Vad tänker diktatorn på kvällen när han läst dagens nyhetsskörd och sträcker sig efter en dadel? Hur ska han komma ur sitt livs knipa? Har han några chanser överhuvudtaget? Allt fler överger honom, framförallt i omvärlden. Nu har han bara tre vänner kvar. Kontanter, lojala stamledare och omvärldens känsliga koalition.

Vi får förutsätta att Khaddafi håller sig ajour med omvärlden. Den som har läst något av hans tal inser att det är en intelligent människa vi har att göra med, och ingen dumbom. Han är sannolikt inte galen heller, utan slug, brutal och hänsynslös. Annars hade han helt enkelt inte överlevt 42 år i sin position. Han har tills alldeles nyligen behärskat de libyska samhället, och har givetvis en kunskap om Libyen som vi icke-libyer inte är i närheten av. Att muta, hota och övertyga på de inre linjerna behärskar han. Men just nu torde hans största intresse vara omvärlden.

Han har alldeles säkert noga följt rapporteringen om NATO:s möte i onsdags liksom fortsättningen som Robert Gates uppsträckning av klassen i fredags. För det inre kabinettet blev mötet en liten seger. Ingen ny nation skyndade till med stridskrafter. Nederländerna fortsätter med sin linje att flyga uppdrag i flygförbudszonen, och så verkar det som de kommer att sälja markmålsrobotar till Danmark som börjar få ont om dem. Norge trappar ned något, och försvinner om sju veckor. Sverige får en justerad profil och flyger fler uppdrag än tidigare. Khaddafi vet att det gäller att hålla ut till och med september, för då börjar höststormarna. Han har dessutom hjälp av Ghiblin som blåser i juni, och av den nästan omänskliga värmen i juli och augusti.

Det viktigaste elementet för honom är vad som händer i den amerikanska kongressen angående synen på presidentens agerande. Nästa fredag ska Obama senast svara på 21 olika frågor om Libyenfälttåget. Khaddafi har till och med skrivit till kongressens talman och tackat för att de debatterar och granskar skeendet. Han förstår alltså att vädja till det amerikanska folket via dess valda ombud. Men, mycket talar för att kongressen kommer att stödja presidenten när han tillräckligt tydligt har visat att han konsulterar med densamma i Libyenfrågan.

Det finns dock ett antal jokrar som kan påverka kongressens inställning. Den främsta är ekonomin. Den jokern är långsam, men kraftfull. Ett debacle kring Grekland och vidare spridning av Eurokrisen kommer påverka USA liksom större händelser i Kina. Stor inflationsrisk och extremt överhettad byggsektor kan innebära att Kina släpper delar av sin valutareserv. Sådana scenarier skulle tvinga USA till kraftiga åtgärder för att bevara förtroendet för dollarn, vilket skulle kunna innebära en nedtrappning av militära engagemang.

En annan stark, men osäker joker är omvärldsutvecklingen, framförallt i Iran och arabvärlden. Ju svårare konflikter i Jemen, Syrien och möjligen senare med Iran, desto större är risken att befälhavaren för CENTCOM kommer kräva resurser som används för Libyen. Båda dessa jokrar har Khaddafi emellertid svårt att påverka.

Han måste därför förlita sig på några av de fyra småjokrarna han har. Den första, terrorattacker, är riskfylld. Tills alldeles nyligen har han avstått. Nu har italiensk polis arresterat tre libyer för förberedelser till mord på övergångsrådets ambassadör i Italien. Han kommer nog att hålla tillbaka detta kort i fortsättningen, och han kommer framförallt inte attackera amerikanska intressen. Det har han lärt sig redan 1986. Mot andra kan det ske när läget börjar bli desperat.

Nästa kort handlar om att skjuta ned helikoptrar. Utfallet blir nog litet, om hans styrkor inte lyckas träffa flera vid samma tillfälle. Storbritannien och Frankrike bedöms kunna utså förluster utan att det påverkar viljan att slåss på kort sikt.

Den tredje jokern är vapensmuggling ut ur landet från plundrade vapenförråd. Den här jokern är redan i spel. Det börjar att dyka upp artiklar i israelisk media att dessa vapen är på väg in i Gaza, något jag skrev om för snart en månad sedan. För diktatorn vore det en liten vinst om israeliska styrkor kunde visa upp ett beslag som emanerar från libyska förråd. Det skulle till viss del underminera övertygelsen i väst om nuvarande handlingslinje. Särskilt oroade är man i världens underrättelse- och säkerhetstjänster över risken för kvalificerat luftvärn eller C-stridsmedel i händerna på terrorister.

Sista jokern är övergrepp från rebellsidan, vilket också verkar vara i spel. Human Rights Watch anklagade i veckan även den sidan för krigsförbrytelser och någon anonym NATO-tjänsteman såg sig föranlåten att försäkra att NATO kommer att vända vapen mot rebellerna om de begår övergrepp på civila. Problemet för diktatorn är att kunna göra sådana kända. Det krävs sannolikt bevis i form av rörliga bilder för att några sådana anklagelser ska få större genomslag hos nyhetsredaktioner. Här går det inte utesluta att han skulle kunna få hjälp att dokumentera av andra aktörer som inte vill se rebellerna vinna. Till och med den pågående amerikanska försvarsministern, Leon Panetta (nu CIA-chef), sa vid dennes kongressförhör att det libyska övergångsrådet kan innehålla extremister.

Flera långskott således för Khaddafi när det gäller hjälp på vägen på de yttre linjerna.

Han viftar med handen, och in i rummet kommer en av hans förtrogna. Några korta instruktioner, vi kan inte uppfatta vad som sägs. Diktatorn har beslutat sig för att spela en joker i den libyska leken, ett förhandlingskort, något för att köpa tid. Han ger överraskande en order till sin livvaktschef att han tänker byta sovplats. De närmaste agerar snabbt och effektivt. Bilar körs fram, någon viskar i en telefon. Diktatorn går mot en vanlig standardbil.

– Krig är en viljeakt. Jag behöver härda ut tre månader till, tänker han och försöker samtidigt att kakylera utfallet av jokern han nyss spelade. Han kommer fram till att han sannolikt vunnit en vecka till samtidigt som han fortsätter att kompromittera den andra sidan. Diktatorn sjunker ned i baksätet och somnar sina vana troget nästan genast. Det sista han tänker innan han somnar in är ett av de mest kända arabiska ordspråken:

”En bra lögn kan gå från Bagdad till Konstantinopel medan sanningen letar efter sina sandaler.”

[Uppdatering 13/6 kl 1700]

Idag nåddes vi av nyheten att Khaddafi spelat schack med den ryske ordföranden i Internationella Schackfederationen, Kirsan Ilyumzhinov under gårdagen i Tripoli. En noga regisserad scen, bedömer jag, full med symbolisk betydelse.

Att lugnt sitta och spela schack, kungen av strategisspel, mitt under brinnande krig inför TV-kameror sänder ett budskap både till inhemsk och internationell publik. – Här är jag, det är jag som dirigerar spelet, tycks budskapet vara.

För att bättra på det hela sa den excentriske Ilyumzhinov att Khaddafi spelat sicilianskt försvar, vilket är intressant. Sicilien, där våra flygplan är stationerade, tillhör den forna kolionalmakten Italien. Berlusconi har övergivit diktatorn i dennes ögon, och vänners svek glömmer inte en sådan. Italien bedömer jag är mest mottaglig för libyska motåtgärder. Om det sen är flyktingströmmar, terroristattacker eller annat som skulle ge bäst resultat är svårt att avgöra.

Som gammal schackspelare vet jag också att sicilianskt försvar är den spelöppning som svart spelare når bäst resultat med mot vits kungsöppning. Det sicilianska försvaret kännetecknas av kamplystnad, där spelaren försöker få övertaget istället för att spegla vits spel. Faran med denna öppning är att vit håller initiativet medan svart kontrar, vilket gör svart sårbart mot snabba attacker från vits sida. Men, för den som klarar av att leva med risk och osäkerhet kan denna asymmetriska öppning innebära högsta vinsten.

Så länge Khaddafi härdar ut och når remi, så har han vunnit. Så fungerar det när den anfallande inte når sina mål. Nu väntar vi på vits snabba attacker. Fyra saker kommer nämligen inte tillbaka enligt det arabiska ordspråket – Det sagda ordet, den skjutna pilen, det gågna livet och det förspillda tillfället.

[Uppdatering slut]

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare