”The art of war is of vital importance to the State. It is a matter of life and death, a road either to safety or to ruin. Hence it is a subject of inquiry which can on no account be neglected.” – Sun Tzu
För ett par veckor sedan uppmärksammades Svenska Dagbladets intervju med den ryske statsvetaren Sergej Markov. Den ryske presidentens sändebud hade budskapet att russofobin i Väst skulle kunna starta ett tredje världskrig.
Veckan efter följde DN upp med en intervju med den nytillträdde ryske ambassadören Viktor Tatarintsev om de rysk-svenska relationerna. Denna intervju hade ett annorlunda tonläge och det är det som är meningen.
Sergej Markov har nära band till FSB och spelar rollen som den hotfulle, medan den nye ambassadören är betydligt mer verserad. Med Markovs ord ringande i öronen ska vi få större förtroende för ambassadören är planen. Viktor Tatarintsev har mycket stor erfarenhet av Sverige, då detta är hans fjärde sejour här.
Det kan behövas, då Sverige fortsatt är i flera politiska intressekonflikter med Ryssland som Oscar Jonsson skrev så träffsäkert om tidigare i veckan.
Den upptrissade stämningen har varit märkbar på och över Östersjön den senaste veckan. En period som den finska försvarsmakten betecknar som den mest intensiva det senaste decenniet.Vi har kunnat se bilder på ryska SU-27 Flanker med full last hängt på planet liksom ett företag med bland annat åtta tunga attackplan av typen SU-34 Fullback.
Västmakterna har samtidigt övat i både övningen BALTOPS liksom SABER STRIKE, så den militära aktiviteten har varit hög i regionen. Den ryska förmågan att genomföra både stora och kvalificerade övningar har överraskat de flesta. Igår beordrade president Putin ännu en beredskapsövning, denna gång i det centrala militärdistriktet. Övningen omfattar 65 000 soldater och ska pågå i en vecka.
Detta är knutet till två viktiga datum den kommande veckan. Den 22 juni 1941 anföll Hitlertyskland sin paktpartner Sovjetunionen och den 27 juni i år är det meningen att Ukraina ska underteckna avtal med EU.
Det finns tydliga tecken på att krisen i Ukraina därför kan förvärras hastigt. Det har börjat komma in rapporter om mindre konvojer i östra Ukraina med stridsfordon och enstaka raketartilleripjäser som inte tillhör den ukrainska krigsmakten. Med ukrainska märkningar skulle sådana enheter kunna användas för provokationer som beskjutning av reguljära ryska enheter i Ryssland.
En sådat manipulerat händelseförlopp skulle sedan kunna följas av en inmarsch med ”fredsbevarande” trupper för att ”stabilisera kaoset och efterkomma befolkningens vädjanden om skydd”. För oss som försöker förstå hur den ryska politiska och militära ledningen tänker skulle detta vara en viktig indikation på detta tänkande. I den ryska militära debatten anses introducerandet av fredsbevarande styrkor vara lämpligt när det gäller att fullborda en framgång.
Att läget är allvarligt kan också läsas ur den ukrainske presidenten Porosjenkos utlysande av en ensidig vapenvila i en vecka samtidigt som denne fotograferas i uniform vid olika besök vid ukrainska förband. För dryga tre månader sedan publicerade Jägarchefen, Observationsplatsen och jag en bedömning av hur en utvidgad rysk operation skulle kuna se ut. Här första delen med länk till fortsättning.
För Ukrainas del ser läget svårt ut. Dess ledning har försökt att gå en balansgång mellan att inte provocera Ryssland och att göra något. Med undantaget kring oklarheterna om det ryska språkets ställning har man lyckats mycket väl, men flera faktorer talar emot ett lyckat slut.
Infiltrationen av den ukrainska säkerhetstjänsten har varit omfattande och korruptionen i landet är mycket stor. Det innebär att effektiviteten i landets åtgätder undermineras i många fall. Separatisterna kan få förvarning om planer eller ukrainska befälhavare kan överdriva motståndet eller anmäla att man behöver mera resurser för att rycka framåt.
Det största problemet är dock att landet är uppe mot stormakten och grannen Ryssland. En vanlig generalisering i tänkandet kring upprorsbekämpning är att det är helt centralt att skära av gerillans logistiska stöd från utomstående. Eftersom Ukraina har en gräns på 230 mil med Ryssland innebär det att den uppgiften är övermäktig och att Ryssland därför i stor utsträckning kan reglera flödet av vapen och människor.
Har Kreml i det här läget dessutom ett negativt mål som att förhindra ukrainsk kontroll över de östra delarna av landet, så blir det ännu svårare för Ukraina att gå segrande ur detta på kort sikt och medellång sikt. Det betyder inte att Ukraina ska ge upp eller lägga ned vapen, snarare tvärtom. Det handlar mer om att förstå på djupet hur krävande det kan bli att stoppa den ryska aggressionen, så att man mentalt är inställd på denna kamp.
Det är man i Ryssland. När den nya åldersklassen skulle rycka in till värnpliktstjänstgöring i början av juni passade den ryska krigsmakten att kalla in en stor del av sina parlamentsledamöter till reservofficersutbildning.
Syftet med inkallelsen sades vara att visa de patriotiska känslor som Dumans och senatens ledamöter har. Utbildningen omfattade förutom fysisk träning och skjutning med olika vapen, även föreläsningar om global utveckling, informationssäkerhet och de senaste militärstrategiska koncepten. Deltagare i kursen var bland annat kommunistpartiets ledare Gennadij Ziuganov och Vladimir Zjirinovskij, ledaren för det populistiska nationalistpartiet Liberaldemokraterna (!).
………………………………….
Ett perspektiv i försvarsdebatten här hemma när det gäller den ryska förmågeutvecklingen och ledningens avsikter är att det sällan utkrävs något ansvar av de som har haft fel gång på gång i sina bedömningar av dessa. Man slätar över, talar om låg nivå, säger något pliktskyldigt om skydd för civilbefolkningen eller att Ryssland gjorde fel när man annekterade Krim. Sen fortsätter man med samma energi i samma TV-soffor att argumentera för att nu kommer det att lugna ned sig och att Ryssland inte kan vara så dumt att det drar på sig sanktioner.
En del av detta är en funktion av att man upplever att det finns andra, mer prioriterade behov. Man vill att denna mardröm för den europeiska säkerheten ska försvinna, om vi bara kunde tala Kreml ur detta.
Men, gör inga illusioner. För den ryska statsledningen, som läst sin Sun Tzu, är hela skeendet, hela tillvaron en kamp på liv och död.
Att Putins organ Russia Today vill få ut budskapet att det är ett mans-underskott i Sverige och att svenska kvinnor är desperata efter män och få barn får mig att tänka på tyskungarna i Norge.
Säpo flaggar ju för att Ryssland dammsuger upp svenska kartor.
Vilken tidshorisont? Tja, kanske förekomma införandet av Meteor i Sverige och annorstädes.
Lägg därtill den svenska solidaritetsförklaringen gentemot (bl.a.) Baltikum, att vi inte kommer vara passiva och se på.
http://www.dagensmedia.se/nyheter/dig/article3827553.ece
Jøss!
Frykt, paranoia og russofobi.
Jaja. Det selger vel våpen.
Samtidig er deres egne nynazister i Ukraina og dreper sivile og barn for den samme parten i konflikten som dere støtter.
Det minner litt om Syria hvor nordiske myndigheter og nordiske islamister har hatt samme mål; bli kvitt Assad.
Putins bästa bundsförvanter i väst är de europeiska hel- eller halvfascistiska partierna såsom Front National, Vlaams Belang, Lega Nord, Freiheitliche Partei Österreichs, Jobbik och Atak.
Kort sammanfattning:
* Sergej Markov är en FSB agent som konspirerar med ambassadör Tatarintsev
* Moskva skickar dolda budskap till Väst
* Ryssland har påbörjat en smyginvasion av Ukraina, skickar enstaka (!) artilleripjäser
* Att Porosjenko bär militär uniform måste betyda något
* Omfattande infiltration av ukrainsk underrättelsetjänst, separatister får underrättelseinformation från Moskva (allt är en del av Moskvas stora djärva plan – infiltration, destabilisering, normalisering)
* Moskvas mål är att hindra Kiev från att kontrollera de sydöstra delarna (antar Moskvas vill ha ett Afghanistan på sin gräns)
* Zhirinovsky och Ziuganov ska genomgå militär träning (OMFG!)
OK…
Putin för krig genom ombud. Han brände sig ganska allvarligt med att sätta in ryska vpl i Tjetjenien och Georgien, gav dålig opinion hemmavid. Bättre (och stridsmässigt effektivare) att sätta samman ”frihetsrörelser” av tillgängliga banditgrupper. När Putin gör så är han enbart en frihetsälskande välgörare för alla ryssar. En ny ”Lillefar Tsaren / Stalin / Putin”. Han skulle möjligen kunna koka ihop något sådant kring Narva och Daugavpils, men där finns dessbättre redan NATO. Skönt för balterna att inte behöva förlita sig på den svenska ”solidaritetsförklaringen”.
Några problem för ombudsteorin:
* Majoriteten av rebellerna är lokala
* Upproret är förvånansvärt fragmenterat. Grupper som Donbass Folkarmé, Ryska blocket, Unga gardet, Strelkov, Motorola, Oplot, upplösta Berkut m.fl. har lite gemensamt förutom att de slåss mot den s.k. fascistiska juntan i Kiev.
* För att uppror ska ta fäste krävs förutsättningar (t.ex. socioekonomiska oroligheter). Varken revolutionen, maktvakuumet eller den politiska krisen skapades av Moskva.
* Inga reella bevis har presenterats på rysk involvering. Det hade enkelt kunnat göras genom diplomatiska kanaler. Samtidigt finns det bevis att rebellerna har brutit upp vapenförråd, ukrainska armén vägrat lyda order och övergett stridsfordon (t.ex. 25:e luftburna brigaden i Slovjansk).
* Upproret trappades upp gradvis efter att Kiev ignorerat dem i flera månader. Den del av Ukraina som gör uppror är dom som nästan helt saknar politisk representation i Kiev efter Regionernas parti kollaps.
* Rebellerna har stöd hos lokalbefolkningen (hur stort kan dock diskuteras)
Det bevisar förstås inte att Ryssland INTE är involverade, men rent allmänt kräver extraordinära påståenden extraordinära bevis. Jag förstår inte hur man får ihop å ena sidan Väst som anklagar Ryssland för inbördeskriget i Ukraina samtidigt som rebellerna skriker ”varför sviker Ryssland oss!?” som vi sett i flertal videos. Det mesta tyder på att rebellerna skapar lika mycket problem för Moskva som för Kiev. Tror knappast det är i Moskvas djärva plan att få ett nytt Somalia på sin gräns när man redan har Kaukasus och Centralasien.
Johan W det är gott att Du orienterar oss. Men Du har en alltför stark tendens i det Du skriver. Vår akademie leds tyvärr i alttför hög grad av en offensiv militant mentalitet. Sverige borde hålla sig till den deklarerade militära alliansfriheten, stärka den inre sunda sammanhållningen och skaffa Sverige ett defensivt försvar av mark och sjöterritoriet. Dessa arenor ger både USA/Nato och Ryssland ett gott skydd – förnämligast skydd åt Ryssland.
Våra sjutton armégeneraler -”de sjutton från år 2004” som bäddade för att allmän värnplikt kom till vila har mycket att svara på. Ledamoten Bildt och många andra vet att Väst är överlägsna både ekonomiskt och militärt och därmed kan M och S värna långt mer mer om JAS än om framtida svensk säkerhet. De litar på USA/Nato och kan förblir tillfälligt trygga i TV-soffor.
Svenska försvarspolitiker och ledamöter av typen ”de sjutton” blandar svensk hybris med sjuklig rädsla för ryssar och Ryssland. Ett krig med kärnvapen, kryssningsrobotar, drönare mm sker över svenska medborgares ”huvuden” utan JAS inverkan. Även det vet ledamoten Carl Bildt och det borde också ”de sjutton inse.
Läs Carl Björemans bok ”Var vi redo?” och inse att ett försvarat svensk markterritorium är en militär styrka inte bara för Sverige utan i hela Nordeuropa. Det är ett bra läkemedel för den sjukliga rädslan för Ryssland.
@CL. Ombudsteorin stod testet på Krim, där Kreml visade sitt rätta ansikte till slut.
@Per. Tack. Jag räknar dock inte in mig själv i en offensiv militär mentalitet. I varje fall inte på den strategiska nivån. Jag har länge drivit frågan om att armén och marinen är svaga och att vi medverkar till potentiell instabilitet i regionen. Se exempelvis: https://kkrva.com/forsvarssatsningen-en-tummetott/
@Wiktorin: Hur tänker du då?
Egendomliga kommentarer. Vad menar Per B med en offensiv akademi? Jag har inte hört ett ord om att Sverige skulle angripa någon någonstans. I alla debatter och inlägg på alla möjliga platser har de flesta önskat ett starkare svenskt försvar. Ingen av försvarsgrenarna är i närheten av någon som helst offensiv kapacitet varken var för sig eller tillsammans i olika konstellationer. Den närmast aktuella frågan har varit på vilket sätt Gotland skall försvaras med de stridskrafter vi har. Suddigheten från Alliansen är mycket tydlig ! Ska vi ha 60 eller 70 JAS? Ska vi ha fyra eller fem ubåtar ? När tas RB 5 bort ? Mängden ord står i omvänd proportion till de faktiska direktiv och medel FM hittills har fått. Inget ljus i tunneln ännu!
Läs boken till bröders hjälp!
Idag skrev Ukraina , Georgien och Moldavien på ett samförståndsavtal med EU. Ryssarna reagerar med hårda ord om nazister etc i Kiev. Förutom Krim tror jag Putin håller på att förlora denna gång. Det verkar som Poroschenko är hård nog för att kunna besegra separatisterna i Östra Ukraina med en olivkvist i ena handen och ett gevär i den andra.