Uppgifterna igår om att den ryske premiärministern, Vladimir Putin, uttalat sig om målet att skapa en Eurasiatisk union är ingen överraskning. Enligt WSJ, som åberopade en artikel i Izvestija, så ska denna utgå från den existerande tullunionen med Vitryssland och Kazahakstan.

Putin, som utnämnde Sovjetunionens kollaps som 1900-talets största geopolitiska katastrof, förnekar att det skull röra sig om en comeback för Sovjetunionen. Han argumenterade för att den nya unionen skulle bygga på gemensamma värden och gemensamt språk bland annat. Han sa också att han räknade med att Kirigistan och Tajikistan skulle ansluta sig snart.

För Rysslands näste president till 2024 (Putin 2.0?) handlar det om att återigen behärska den eurasiatiska landmassan. Rysk säkerhetspolitik har en utpräglad geopolitisk syn, som vi ibland har svårt att förstå. Den bygger på vidare på den brittiske geografen Harold Mackinder’s tankar om geopolitik och geostrategi. Den centrala hypotesen i dennes arbete är:

”Who rules East Europe commands the Heartland; Who rules the Heartland commands the World Island; Who rules the World Island commands the World.”

Det innebär att tankarna tenderar att röra sig kring maktblock och Putin räknade mycket riktigt upp USA, EU och Asien (Kina). Genom att försöka utöka inflytandet i de forna sovjetrepublikerna kan Ryssland dra in andra tidigare republiker som enormt energirika Turkmenistan, som leds av diktatorn Berdymuchamedov. Om Putin skulle lyckas med detta, så skulle Ryssland dels öka energisäkerheten, dels bygga en buffert mot Iran. Det ryska stödet till sekulära diktatorer i Mellanöstern handlar bland annat om att undvika instabilitet i gränstrakterna till följd av islamistiska maktövertaganden och iranskt inflytande i Irak.

Ett Ryssland med större gravitation och större grepp om framtidens energisektor möjliggör också att landet kan stå emot trycket från Kina på ett bättre sätt. Det är den södra och östra riktningen som bekymrar Ryssland mest, och det ser ut som om det blir det Sibiriska militärdistriktet och Stilla Havsflottan som får mest tillskott i de nya ryska rustningsplanerna.

Om landet har kraft att genomföra dessa med tanke på nuvarande status, korruption och demografiska kurva är förstås en helt annan sak. Men, med vilja brukar människan kunna åstadkomma det mesta.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare