I Kairo möttes idag ledarna för Fatah, Abu Mazen (Mahmoud Abbas) och Hamas, Khaled Meshaal för att diskutera en samlingsregering. Enligt de bägge har parterna kommit mycket närmare varandra. 22. december ska PLO mötas, och för första gången kan Hamas få vara med, om parterna hittar svar på utestående frågor som vem som ska vara regeringschef. Den självklare premiärministern, Salam Fayyad, accepteras inte av Hamas. Nu kommer uppgifter om att denne förklarat att han inte vill stå i vägen för ett palestinskt enande.

Den israeliska regeringen uttryckte klart avstånd från förhandlingarna. ”Ju närmare Abbas kommer Hamas, ju längre från freden”, hette det i ett uttalande från premiärministerns kansli.

Problemet för den palestinska sidan med ett en samlingsregering är att en sådan inte skulle erkänna de principer som den så kallade kvartetten (EU, USA, Ryssland och FN) ställt upp. Det beror på att Hamas vägrar att erkänna Israels rätt att existera, och det finns ingenting som talar för att de kommer att ändra sig.

Parallellt med detta uppgav sagde Salam Fayyad idag att Israel snart har gjort den palestinska myndigheten oförmögen genom sitt beslut att sedan några veckor tillbaka att inte förmedla de skatter som Israel samlar in för den palestinska myndigheten, vilket motsvarar 2/3 av skatteuppbörden. Den norske utrikesministern, Jonas Gahr Støre, liknade det hela vid en ”waterboarding” av ekonomin. Offret blir strypt, men får lite luft så att obehaget upprätthålls.

I frågan sitter Benjamin Nethanyau i ett dilemma. Beslutet togs efter att Palestina sökte en representation i UNESCO, något som knappast kommer att återtas. Samtidigt varnar hans säkerhetsrådgivare att Israel riskerar att underminera säkerheten på Västbanken, eftersom det drabbar utbetalningar av löner till de palestinska säkerhetsstyrkorna. Hans koalitionspartner, utrikesministern Avigdor Lieberman, å sin sida menar att palestinierna inte ska få ett cent i framtiden, om samlingsregeringen blir av.

Denna utveckling gynnar de som inte vill se någon fred i området. För Hamas är skeendet historiskt. Genom förhandlingarna är de nära att få plats i PLO. För att få regionalt stöd har Meshaal spelat högt, och flyttat sitt högkvarter (tillfälligt?) till Kairo från Damaskus som varit organisationens hemvist sen lång tid tillbaka.

Hamas är ett exempel på vad Bashir al-Assad har förlorat under 2011. Trycket ökar nu markant mot den syriska regimen. Den turkiske premiärministern Erdogan placerade häromdagen in Assad i en jämförelse med diktatorer som Hitler. Den franske utrikesministern Alain Juppe pläderade för en ”humanitär korridor” som första signal om en utländsk intervention. Det går hand i hand med Arabförbundets utspel under dagen att Syrien måste acceptera observatörer eller riskera regionala sanktioner. Mycket talar för att Syrien kommer att värja sig i det längsta för att ta emot sådana. De kan acceptera dessa ”i princip” och sedan krångla med teknikaliteter medan man fortsätter med att försöka slå ned det väpnade motståndet, där 23 människor har dödats bara idag.

Under tiden argumenterar nu den så kallade Fria Syriska Armén för att en flygförbudszon upprättas över landet. Organisationen har fått sätta upp sitt högkvarter i Turkiet. Det är inte helt avlägset att vi kan få se en buffertzon skapas i nordvästra Syrien, där det väpnade motståndet kan träna ich vila samtidigt som Turkiet förenklar flyktingproblematiken, Ett litet problem i sammanhanget är att mer hårdföra delar av det Muslimska Brödraskapet står organisationen nära, vilket innebär att Bashir al-Assad fortfarande uppbär en trovärdighet i alawitiska, drusiska och kristna kretsar.

Han är inte ensam internationellt heller. Han kan fortfarande påräkna stöd från Iran, Ryssland och i ökande grad från Irak som tillsammans med Libanon nu verkar för Syriens talan i Arabförbundet. Sedan tidigare finns det flera obekräftade uppgifter om att officerare ur iranska Al Quods och medlemmar ur Hizbollah deltagit i insatser mot folkmassor. Jag stötte på en uppgift om att al-Sadr sänt några av sin män för att understödja Assad.

Så här snurrar det på i regionen. Nu väntar vi bara på att Admiral Kuznetsov ska ansluta sig till George H.W. Bush och UNIFIL Maritime Task Force samt operation Active Endeavor. Vårt insatsförsvar är dock inte med än.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare