Vi som ansvarar för utvecklingen av totalförsvarsutbildning på Försvarshögskolan delar i allt väsentligt Björn Körlofs syn både på brådskan och de särskilda villkor som bör gälla för att få en bredare svensk totalförsvarsutbildning på fötter. Tiden sedan den återupptagna planeringen beslutades 2015 har inte försummats, men vi anser också att insatsen inte varit tillräckligt bred och inte tillräckligt systematisk över det framväxande systemet. Försvarshögskolan med dess uppdragsorganisation, Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet (CTSS) har utvecklat ett antal nya bidrag som tillsammans kommer att förbättra förmågan inom främst det civila försvaret:

  • ett koncept för säkerhetsskyddsutbildning som lanserats brett inklusive ett distansmoment som genomgåtts av mer än 23 000 unika deltagare;
  • en grundläggande totalförsvarskurs som kan genomföras under tre dagar på distans, samlat eller på olika platser i landet;
  • veckolånga totalförsvarskurser för myndigheters och regioners beredskapsplanerare
  • totalförsvarskonferenser om 4-5 dagar med ett hundratal beredskapsplanerare,
  • ett Strategiskt chefsutvecklingsprogram med de allra högsta cheferna,
  • stöd till länsstyrelsernas utbildningar för kommuner och regionala aktörer
  • kurser för jurister inom totalförsvarsmyndigheter,
  • en ny utbildning för chefer i det civila försvaret;
  • en utbildning i övningsutvärdering baserad på omfattande egen verksamhet;
  • en ny utbildning för reservofficerare verksamma i totalförsvaret där de kan bidra till det civila försvaret;
  • ett nytt samarbete med Finland inom ramen för ett initiativ från Hanaholmen som kommer att sammanföra nyckelspelarna från Sverige och Finland och många fler exempel finns på denna kvantitativa och kvalitativa utbildning som genomförs vid CTSS.

Vi delar också uppfattningen att Försvarshögskolan har en central roll i utvecklingen av utbildningar inom totalförsvaret och vi är glada att försvarsberedningen i sitt delbetänkande Motståndskraft pekar på Försvarshögskolan som sammanhållande för denna utbildningsverksamhet och vi tar uppgiften på stort allvar. Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet (CTSS) vid FHS kommer att bli en egen organisationsenhet direkt under FHS ledning för att skapa den styrka som behövs för kommande steg i arbetet med förmågebyggande. En viktig del i denna verksamhet är samarbetet med MSB inom ramen för vår huvudöverenskommelse för utbildning i totalförsvarssektorn.

Precis som Körlof påpekar behövs en kraftsamling för att nå alla aktörer i samhället som har och kommer att få roller i totalförsvaret. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap leder det systematiska arbetet för att åstadkomma detta tillsammans med Försvarsmakten och FHS är en central utförare av denna utbildning. Vi tror inte det finns en universallösning för den nödvändiga kraftsamlingen utan att vi måste utnyttja det framväxande systemets kapacitet för utveckling och kunskapsuppbyggnad. Konsultutnyttjande som nämns av Körlof är en möjlighet som delvis används redan idag men utan större nationell samordning eller systematik. En viktig parameter att då beakta är kvaliteten i utbildningen vilket kräver förankring med berörda sektorer och med deras inblandning och medverkan så att en acceptabel kvalitetsnivå kan upprätthållas.

Försvarshögskolan har lagt ned stor kraft på den pedagogiska utvecklingen inklusive scenariobaserad utbildning och spel, träningar, övningar mm för att möta aktörernas behov. Det måste också finnas en ”närhet” till den utveckling av scenarier som centrala myndigheter utvecklar och likaså till underrättelsemyndigheternas hotbedömningar. Således finns en risk att kortsiktiga utbildningsinsatser med ett ädelt syfte kan få negativa konsekvenser med olika syn på systemförståelse och en falsk trygghet. Här vill vi lyfta fram den regionala nivån med länsstyrelserna för att bli starka aktörer i denna kunskapsuppbyggnad. Ideella aktörer som Försvarsutbildarna har också en viktig roll i denna process där FHS stödjer dessa i utbildning av såväl totalförsvarskunskap som hur nätbaserat lärande ska genomföras, allt detta för att möjliggöra en kvantitativ ökning men med kvalitet. FHS egen utbildning byggs därmed ut i samarbete med berörda aktörer och göras tillgänglig för flera, bl a genom distansutbildning på de områden som inte omfattas av sekretess.

Ett avgörande steg i utvecklingen av vår totalförsvarsförmåga är att berörda chefer i totalförsvaret får möjlighet att träna beslutsfattning. Den träningen ska ske med realistiska scenarier och de besluten som där tas behöver kunna hanteras med sekretess. FHS har en unik och viktig roll i sammanhanget och har potential att ta ett större ansvar vilket också är en del av pågående utvecklingsarbete. En ännu högre ambitionsnivå kräver dock ökade resurser ekonomiskt och personellt.

Syftet med insatserna bör systematiseras så att standardiserade utbildningsnivåer kan krävas för olika roller och befattningar i systemet. För detta behövs att vi utvecklar en kompetensutvecklingsplan för hela det civila försvaret. Vi har i ett mycket gott samarbete med MSB tagit de första stegen i en sådan process, men behöver engagera fler aktörer med centrala funktioner för att göra totalförsvarsutbildning till en integrerad del av kompetensutvecklingen av medarbetare i hela systemet. Detta gäller även försvars- och säkerhetsviktiga företag. Idag släpar lagstiftning och rutiner efter för att näringslivspersonal ska kunna delta fullt ut i totalförsvarsutbildning över hela bredden av det civila försvaret. Även här behövs åtgärder för att de totalförsvarsviktiga företag som identifieras i Elisabeth Nilssons utredning ska kunna bli en del av denna viktiga utbildningssatsning.

Men det brådskar också med den långsiktiga uppgiften att bygga forskning och analys för totalförsvaret och då särskilt det civila försvaret. MSB har initialt haft ett litet antal utlysningar på området och den nyligen beslutade forskningspropositionen avdelar medel för forskning om säkra samhällen via Vetenskapsrådet, men mer behövs. Kraften i att kombinera forskningsfinansiering från flera relevanta myndigheter för att skapa projekt och miljöer som kan bedriva skyddsvärd forskning, delvis till grund för totalförsvarsutbildning, är den bästa vägen för framtida satsningar. En fördel med detta är att man då kan allokera känslig totalförsvarsforskning till miljöer (t ex FOI och FHS) som har infrastrukturen och kompetensprofilen för att upprätthålla kvalitet och säkerhet. Just återetableringen av miljöer som kan hålla samman viktiga processer inom planering, kunskapsuppbyggnad och kompetensutveckling är avgörande för ett starkt totalförsvar och här ställer sig FHS långt fram i ledet av ansvariga aktörer.

I FHS nya strategi och vision som presenterades av rektor för ett år sedan konstateras följande: ”Försvarshögskolans existensberättigande ligger i vårt särskilda bidrag till försvars- och säkerhetssektorns kunskapsutveckling och kompetensförsörjning. Vår forskning och utbildning bidrar till svensk försvarsförmåga, en säkrare värld och en hållbar samhällsutveckling. Samhällsnytta genom samverkan och nyttiggörande genomsyrar all vår verksamhet.” Vi tror att denna föresats kommer att vara en bra grund för FHS bidrag till svenskt totalförsvar.

Fredrik Ståhlberg är Brigadgeneral, Vicerektor och ledamot av KKrVA. Fredrik Bynander är Chef Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet och ledamot av KKrVA. Jan Eldeblad är Överstelöjtnant och Chef CTSS Uppdragsutbildning. Lars Hedström är Vice institutionschef, Institutionen för strategi, säkerhet och ledarskap och ledamot av KKrVA. Jan Hyllander är Senior kurssamordnare och ledamot av KKrVA. Samtliga författare är verksamma vid Försvarshögskolan.
Foto: Torbjörn Gustafsson, Försvarsmakten.