med kortare utbildning bakom sig. [Slut Edit]

[Edit 31/1 kl 0800] I dagens SvD kommenterar våra försvarspolitiker frågan med stor variation. Allt ifrån Allan Widman (fp) som pekar på det orimliga att ha för höga krav på hemvärnssoldater till Torbjörn Björlund (v) som menar att det är en konsekvens efter avskaffandet av värnpliktssystemet. Spännvidden visar att det inte är en helt enkel fråga, eftersom den bild vi vill ha av Försvarsmakten (hög status) ställs mot en önskan av bredast möjliga urval. Det lutar mot linje 2. [Slut Edit]

Mer av samma författare