193 svar gavs på den första enkätfrågan om Gotland. Bearbetningen av materialet blir alltså begränsad i precision. Dels beroende på kvantitet och dels beroende på urvalet. Det är skäligt att anta att de flesta som svarat är mer intresserade och mer kunniga av försvarspolitik än den genomsnittlige medborgaren. I de mer tydliga svarsutfallen kan vi antagligen säga något om hur försvarsintresserade i allmänhet ställer sig till Gotlandsfrågan.
[Edit] 81 % av de som svarat anger att Gotlands betydelse för våra operationer i Östersjön är mycket stor och 89 % [Slut edit] att den militära närvaron på Gotland är alldeles för liten. Det torde innebära att det åtminstone finns skäl att på allvar diskutera hur vi ska öka den militära närvaron kring och på Gotland de närmaste åren. En rörelse i den riktningen har i rättvisans namn startat, men då avseende övningsverksamhet om vi undantar den förrådsställda materielklossen om 14 stridsvagnar.
När det gällde vad vi borde förstärka med mottogs 186 svar. De olika alternativen var ganska jämnt fördelade i svarsprofilen. Ett utbildningscentrum och aerostater mindre representerade medan kustrobotförband och kvalificerat luftvärn (69 %) fick flest röster. Det går ju inte att utesluta att luftvärnsvänner är överrepresenterade i statistiken, men nog finns det skäl att granska detta och många andra alternativ. För att uppnå ett integrerat luftförsvarssystem behöver både flyg och luftvärn finnas för ömsesidigt understöd och förmåga till både uthållighet som kraftsamling.
Nu ska sägas att ett helt nytt robotsystem kostar mycket pengar, vilket skulle kräva nya pengar eller smärtsamma omprioriteringar. En ny logistikkedja och ett nytt utbildningssystem skulle krävas. En analys kanske skulle visa att en utbyggnad av redan befintliga förmågor i form av stridsflyg och fartyg skulle vara mer kostnadseffektiv och flexibel.
Röstviljan avtog sedan när det gällde vad som skulle nedprioriteras för förstärkning till Gotland. Det går att ifrågasätta den kostnadsneutrala uppställningen, och det går inte att dra några slutsatser om synen på försvarsbudgeten. Det var 84 % av antalet som svarade på första frågan som gjorde geografiska prioriteringar i fråga fyra. Antagligen har en del som svarat accepterat den kostnadsneutrala förutsättningen. Jag borde haft med en fråga om försvarsanslaget för att få en känsla för de två sista frågorna.
Lite överraskande för mig var det Göteborg som drog det kortaste strået (jag fyllde i andra områden) med 39 % av de som svarade på frågan. I en realt krympande försvarsekonomi riskerar vi i förlängningen att bli mer och mer beroende av andras förmåga. I det avseendet är Göteborg vårt Benghazi. Ett område som måste hållas öppet för förnödenheter, både militära och civila.
Ännu färre svarade på sista frågan. Ungefär 69 % av svaren på första frågan inkom. Av de som svarade på sista frågan pekade 35 % ut markstridskrafterna och 31 % ledningsförmågan (mitt svar Ledning). Eftersom jag av utrymmesskäl inte ställde några bakgrundsfrågor, så vet vi inget om representationen från olika grupper. Jag gjorde en liten reflektion om markstridskrafternas andel. I en realt vikande försvarsekonomi, och med en kommande (?) ambitionsminskning i våra internationella insatser, så riskerar markstridskrafterna vara ett av besparingsobjekten framöver.
Den mest intensiva debatten bland läsarna rörde sig kring möjligheterna att förstärka Hemvärnet/Nationella skyddsstyrkorna med mer kvalificerad materiel som pansarvärnsrobotar och (tyngre?) granatkastare. Å ena sidan eftersträvansvärt, å andra sidan inte möjligt på grund av bristande struktur för utbildning och kostnader för införande och vidmakthållande jämfört med förstärkning av de kvarvarand fältförbanden. När jag föreslog stridsfordon och granatkastare till hemvärnsförbanden på Gotland hade jag inte ambitionen att dessa skulle kunna bli lika bra som
en bataljon, där huvuddelen av soldaterna är tidsvis tjänstgörande.
Jag tackar alla läsare för enkätsvaren och de kommentarer som sänts in. Jag hoppas fortfarande få ett svar från den politiska nivån om de frågor jag ställde om Gotlands betydelse och eventuella beslut. Newsmill har kontaktat de flesta ledande försvarspolitikerna i frågan. Om de kommer några svar ska jag försöka få dubbelpublicera dem här, annars är det Newsmill som gäller.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
”89 % av de som svarat anger att Gotlands betydelse för våra operationer i Östersjön är mycket stor och 81 % att den militära närvaron på Gotland är alldeles för liten.”
Du har blandat ihopa siffrorna, det ska vara 81 procent först.
Mvh Roger
@Roger. Stor tack! Jag ändrar omedelbart.
Nedprioriteringen av Göteborg hänger ihop med dålig kunskap om hamnens storlek och betydelse för sveriges export och import. Det finns t e x politiker som tror att Stockholms hamn är störst i sverige – inte konstigt då med sådana prioriteringar.
@joche. Kan ligga en del i den förklaringen.
Sveriges motsvarighet till Bengazi torde väl vara Trondheim….
Göteborgs dåliga siffror kan ju också bero på att det finns en tro på att Danmark och Norge också har ett intresse av att upprätthålla SLOC från Nordsjön och in mot Sverige.
Johan W skriver:
”Den kanske viktigaste åtgärden skulle vara att krigsplacera och mobilisera en kvalificerad luftvärnsbataljon på Gotland, som skyddas av ovan nämnda Hemvärnet/Nationella skyddstyrkorna. Jag talar nu inte om de luftvärnssystem vi har, utan om en helt ny anskaffning för att kunna utnyttja öns läge i Östersjön. Ett sådant system bör ha en räckvidd på minst 250 km. Då kan dessa behärska ett tillräckligt stort område och understödja våra flygplan och fartyg i området. En sådan kombination skulle avsevärt stärka vårt luftförsvar. Vad ett luftförsvar betyder i modern krigföring har vi alla kunnat iaktta i Libyen det senaste halvåret. Intressant nog så täcker de nya högpresterande ryska luftvärnsbataljonerna i Kaliningrad luftrummet över Gotland från och med början av 2012.”
Jag håller med om mycket men inte allt. Målet med en fredstida militär närvaro på Gotland bör vara att visa trovärdiga möjligheterna att förstärka den militära närvaron. Luftvärn är då viktigt och ett kvalificerat system med räckvidd på 250 km är naturligtvis bra – men mycket dyrt.
Försvarsmaktens har i alldeles för stor utsträckning satsat stort och avancerat med följd att anskaffningen blir mycket långrandigt med NH 90 och Korvett Visby som mest avskräckande exempel Alternativt blir det inget av alls, på vilket stridshelikoptern är ett exempel.
Principen att lära sig krypa, sedan gå och därefter springa bör tillämpas när det gäller nysatsningar i större utsträckning.
En lägre ambitionsnivå i det här sammanhanget är då att stadigvarande kunna luftförsvara mottagningsställen (ngt flygfält och ngn hamn). Där skulle en modern version av Rb 70 vara ett framsteg, men på en låg ambitionsnivå som snarast bör höjas. Nästa steg som borde vara helt rimligt är det norska NASAMS II med en räckvidd på 25 km. Det är liksom Rb 70 personalsnålt och förhållandevis billigt. Möjligen finns det andra system med skottvidd mellan 25 och 250 som skulle vara bättre eller kunna utgöra nästa steg – men de ligger utanför min kunskap.
Förutom luftvärn är det också angeläget att ha resurser som kan snabbt kan betjäna inledande urlastning mm både på flygfält och hamnar. Där ingår också reparationskapacitet för att åtgärda skador, något som luftvärn mm inte helt kan förhindra om en motståndare vill gå så långt som till direkt bekämpning. Betjänings- och reparationskapacitet skulle då innebära en ny inriktning av hemvärn men behovet finns enligt min åsikt. Kompetensmässigt behöver man ta till sig från bastjänst i både marin och flygvapen.
Skydd av hemvärn är nog bra men en mekaniserad enhet är bättre och har större säkerhetspolitiskt signalvärde. Danmark har på Bornholm en mekaniserad spaningsskvadron – något att tänka på även för Gotland.
Kustrobot bör också finnas grupperad eller med möjlighet att snabbt föras till ön.
När det gäller benämning bör betydelsen markeras genom att styrkan kallas brigad, men inte en armébrigad utan en försvarsmaktsbrigad. En ett exempel på en sådan blandad enhet finns i Holland och utgörs av en luftrörlig enhet med lätt infanteri från armén och helikoptrar från flygvapnet men under en gemensam brigadledning.
Helge Löfstedt
@ Helge. (Helge Löfstedts kommentar ovan är inklistrad i samråd med Helge från ett mail till mig – därav F&S som källa med länk).
Du har helt rätt i att det är mycket dyrt, och kanske därför ogenomförbart med ett kvalificerat luftvärnssystem som jag föreslog. Precis som jag skrev i morse, så kan en analys visa att det är både billigare och mer flexibelt att förstärka befintliga plattformar i form av stridsflyg och fartyg. Å andra sidan finns det faktorer som talar för att det kan var värt detta. Betydelsen visades bland annat vid den cypriotiska robotkrisen 1997-98, då Cyperns anskaffning av två batterier S-300PMU-1 med 150 km räckvidd höll på att ändra hela balansen i östra Medelhavet.
Mekaniserad spaningsskvadron enligt Bornholmsmodellen är ett spännande förslag och säkert genomförbart liksom etablerandet av något som påminner om den 11. Air Mobile Brigade i Nederländerna. Här har ju statsrådet genom sin anskaffning av helikoper 16 varit mycket framåtsyftande när det gäller ökad rörlighet.
Jag ser inte hur vi ska kunna minska närvaron i Göteborg ytterligare utan att helt försvinna. Jag ser gärna att fler HV-förband eller militärförband öppnas i Göteborg eller göteborgsområdet. Det är trots allt Sveriges näst största stad med nästan en miljon invånare i storgbg. Det är en oerhört viktig industristad och är en av Sveriges största hamnstäder. Även om Norge, Danmark och resten av NATO-gänget skyddar inloppet till Gbg står Göteborg inför andra risker, såsom översvämningar, terrordåd, stormar och andra naturkatastrofer där befolkningen kan behöva FM's hjälp. Att ha förband utspridda över hela landet med viss mobiliseringstid där merparten av FM's personal är deltidsanställda räcker inte för att hjälpa ett nödställt Göteborg.
Nu får FM's flykt från Göteborg vara nog. Inte mer!
Mitt skäl för att lämna Göteborg till förmån för Gotland är helt enkelt grundat i RISK-spelande.
Varför vill vi förstärka Gotland? är det troligt att vi kan lämna norra Sverige? Kan en fiende hota både Göteborg och Gotland? Kanske om fienden är NATO men om fienden inte är NATO så är det svårt att frakta trupp och örlogsfartyg runt blekinge, skåne och upp längs västkusten. Jag inbillar mig också att flygvapnet kan verka mot flyg för luftlandsättning i Sverige om hotet mot Gotland har sådana proportioner att vi måste prioritera.
I ett fall om att försvara Gotland så blir Göteborg Sveriges baksida. En kniv i ryggen blir svår att dela ut här.
J.K Nilsson
Hur kan man så tvärsäkert hävda att luftvärn med lång räckvidd är (alltför) dyrt? Innan man avtalat om pris, vet livslängden och bestämt personalens kvalitet och kvantitet? Jfr med Hawk (RBS 67-77-97)anskaffat i början av 60-talet och med en inte obetydlig restverkan än idag.
Claes S
Modernt luftvärn måste vi skaffa snart ändå. Tyskland ville ge bort en del av sina Patriotsystem i våras om jag minns rätt, där hade vi haft en möjlighet till billig anförskaffning.
Robot 70 är inte vad Gotland behöver. Det behövs system som kan verka mot såväl kryssningsrobotar som flyg på avstånd. Som bekant behöver man idag inte flyga ens i närheten av målet för att kunna verka.
När kostnaderna för lån (”leasing”) eller anskaffning av luftvärnssystem med lång räckvidd som MEADS eller Patriot ska uppskattas och jämföras bör också följande egenskaper belysas:
Lönekostnader
Verkansvolym
Höjdtäckning
Elektronisk krigföring
Miljöpåverkan
Logistikberoende