Tiden rinner ut för omvärlden i Libyen. Idag utropade Khaddafiklanen ut sin segervisshet. Ledaren själv strödde omdömen kring Sarkozys mentala tillstånd och prospekt om oljekontrakt. Ryssland, Kina och Indien skall enligt befälhavaren själv få bjuda på kontrakt. Tyskland kan också få vara med. Allt kommer att vara över om 48 timmar löd den senaste proklamationen från klanen.
Khaddafis styrkor har rört sig fort den sista veckan. Klart fortare än vad omvärldens diplomater, strateger och militärer hunnit med. Det ligger en del i vad den nye franske utrikesministern säger. Han menar att läget kanske inte hade varit så här om omvärlden hade drivit igenom en flygförbudszon för två veckor sedan. Även om han överskattar den markoperativa nyttan med en sådan zon, så skulle zonen kunnat haft en psykologisk förstärkning av rebellernas uppror. Tveksamma libyer kanske hade kunnat välja sida. Eftersom nu också Italien hoppat av militär inblandning och genom sin utrikesminister vädjat om ett toppmöte mellan EU, AU och Arabförbundet kan vi öka vetskapen om att tiden ytterligare kommer försvinna.
När nu Khaddafi närmar sig Benghazi har han två val. Han kan gå in i staden med sina styrkor direkt eller så kan han skära av staden i norr. Terrängen talar för att han väljer det senare. I så fall kommer staden Al Marj som ligger ett antal mil nordost om Benghazi bli ett förstahandsmål initialt. Genom att sitta på den knutpunkten får rebellerna svårt att falla tillbaka till Derna och Tobruk i öster.
Därefter kan han steg för steg ta ställningar i Benghazi och låta rebellernas underhållsläge bli sämre först. Han tar å andra sidan två stycken risker med en sådan operation. Den ena är att han kan hamna under anfall från rebellreserver från öster och det andra är att omvärlden kan hinna samla ihop sig. Tiden talar således för att han väljer det första alternativet. Rebellerna kan vara upprivna och inbördes splittrade av olika idéer om rätt taktik.
Det finns även ett tredje mer riskfyllt alternativ. Det är att välja bort Benghazi tillsvidare och framrycka i östlig riktning mot Tobruk längs i öster för att skära av rebellernas styrkeförsörjning. Med tanke på anfallstempot hittills och terrängen bedömer jag att det är ett alltför högt vågspel just nu.
Jag bedömer att Khaddafi kommer att försöka att ta Benghazi så tidigt som möjligt genom att dels anfalla i nordöstlig riktning mot Al Marj samtidigt som hans förband går in i Benghazi med en slags aggressiv spaning. På så sätt kan han splittra rebellerna. En del av dem kommer att försöka slå sig ur Benghazi och undkomma en omringning, och en del kommer att stanna kvar för att försvara staden. Det ökar i så fall Khaddafis styrkeodds.
Denna händelseutveckling skulle innebära att det kommer att finnas kvar en försvarsställning i axeln Derna – Tobruk. Här kan rebellerna, framförallt Sanusserna och den gruppering som finns kring förre inrikesministern Younis, ta upp ett försvar med bättre möjligheter. Det skulle ge omvärlden till efter helgen att bestämma sig för vad som måste göras. En möjlig väg är att upprätta en defensiv flygzon liksom en mindre sjöfartszon kring dessa städer för att få iland förnödenheter av olika slag. Det skulle omvärlden kunna göra genom att flytta in fartyg med Aegis luftvärnssystem och andra ytsstridsfartyg. Om USA och Egypten kommer med på båten kan antagligen någon form eldupphör förhandlas fram. Som styrkeförhållandena ser ut på marken, och som omvärldens och rebellernas splittring ser ut, är det vad som verkar vara möjligt just nu.
Väl skrivet. Och vad jag förstår så skulle inte en flygförbudszon göra varken från eller till vad beträffar Khadaffis olika handlingsalternativ. Eller åtminstone inte i någont nämnvärd utsträckning.
Nej, det är på marken det avgörs. En NFZ skulle tjäna till att påminna Khaddafi om att han har världen mot sig och den skulle kunna försvåra hans införsel av legosoldater och förnödenheter. De sistnämnda tillförs dock i stor utsträckning söderifrån, vilket gör det mycket svårt för världssamfundet att genomföra en effektiv NFZ.
Nu är ubåtar med i den sjöstyrka som samlats utanför Libyens kust. Som vanligt när det gäller insatser med ub, vill man inte närmare gå in på uppgiften som ub erhållit. Även i artikeln som bigas som länk, talas om no-fly-zone som upprätthålls från sjösidan. Ett bra koncept.
http://www.theday.com/article/20110316/NWS09/303169916/1018
@Anonym. Se Wiseman.
@Sumatra. Du har helt rätt. Tack för länken.
Ove Bing pratar strunt som tidigare,Libyen ett land som befinner sig i ett inbördeskrig har ingen annan stat rätten att lägga sig i.
@Anonym. Visst är det åtminstone inbördeskrigsliknande förhållanden. Ove Bring argumenterar sin tolkning av den s.k Responsibility to Protect (R2P). Jag har dock inte sett honom problematisera det faktum att AU inte ens vill ha en flygförbudszon, än mindre en militär intervention. Detta är särskilt relevant eftersom deras grundfördrag är inspirationen till R2P.
Varför skulle ”omvärlden” ta ställning för rebeller som utgör en minoritet i Libyen?
Vore det inte smartare av ”omvärlden” att hjälpa de folkliga majoritetsupproren i Jemen och Bahrain istället?
(Nej, just det! Det är ju USA-allierade diktaturer, låt oss inte ens prata om dem)
Tiden rinner ut för rebellerna i Libyen. Så lyder rubriken till detta inlägg.
Rubriken skulle lika väl kunna varit Tiden rinner ut för omvärlden. Tid att förhindra övergrepp på Libyens befolkning. Tid att förhindra flyktingströmmar, både till Europa och till instabila grannländer.
Är det denna typ av beslutsångest och handlingsförlamning som förebådar en civilisations nedgång och fall?
Georg Bush, vad skulle du ha gjort?
Sumatra:
Vad är det som säger att det skulle bli mindre övergrepp eller färre flyktingar om islamistrebellerna skulle vinna med västerländsk hjälp?
George Bush hade inte gjort något, han har ju redan startat två oljekrig och de har totalt saboterat USA:s ekonomi. Inte ens han skulle starta ett tredje oljekrig för 2% av världens olja.
@ Profanum Vulgaris
I din första kommentar skiljer du på skyddsbehovet för minoriteter och majoriteter.
Majoriteten skall skyddas från övergrepp från minoriteter, medan övergrepp från majoriteter mot minoriteter saknar betydelse. Hur tänkte du här?
Hur vet du att rebellerna i Libyen är en minoritet? Är det Kadhafis försök att kombinera Islam och socialism som motiverar ditt ställningstagande?
I din andra kommentar utnämner du Kadhafis motståndare till Islamistrebeller. Hur tänker du här?
Presidentämbetet i USA är den exekutiva makten som enligt maktdelningsprincipen verkar tillsammans med de lagstiftande och dömande makterna. Det man saknar mest hos USA:s nuvarande president är just det verkställande handlaget. Beslutsmässigheten.
Forts…
…forts
Vad gäller Bush, så är det väl så olyckligt att ni inom vänstern som fick ange tonen när det gällde att bedöma och döma Bush:s presidentgärning. Just i Afrika finns en helt annan bild av Bush än den du synes ha.
Jag föreslår att du tar del av artikeln i bifogad länk om Bob Geldof:s afrikaresa i presidentens sällskap. Varför USA:s insatser i Afrika under Bush mörkades i Europa vet jag ej.
http://www.time.com/time/world/article/0,8599,1717934,00.html
Själv tror jag att Kadhafi varit borta vid det här laget om Bush varit president. Vis av erfarenheterna från Irak skulle strategin varit Snabbt in – snabbt ut och därefter låta Libyens folk lösa Libyens problem, dock med stöd från USA. Däremot är det tveksamt om Tysklands och Franrikes deltagande efterfrågats, mot bakgrund av samma Irakerfarenheter.
Världens utveckling och framtid är inte svart eller vit och framförallt inte röd.
Sumatra:
Det gjorde jag inte alls. Jag skilde på att majoriteten tar makten kontra att en minoritet tar makten. Rebellerna i Libyen är ju en minoritet till skillnad från de i Bahrain och Jemen.
Genom att en minoritet har anslutit sig till dem. Om vi tittar på arabländer med oroligheter så ser vi att värnplikt= majoriteten får stöd av militären, icke värnplikt = regimen får stöd av militären.
Libyen har till huvuddelen en värnpliktig militär och denna har till huvuddelen tagit ställning mot rebellrna.
Media och västpolitiker är märkligt tysta om rebellernas politiska åsikter (medan man i de USA-allierade länderna var väldigt misstänksam mot de samma och försökte analysera dem). Men vad man ser av rebellerna är att de är islamister och att de framförallt fördömer regimen för att den inte är islamistisk.
Jag tycker ju att Bush är en hjälte. Genom att agera som en utvecklingsstörd (vilket han nog inte hade något val om) så har han slagit ut ett ont imperium (USA).
Det har ju aldrig fungerat förut. Men vis av att aldrig ta lärdom så hade jänkarna kanske för 74:e gången försökt skapa en stabil allierad diktatur på det sättet och misslyckats igen.
Men, Libyen hade varit en mer lagom tugga än Irak och Afghanistan. Men så har de ju bara 2% av oljetillgångarna och det är knappast värt det.
USA:s metoder för att hålla sig med lydiga diktaturer som de begagnat i Bahrain, Kuwait, Saudiarabien, Egypten, Tunisien, Jordanien, Pakistan m.fl. länder är mycket mer effektiva än deras storhetsvansinnesaffärer.
Nu har de förvisso förlorat Egypten och Tunisien lite grann, men de kan ta tillbaka dem på samma sätt.
@ Profanum Vulgaris
Skillnaden på övergrep mot minoriteter visavi mot majoriteter finns bara i din föreställningsvärld.
Uppriktigt sagt, tror du själv att Libyens värnpliktiga vill stödja Kaddafi och delta i slakt på den egna befolkningen? Frivilligt.
Professorn i folkrätt, Ove Bring, har påpekat att omvärlden inte bara har en rätt att ingripa, utan även en skyldighet.
– ”Jag tycker absolut att omvärlden har en skyldighet att göra det. FN bekräftade ju redan 2005 principen ”ansvar att skydda”, som innebär att om en regering inte skyddar sin egen befolkning så går bollen över till det internationella samfundet”.
Hellre än att kommentera ditt USA-hat och vurmande för Kaddafi, så skulle jag – mot bakgrund av profesror Brings syn på en regerings skyldighet gentemot egen befolkning – vilja diskutera om den svenska regeringen kan sägas uppfylla sin skyldighet härvidlag, med tanke på den försvarsförmåga som finns i riket, inte minst när det gäller luftförsvar av befolkningscentra.
Kanske skall bollen gå över till det internationella samfundet? Själva verkar vi ju måttligt intresserade.
Helst diskussion på en saklig nivå, vilket väl närmast utesluter dig som samtalspartner.
Sumatra:
Dina fantasier om min föreställningsvärd möjligen. Jag har inte vägt några övergrepp mot minoriteter mot sådana mot minoriteter.
Uppenbarligen föredrar de flesta av dem Khaddafi före islamisterna. Minst 75% av dem står på regimens sida.
Vilken slakt?
Jo, men nu finns det ju ingen befolkning att skydda. Det finns inget som tyder på några större övergrepp mot civila. Det värsta hittills är ju 17 döda civila i Bengazi under en strid där rebellerna hävdar 80 döda regeringssoldater.
Det finns väl inget behov av skydd mot luftangrepp i Sverige just nu?
Men vad sägs om att diskutera läget i Bahrain där man nyligen slog ner folkliga protester som hade en majoritet av befolkningen med sig, vilket resulterat i 200 döda civila minst 2000 skadade och massgripande av tusentals fredliga oppositionella?
Eller Jemen.
Är det så tyst om dem eftersom alla falska argument som förs fram för att gå i krig med Libyen skulle vara äkta argument i Bahrain och Jemen?