Knappt hade Försvarsmakten hunnit delge sina anställda bemanningsbesluten i omstruktureringen innan det kokade i kommentarsfälten på olika försvarsbloggar. Först ut var bloggen Cynismer med ett inlägg som framförallt tog fasta på anvisningen att placera nyexaminerade officerare som plutonchefer, och i praktiken flytta de tidigare cheferna till ställförträdarposten istället. Motivet för det senare i den PM som artikelförfattaren citerar anges vara att få det hela att fungera väl(!).

Hos Wiseman förekommer ett gästinlägg som verkar vara skrivet av en kompanichef. Denne tar upp problem som kvantitet, stödfunktioner och samma slags exempel som Cynismer.

Konsekvenserna efter införandet av ett nytt personalförsörjningssystem har varit kända en längre tid. Skapandet av kategorin specialistofficerare innebar att den tidigare officerskåren skulle minska kraftigt i de lägre graderna främst. Omstruktureringen har styrts genom ett omstruktureringsdirektiv som vem som helst har kunnat hämta på nätet. På så sätt var förra veckans beslut ingen överraskning. Det som förvånar är att det inte fanns någon övergångsbestämmelse, så att de anställda slapp exempel som:

”På mitt kompani tvingades jag delge en kapten med 10 tjänsteår och nyligen tjänstgöring i Afghanistan att han får träda undan till förmån för en nyanställd fänrik med 1 månads erfarenhet.”

I synnerhet som det enligt den citerade promemorian heter:

”En viktig utgångspunkt är att tvåbefälssystemet inte infördes för att Försvarsmakten hade dåliga plutonchefer. Faktum är att det är svårt att finna bättre i världen eftersom det tidigare personalförsörjningssystemet hade utvecklat mycket kunniga och ytterst lämpliga plutonchefer.”

I kommentatorsfälten till inläggen förekommer det också exempel på hur ett par förband kan ha bortsett från anvisningen, och haft sina kaptener kvar som plutonchefer. Dessa uppgifter kommer från officerare som undertecknat med fullt namn, så de bär en trovärdighet. Om det funnits andra anvisningar i form av undantag är svårt att avgöra. Innebörden kan dock vara att olika förband hanterat samma process på diametralt olika sätt, vilket minskar förtroendet för processen. Det är väldigt lätt att känna för de officerare som, förmodat mot sin vilja, blivit placerade som specialistofficerare efter 10-20 års tjänstgöring och därmed uppfattar sig som i praktiken degraderade.

För de som drabbats på detta sätt, så är valet svårt. Antingen måste dessa acceptera befattningen eller bli uppsagda/söka annat arbete. Trygghetsavtalet gäller inte, eftersom de fått ett s.k skäligt erbjudande. Trygghetsavtalet är till för de som blivit uppsagda på grund av arbetsbrist eller omstationerade och inte vill bli det. Normalt sett är det förtjänst och skicklighet som ska avgöra vem som får statliga tjänster, men bemanningen görs genom arbetsledning som arbetsgivaren har samverkat om med arbetstagarorganisationerna.

Slutsatsen av det ovanstående är att Försvarsmaktsledningen bör höja sin marschberedskap för att kunna komma ut till förbanden och möta sina anställda när bilden av reaktioner har klarnat. Omställningen av Försvarsmakten är inne i ett känsligt skede med flera trender som uppfattas som negativa och riskerar att löpa ihop. Det är dels bilden av att det inte blir mer resurser till försvaret, minskad övningsverksamhet på grund av införande 3-4 av PRIO och minskad ambition när det gäller internationella operationer.

Några andra som också kan behöva inta en högre marschberedskap är Officersförbundet som genom sin vice ordförande, Maria von Below, hälsar sina medlemmar:

”Officersförbundet anser att processen fungerat bra och följt det direktiv som förbundet samverkade i enighet. Utgångspunkten har hela tiden varit att inte flytta på någon som inte behöver flyttas. De beslut som innebär byte av arbetsort har varit välmotiverade och syftat till att få rätt kompetens på rätt plats.”

En snabb räkning ger vid handen att det borde vara ett par hundra medlemmar som fått ett erbjudande de inte kan säga nej till. Bara vi inte får en plutonchefsexodus ur Försvarsmakten.

(Uppdatering kl 1900) Officersförbundet avslutade samverkan i oenighet i maj 2012 om FM Org 13. Orsaken till förbundets oenighet angavs som arbetsgivarens bristfälliga kommunikation, oklarheter om de dubbla rollerna i dagens officerskår inför delandet i kategorier samt bemanningsuppdragen internt och externt. Lars Fresker kommenterar nu i kväll omstruktureringen hos Wiseman i skarpa ordalag. Förbundet tar därmed initiativet i kommunikationen, eftersom ingenting har hörts under dagen vare sig från den politiska nivån eller Försvarsmakten. Frågan är viktig, eftersom det bakom varje plutonchef står 30 soldater eller sjömän och undrar vad som händer. (Slut uppdatering)

Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook: Försvar och Säkerhet

Mer av samma författare