Ett svårslaget exempel på dålig försvarsplanering efter andra världskriget står det brittiska försvaret för just nu. Förutom skrotningen av övervakningsplanet Nimrod, så har nu revisionsmyndigheten i Storbritannien, National Audit Office, gett ut en rapport om styrningen av Eurofighter/Typhoonprojektet. Kritiken är skoningslös.

Från början beställde UK 232 st Typhoon, vilket senare minskade till 184 stycken. Av dessa sålde sedan brittiska staten 24 st till Saudiarabien, så den totala tillgången blev 160 plan istället. Just nu är 70 stycken av dessa levererade , men bara 42 av dem är ute på förbanden. Det sista planet levereras 2015.

Problemet är dels kostnaderna, och dels de illa gjorda planerna. Produktionskostnaderna har ökat med 20% i förhållande till budget, medan beställningen krympt med 30%. Detta innebär att styckepriset ökat med 75%. Planet är nu lika dyrt som F-22 Raptor, utan att vara stealth eller ha vektorkraft som det planet har.

Dessutom har man gjort en uppgradering från 2008 av 53 plan till markattackförmåga. Men eftersom inte underhållsplanen har fungerat har man inte haft tillgänglighet för träning på planen. Försäljningen av 24 plan till Saudiarabien har också inneburit att instruktörer fått avdelas och deras plan prioriterats. Detta innebär som exempel att just nu finns det bara åtta flygförare som har utbildning för markattack med Typhoon i hela RAF. Förra året fick fem flygförare flygförbud. Detta samtidigt som man har 8000-9000 soldater i Afghanistan.

2016 tror försvarsdepartementet att man har den markattackförmåga man har beställt, men nu har man samtidigt bestämt att denna delserie ska skrotas 2019. RAF planeras ta emot JSF från 2021, vilket är ett plan med markattacksförmåga.

Totalt betalar UK ungefär 350 milj $ i anskaffningskostnad per flygplan, om man räknar priset på de 107 de faktiskt kommer att använda. Om de kan flyga förstås. För underhållet är det avdelat 13,1 mdr £. Den brittiska revisionsmyndigheten konstaterar torrt att det blir ”en utmaning”.
Bedömare talar om uppemot den dubbla kostnaden. Det kommer i så fall innebära att RAF inte har någon full förmåga förrän om ytterligare några år efter 2018.

För våra politiker är det här dubbla besked. Å ena sidan betyder det sannolikt sämre konkurrens från Typhoon efter denna dåliga publicitet. Detta betyder att möjligheterna att sälja Gripen ökar för SAAB, vilket skulle göra våra uppgraderingar billigare om SAAB vinner kontrakt. Å andra sidan lär det inte bli mycket militär hjälp i närområdet de närmaste 10 åren av den sjömakt som under 400 år har försökt att balansera makten i Östersjöområdet. Det finns helt enkelt inget flyg, och då blir det svårt för Royal Navy att verka här. Och om inte britterna är ombord, varför skulle fransmännen då? Och om inte fransmännen är med, vad gör tyskarna då? Frågan är vilket besked som gör störst intryck på dem.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare