Att en allierad hotar en annan med militär makt är inget scenario man övar på till dagligdags i NATO-högkvarteret. I alla fall inte sedan konflikten mellan Grekland och Turkiet var som hetast under 1970-talets mitt.
Men mellan USA och Danmark? Att supermakten USA:s president på vad som verkar största allvar hotar sin trofaste skandinaviske allierade, och medgrundare av försvarsalliansen, med vapenmakt är svårt att ta in.
Men det är där vi, och Danmark, befinner oss nu. I en regelrätt intern konflikt med NATO:s störste allierade, vars nytillträdde president agerar som om almanackan plötsligt snurrat tillbaka till 1800-talets Monroedoktrin och vår egen tids internationella lagar och samarbeten på ett ögonblick upphört att existera.
I Köpenhamn andades regering och folk lättat upp när Trump inte nämnde Grönland med ett ord i sitt installationstal, även om ”territoriell expansion” lät illavarslande nog.
Snart nog steg dock pulsen igen i den danska huvudstaden när Trump fick en fråga om Grönland; ”en underbar plats”, svarade presidenten, som USA behöver för sin säkerhet.
Och danskarna skulle nog ”go along” med det, menade han. De – danskarna – noterade noga att presidenten i alla fall inte nämnde ord som kontroll, militär makt eller ägarskap just då.
”Den allvarligaste utrikespolitiska krisen sedan andra världskriget” är det i alla fall för Danmark, som utrikesminister Lars Løkke Rasmussen formulerat det, oavsett Trumps exakta språkbruk vid det ena eller andra tillfället.
Frågan är förstås hur mycket av detta som bara är klassisk Trumpsk förhandlingstaktik, att gå ut stenhårt och snabbt skaffa sig ett övertag gentemot motståndaren.
Sorgligt nog har Trump faktiskt en poäng mitt i cirkusen. För danska regeringar har dragit benen efter sig, såväl vad gäller upprustningen av försvaret i allmänhet som på Grönland.
Som statsminister hade ovan nämnde Løkke åtskilliga duster om försvarsbudgeten redan under Trump I. Ändå var det först i fjol som Danmark med nöd och näppe klarade sig över 2 procentstrecket – och det enbart genom att NATO:s dåvarande generalsekreterare Jens Stoltenberg gått med på att räkna in det danska bidraget till Ukraina i budgeten.
Danmark ligger i och för sig allra högst i toppen av europeiska bidragsgivare till Ukraina, sett till invånarantal, men den smarta manövern för att bättra på siffrorna lär danskarna inte kunna göra om.
Och lojalare vän än Danmark kan USA inte finna i sin vänkrets.
Som om en av NATO:s allra mest pro-amerikanska och aktivistiska allierade har Danmark följt USA i vått och torrt och aldrig tvekat att ställa sig längst fram vid fronten vid supermaktens sida.
Lilla Danmark ingår i den exklusiva gruppen av krigarnationer med USA, Storbritannien och Frankrike och har lidit stora förluster. Från ISAF i Afghanistan kom 43 danskar tillbaka i kistor.
De senaste åren har dock danskarna vilat på sina gamla lagrar och negligerat kraven på att stärka försvaret.
Trumps utspel kan inte heller ha kommit från en klar himmel för danskarna. Redan 2019 ville han ju, i sann fastighetsmäklaranda, köpa Grönland av Danmark, med en diplomatisk kris och ett inställt statsbesök hos Dronning Margrethe som följd.
Såsom av en händelse lanserades ett utkast till en stor dansk ”forsvarspakke” till Grönland dagen efter Trumps första utspel. Och i tisdags presenterade försvarsminister Troels Lund Poulsen tillsammans med sin grönländska kollega det första av flera avtal för att stärka försvaret på Grönland.
Tre nya inspektionsfartyg för att ersätta de gamla som sjunger på sista versen, drönare och annat för övervakning, förstärkningar av Siriuspatrullen och mycket mer för 15 miljarder kronor.
Nu är förstås inte Danmark ensamt ansvarigt för Grönland; det är en gemensam uppgift med NATO och USA. Avtalet med USA ingicks redan under andra världskriget – något självsvåldigt av den danske diplomaten Herman Kaufmann – och har därefter förnyats 1951 och 2004.
Medan Danmark kan sägas stå för vardagsförsvaret av Grönland som en del av Rigsfællesskabet står USA för missilövervakningen i den amerikanska flygbasen i Pituffik, tidigare Thule.
Avtalet med USA kan utan vidare fördjupas; Danmark – och Grönland – är faktiskt berett att ge USA i stort sett allt man pekar på. Utom äganderätt.
Faktum är att även NATO och USA rätt sent har insett behovet av att stärka säkerheten i Arktis. Fokus har främst legat på att täppa igen det sk GIUK-gapet (akronym för Greenland, Iceland, United Kingdom) och förhindra att ryska ubåtar tar sig under isen ut i Nordatlanten.
Som nyblivet NATO-land kan även Sverige ge sin danske granne en hjälpande hand; Grönland och Arktis är en självklar uppgift för det nordiska försvarssamarbetet.
Och så får man hoppas att den amerikanske presidenten därefter snart ska sluta att hota sina allierade.