Det var så det hela började [2]
En liten maskin vars uppgift var att lägga en ogenomtränglig dimridå av aningslöshet gentemot sin motståndare, skulle komma att revolutionera den tyska krigsmaktens taktik. Samma maskin och samma dimridåer skulle senare göra dem själva aningslösa.
Hemligstämplad
När andra världskriget tog slut i Europa var det få personer utöver den inre kretsen, som kände till Ultra-systemet inom den brittiska underrättelsetjänsten och vad systemet hade bidragit med. Den 25 maj 1945 stängs dörren till den insikten, då Winston Churchill beordrar att allt Ultra-material skall förses med ett trettioårigt sekretesskydd och låsas in.
Vilket med stor sannolikhet har inneburit att historiker och andra som analyserat vad som egentligen hände på krigsskådeplatserna, faktiskt saknade de bakomliggande orsakerna.
Nästan trettio år senare (1974) publicerar Frederick Winterbotham sin bok Operation Ultra. Han var en av de viktigaste funktionsföreträdarna för Ultra-systemet i Storbritannien.
Boken avslöjar hur man genom Ultra-systemet och taktikanpassning på stridsfältet kunde ligga steget före och påverka den tyska krigsmakten, som så ofta var överlägsen i styrka.
Något som starkt bidrog till att Europa och även Tyskland kunde övergå till fred, frihet och demokrati. Denna artikel skall belysa några viktiga historiska orsaker till den framgången.
En svart liten låda
En batteridriven elektromekanisk krypteringsmaskin för chiffer bestående av ett antal rotorrullar, en inpluggningsbox, ett tangentbord och en skrivare, förpackad i en liten transportabel svart låda, skulle på ett dramatiskt sätt diktera taktiken för kriget i Europa.
Denna lilla maskin, i kombination med signalspaning och ett helt nytt sätt att i realtid, det vill säga när det händer, översända underrättelser direkt till aktuella förbandschefer och till landets högsta ledning, utgjorde grunden för det brittiska underrättelsesystemet Ultra.
Prototypen för maskinen byggde på innovationer från flera internationella uppfinnare. Däribland två svenskar! Där den ene var Arvid Damm, en textilingenjör verksam vid Vävskolan (numera Textilhögskolan) i Borås. Den andre var en driven affärsman vid namn Boris Hagelin. Han vidareutvecklade Damms konstruktion och gjorde maskinen mer funktionell och kommersiell på en internationell marknad med start 1925.
Blitzkrieg och Enigma
När Tyskland under 1930-talet i största hemlighet byggde upp sin krigsmakt för blixtkrig, blev deras tidigare krypteringssystem allt för långsamt och tidskrävande. Nu behövdes det ett nytt system för att snabbt kunna kryptera och dekryptera signalsända order för insats. Valet föll på en konstruktion identisk med Boris Hagelins maskin, men som gjordes ännu mer svårforcerad och fick det mytomspunna grekiska namnet Enigma.
Tillsammans med unika kodtabeller och det faktum att denna maskin kunde ändra inställningar flera gånger under pågående sändning, var deras krypteringsmaskin i stort sett omöjlig att forcera för en avlyssnande fiendes signalspaning.
Ja, det var i alla fall så som den tyska krigsmakten bedömde det hela, ända fram till krigsslutet. Däremot var detta chifferhistoriens mest bevarade hemlighet att så inte var fallet.
Motståndarsidan rustar upp
Under första världskrigets mer stationära strider, skaffade man sig upplysningar om fiendens operationer genom räder i skyttegravar och genom flygfotografering på låg höjd. Två kostsamma metoder som innebar stora förluster och många nedskjutna flygplan.
En av dessa nedskjutna stridspiloter var den blott 20-årige engelsmannen Frederick Winterbotham, som 1917 hamnade i tysk fångenskap och där lärde sig tyska.
Ja du läste rätt, det är alltså samma person som publicerade sin bok Operation Ultra 1974.
När flygvapnet i Storbritannien 1929 blir en självständig vapengren, blir han deras representant för Secret Intelligence Service (MI 6). Och när de brittiska agenterna i Tyskland får allt svårare att verka, beger han sig själv dit 1934 och intar en offentlig roll.
Vilket kan verka häpnadsväckande då Tyskland i hemlighet rustar sig för krig. Men som bygger på en intensiv önskan om att hålla Storbritannien utanför en väpnad konflikt. Vilande på en idé om att det behövs tre stormakter för att hantera den nya världsordningen efter krigets slut, bestående av det Stortyska Riket, det Brittiska Imperiet och USA.
I Tyskland får Winterbotham personlig kontakt med Adolf Hitler och Alfred Rosenberg som var nazisternas chefsideolog, samt med flera av Tysklands viktigaste generaler. Därigenom god insyn i deras kommande anfallsplaner och nyutvecklade teknik.
1938 får tyskarna nys om vem han egentligen är och varnas av Rosenberg att återvända. Erfarenheterna från de personliga mötena med de tyska generalerna och deras statschef Hitler, kommer senare att vara viktiga taktiska nycklar att använda.
Vilket understryker att underrättelsetjänst även handlar om att identifiera och kartlägga motståndarens pedagogiska och psykologiska funktioner. Det vill säga hur de tänker, deras personliga egenskaper och inte minst vilken mental status de har.
Bletchley Park och barack 6
Vid en mindre herrgård, knappt 10 mil norr om London, förlägger man 1939 den brittiska statens Kod- och Chifferskola tillsammans med deras underrättelsetjänst Secret Intelligence Sevice (MI 6). Lite senare tillkommer en grupp vetenskapsmän från olika universitet, som bedöms vara de vassaste hjärnorna när det gäller matematik och kodhantering.
Det är här man med hjälp av polska aktörer bygger upp en modell av den tyska Enigma-maskinen och avslöjar dess funktion och det är här som deras matematiker forcerar alla chifferkoder och tabeller som den tyska krigsmakten använder.
Det är också här man bygger upp det unika Ultra-systemet för avkodning av den tyska signaltrafiken och översänder den översatt och paketerad direkt till aktuella förbandschefer och till landets högsta ledning. Detta sker via ett snillrikt system för överföring för att till varje pris bevara de avkodade hemligheterna och för att undvika läckor i systemet.
Ultras avslöjade hemligheter
Hur mycket den tyska underrättelsetjänsten Abwehr med sitt kontraspionage kände till om Ultra-systemets dekrypteringsförmåga, är svårt att veta. Men det finns inga tydliga tecken på förändringar i deras beteenden på stridsfältet som indikerar en sådan insikt. Däremot har ingen krigsmakt någonsin tidigare känt till sin motståndares order och avsikter i realtid på en strategisk nivå genom dekryptering. Inte heller var deras taktiska förband geografiskt befinner sig, vilka uppdrag de har, samt deras aktuella status och stridsvärde som avrapporterats av dem själva. Vilket Ultra-systemet möjliggjorde för de allierade styrkorna.
Efter många år av frustrerande bryderier och hårt arbete vid Bletchley Park, började Ultra-systemet leverera verklig effekt i Afrika 1941, där de bekämpade ökenräven Rommels Afrikakår med en hemlig kunskap om hans grupperingar och avsikter.
Samma sak under Slaget om England ett år tidigare, när en överlägsen tysk flygarmada försökte bomba den civila befolkningen till underkastelse. Här kunde Ultra-systemet, i kombination med ny radarteknik, taktikanpassa användningen av de få och små brittiska flygplansstyrkorna i luften, vilket till slut fällde avgörande.
Inför invasionen av Kreta 1941 var alla anfallsmål och luftlandsättningsplatser kända av de allierade försvarsstyrkorna. Dessutom skedde fällningen i dagsljus, vilket sammantaget innebar mycket stora tyska förluster och slutet för deras nya luftburna krigsförband.
Från landstigningen av Sicilien 1943 via de hårda striderna vid Monte Casino, samt under slaget om Atlanten fram till invasionen av Normandie, spelade Ultra-systemet en klart avgörande roll för de allierades framgång.
Till exempel avkodades signaltrafiken från de tyska ubåtarna och deras depåfartyg, som i kombination med krysspejling medförde att dessa dödliga hot kunde undvikas genom kringgång och bombflygbekämpning till havs, eller då de närmade sig sina kustbaser.
Ett av underrättelsetjänstens stora dilemman är att genom beteenden och ageranden inte avslöja att man dekrypterat motståndarens meddelanden och därigenom vet vad som komma skall. Av den orsaken lät man alla flygplatser och landningsbanor på Kreta 1941 vara öppna och opåverkade, trots att man hade information om förestående anfall.
Av samma orsak evakuerade man inte heller den civila befolkningen i staden Coventry och runt omkring hamnsystemen i centrala London 1940, trots stora civila förluster.
Ett tydligt exempel på svåra beslut, där man använder konsekvensetikens principer med innebörden ”mesta möjliga lycka till så många som möjligt”, men som alltid bygger på att någon eller några behöver offras, för att på sikt uppnå det målet.
Normandie, en avgörande möjlighet
Striderna i Normandie utgjorde definitivt Ultra-systemets höjdpunkt avseende upptränad förmåga, då man dekrypterade uppemot 2 000 meddelanden per dygn. Här blev det också tydligt med en beteendeförändring hos de allierade befälhavarna, då de nu kände till att deras överordnade hade tillgång till samma underrättelser om fienden som de själva.
Enligt dessa beskrivningar blev fältmarskalk Montgomery ännu mer försiktig och tillämpade en strikt militär taktik enligt regelboken för att inte göra fel. Tyvärr var den regelboken inte längre aktuell. General Patton däremot, som hade en helt annan personlighet, blev ännu mer offensiv och risktagande och därigenom mer framgångsrik.
Det finns många välkända berättelser om vad som hände under själva landstigningen av den normandiska kusten och hur många offer detta krävde. Inte lika välbekant vad som därefter hände under de fortsatt hårda striderna i detta område med sina stora förluster.
En väldokumenterad händelse kan dock råda bot på detta och som beskriver varför de tyska förbanden förlorade initiativet här, vilket blev början till slutet för dem…
Ursprungligen en tvekamp mellan två personer. Den ene med en mer realistisk bild av verklighetens förutsättningar, risker och möjligheter. Den andre med en grumlig ideologisk fantasibild med stora inslag av vad vi i vår tid betecknar som faktaresistens.
Avranche offensiven och den dramatiska tvekampen
Huvudpersonerna i denna maktkamp är general Günter von Kluge och hans överbefälhavare Adolf Hitler. Efter att fältmarskalk Erwin Rommel blivit beskjuten och allvarligt skadad på stridsfältet, tar von Kluge över ledningen av hans 7:e armé i Normandie.
När vi kommer in i handlingen har Hitler frigjort fyra pansardivisioner från området kring staden Caen och anfaller med dessa i riktning mot kuststaden Avranche, i det sydvästra hörnet av Normandie. Hans plan är att slå in en kil och bryta de allierades anfallskraft här, då general Pattons förband har intagit staden och nu förbereder anfall österut.
På vägen till Avranche möter de tyska förbanden hårt motstånd och för en ojämn kamp mot de allierades markförband och deras jaktbombenheter, med stora personella och materiella förluster som följd och med stora brister på ammunition och drivmedel.
Det är nu som von Kluge bli medveten om att hans armé håller på att bli inringad och innestängd av de omgivande brittiska, canadensiska, polska, franska och amerikanska styrkorna. För att undvika en sådan katastrof begär han av sitt överkommando att få göra en utbrytning österut och retirera till en ny motståndlinje, där förutsättningarna är bättre.
Det är också nu som tvekampen tar sin början, då Hitler personligen tar över ledningen av striderna i detta område och ger von Kluge en direkt order om att återuppta anfallet mot Avranche. Vilket dramatiskt skulle påskynda de allierades instängningsmanöver.
Under de följande timmarna gör von Kluge flera tappra försök att beskriva sin verklighet med en begäran om reträtt, men möts av Hitlers order om fortsatta anfall mot Avranche och av överkommandots faktaresistens, med general Keitel och Jodl som ansvariga chefer.
Plötsligt försvinner von Kluge och är okontaktbar och ingen vet var han håller hus. Ett dygn senare återfinns han i ett dike med sitt utslagna fordon och sin trasiga radio. Han har, i likhet med sin företrädare Rommel, blivit upptäckt och beskjuten av de allierades stridsflyg. Något som Hitler starkt betvivlar, men som är sant. Kort därefter blir von Kluge avsatt som chef.
Vad tyskarna däremot inte känner till är att denna maktkamp och avkodade stridssignalering följts i realtid, timma för timma, av de allierade befälhavarna. Vilka gör taktikanpassning och knyter säcken allt hårdare om de tyska förbanden och samtidigt överöser dem med sina dödsbringande Typhoon jaktbombplan och tunga artilleri.
Det är under dessa strider som den legendariske tyske pansarchefen Michael Wittman och hans besättning möter sitt öde, då deras Tiger stridsvagn får en direktträff och exploderar.
Katastrofen vid Falaise
I skydd av mörkret den 16 augusti 1944, cirka 40 km söder om staden Caen, påbörjas den tyska reträtten ut ur Falaisefickan för den 7:e Armén och den 5:e Pansararmén.
Den 20 – 21 augusti knyts säcken ihop och dörren stängs för de inneslutna tyska förbanden. Massakern vid Falaisefickan är ett faktum! Resulterande i 10 000 döda tyska soldater och lika många utslagna och kvarlämnade stridsfordon och artilleripjäser. Cirka 50 000 blir krigsfångar, emedan 25 000 – 30 000 hinner sätta sig i säkerhet.
Däribland många erfarna stridsvagnsveteraner som de allierade kommer att få möta senare, när de tyska förbanden återupprepar sin krigslist och ännu en gång passerar det skogsklädda Ardennerområdet i Belgien med sina stridsvagnsförband. Denna gång ljudlöst och utan avslöjande signaltrafik, vilket blir en fullständig överraskning för de allierade.
Men det var den beskrivna händelsen i Normandie som blev början till slutet för kriget i västra Europa. Även om det skulle dröja många månader innan Hitler, omgiven av ett till ruiner sönderbombat Berlin, begår självmord i sin bunker den 30 april 1945.
Men berättelsen om fältmarskalk Günter von Kluge är ännu inte slut. På sin återresa till Tyskland natten till den 18 augusti, avslutar han sitt liv med en cyanidkapsel i staden Metz. Men inte som ett beordrat självmord, som Rommel tvingas göra två månader senare, men av samma orsak.
Denna artikel har belyst hur man med koder och chiffersystem gjort sin motståndare aningslös och skördat taktiska framgångar. Men där en övertro på de utlagda dimridåernas skyddande effekt, inneburit fall på eget grepp och början till slutet.
Jag har också påvisat vad som händer när faktaresistens och ett dysfunktionellt ledarskap tillåter att den omedvetna och medvetna aningslösheten aktiveras. Särskilt då autonoma och maktfullkomliga ledare, utan kunskap och konsekvensmognad, får fria händer att agera.
Högaktuellt i vår egen tid!
Författaren är tidigare yrkesofficer med gedigen erfarenhet av strategisk och operativ underrättelsetjänst, samt innehar magisterexamen i sina specialområden.
[1] Fotografiet är kontrollerat och godkänd av tidningen Kustjägarens redaktör Olle Neckman för kostnadsfri publicering.
[2] Tidigare publicerad i tidningen Kustjägaren nummer 130 juni 2025. Återpublicering på KKrVA blogg medgiven av redaktören för tidningen Kustjägaren.